Flygande Gurka

Vi har en hel del snö här. I helgen gick jag runt i mina vandringskängor men igår tog jag mina vanliga vinterskor på morgonen. Dålig idé. Det visade sig att de inte hade något grepp alls, jag hade trillat innan jag ens lämnat Murano. Jag kommer inte ens ihåg hur många gånger jag trillade på vägen men det var några stycken. Gick med några kursare som hade rätt roligt i alla fall. När jag skulle hem blev jag fångad av en främling innan jag ens gått fem meter... Nu kör jag på stövlar.



Utanför mitt fönster i söndags.


Jag och Claire gjorde snöänglar innan vi stack och julhandlade på stan (också i söndags)


House of Fraser var väldigt juldekorerat

Igår hade vi fest med vår klass. Eftersom vi är indelade i tre grupper (A, B och C) så var det ABC-tema, alltså skulle man klä ut sig till något som började på den bokstaven ens grupp har. Jag är i grupp A och eftersom jag inte pallade göra en tillräckligt bra hatt för att vara sparris (asparagus) så bestämde jag mig av någon anledning för att vara asbest.

Andra typer man stötte på under kvällen inkluderade aubergin, alkoholister, Barbie, Britney Spears (utklädd kille), Barack Obama, binary, bastard, arkeolog, ko, julgran, Amidala från Star Wars, adventskalender, trafikkon etc. Jag träffade också en utklädd till kartong och talade om för honom att jag var dålig för honom. Och i morse hittade jag en sked i min ficka som jag snott från "cutlery".


Jag igårkväll.

Om jag fick internet att funka på min laptop i biblioteket så hade jag nog bloggat härifrån oftare, himla jobbigt att inte ha svenska bokstäver. Dock är det väldigt fint att sitta här och titta ut genom fönstrena på gamla snötäckta byggnader. Jag ska läsa lite om malaria också.

I alla fall så kom jag att tänka på en rolig sak som jag tänkte att jag kunde dela med mig av. För ett par veckor sen, när jag hade varit iväg med mountain medicine-klubben, så pratade jag med en kursare på en pub. Han frågade om jag vandrade mycket, eftersom jag var intresserad av den klubben. Jag sa att jag älskar att vandra och gärna vill göra det mer och frågade om han var intresserad av det. "Nej" sa han på fullt allvar, "jag är inte så mycket en vandringsmänniska, men jag tycker faktiskt om att jaga och att grilla och dricka öl så jag gillar vissa saker i naturen."

Snön yr utanför fönstret och det ligger minst en decimeter på marken - underbart fint! Nu ska jag trotsa snön och ner på stan och julhandla!

Igår var jag på födelsedagsfest och sen klubb och när vi var inne på klubben började det snöa jättemycket utanför. Nu ligger här ett lager snö. Det är fint. Jag gillar snö, allt är så ljust och fint.


Snöigt Murano Street i morse.

Idag var vi en tio pers (mest irländare) som tog tåget in till Edinburgh Christmas Market. Det kändes väldigt underligt att bara kunna sticka över till Edinburgh för en dag. Jag har varit där två gånger innan, en gång med Meng och Isabella och en gång med mamma. Båda gångerna var jag nog typisk turist men nu stack jag över eftersom jag bor i närheten och jag var med folk som jag känner för att jag bor här. Konstigt, mycket konstigt.

Edinburgh är en väldigt fin stad. Jag pluggar hellre i Glasgow eftersom det känns mindre snobbigt, men det skulle vara intressant att bo i Edinburgh nån gång. Fin stad som sagt. Sjukt mycket folk på marknaden idag dock...!



Snötäckt Edinburgh


Walter Scott Monument och pariserhjul


Snötäckt Edinburgh (slottet är till höger)


Lunch: haggis, neeps and tatties. Det var faktiskt riktigt gott! Trodde inte det skulle vara det eftersom haggis består av malda fårinälvor och är rätt ökänt, men det smakade bra...

När jag kom hem och sa till en korridorare att jag ätit ordentlig haggis så sa han att han fångade en haggis vid Loch Lomond förra veckan och att det var en level 9 haggis som var röd och blinkade och sen dillade han nåt om pokemon och envisades med att Loch Lomond är enda stället att fånga en haggis. Det var lite konstigt.


Christmas market



Edinburgh sett från pariserhjulet (slott till vänster)


Kvällen avslutades med en stund på en pub, restaurang, slänggungor och sen tåget hem. Mycket trevlig dag.

Jag borde lägga upp fler bilder på bloggen, ser roligare ut då. Igår borde jag till exempel tagit en bild på min kvällsmat. När jag kom hem från biblioteket vid tio på kvällen provade jag på en brittisk studentklassiker: baked beans on toast. Bönor i tomatsås på rostat bröd är verkligen inget höjdare om man frågar mig...

Sen landade en fluga i mitt te och dog.

Igår var jag i medicinbyggnaden i mer än tolv timmar i sträck. Idag var jag där i tio minuter - jag lämnade in min uppsats (som var anledningen till de många och långa timmarna där igår och i förrgår) och sen gick jag till GUU:s beer bar. Idag är sista dagen av block 2, vilket innebär att vi inte har PBL över helgen - det här ska bli en skön helg!

På veckodagar går det minibussar mellan studentbostäderna och universitetets huvudbyggnad lite då och då på morgnar och kvällar. Det är omöjligt att komma med bussen på morgonen men på kvällen tar jag den ibland, framförallt om jag har pluggat till sent i biblioteket, som ikväll.

Bussen körde någon till ett annat studentboende först så det blev en omväg hem. Vi åkte förbi en park och på andra sidan de mörka träden kunde jag se gamla gotiska byggnader som badade i gult ljus från gatlamporna. På natten ser många platser ut som något ur en gammal deckare eller spökhistoria, mystiska och lite kusliga. Det är inte konstigt att det finns många brittiska skräck- och deckarförfattare, de har verkligen miljön.

Vi åkte förbi imponerande Kelvingrove Art Gallery, med Kelvingrove Park brevid, och sedan, högt på en kulle, universitetets upplysta huvudbyggnad, gotisk och fantastiskt häftig. Där skrev jag ett diagnostiskt prov idag, känns rätt otroligt att jag faktiskt pluggar där. Ibland slås jag bara av hur häftigt det är att jag bor här. Det är trevligt att slås av det, positiva tankar blir man glad av.

Mindre häftigt är inlämingsuppgiften vi har tills på fredag, den gör att alla i min klass är jättestressade just nu och i princip ingen hunnit plugga till dagens diagnostiska prov. Det diagnostiska provet var en vidrig historia, de gjorde verkligen sitt bästa för att skrämma oss, inte ens folk som har engelska som sitt förstaspråk förstod allt som stod i det. Men men, det räknas inte in i våra betyg.

Nu ska jag sova så jag kan gå upp och plugga imorgon.

Igår och i helgen mådde jag inte bra så jag gick och la mig vid nio igår. Idag gick jag upp vid halv åtta idag och har hunnit sitta och plugga effektivt i 1-1,5 timme typ innan jag nu strax ska sticka till skolan. Känns skönt!

Det är fint utanför mitt fönster nu när det inte är några löv på träden längre. När jag kommer hem på kvällen och går in i det mörka rummet så känns det nästan som att vara ute och flyga - en massa ljus som glittrar i staden nedanför.


Inte en jättebra bild eftersom det inte blev fokus utanför fönstret och jag glömde släcka lampan, men jag hinner inte ta en bättre just nu. Tänkte bara det kunde vara kul att visa er bilder ibland. Till höger om fönstret är mitt skrivbord där jag sitter just nu och till vänster är min säng. Ni får tänka er det, jag tänker inte fota mitt rum på ett tag...!

I alla fall, ha en bra dag!

De senaste dagarna har vi bland annat gått igenom leder och idag gick vi igenom hur man undersöker dem. Jag tror mina kära föräldrar kan förvänta sig att bli ombedda att ställa upp som försökskaniner när jag kommer hem på jullovet och vill öva. Min plan är att försöka plugga lite på jullovet, har lite grejer jag verkligen behöver repetera. Det borde nog gå bra.

Appropå jullov så är jag hemma mellan den 19:e december och den 7:e januari, för er som inte vet det. Och jag ser verkligen fram emot det! Saknar alla därhemma! Jag ska träffa familj och vänner, laga god mat, äta min müsli och dricka mitt kaffe, sova i min egen säng, och bara ha det trevligt.

Nu väntar en vecka med PBL, diagnostiskt prov och inlämningsuppgift. Inte roligt. Men helgen blir nog desto bättre!

Igårkväll när jag gick bort till Hillheads tunnelbanestation vid halv åtta-åtta tiden så hade jag inte bråttom. Jag har oftast bråttom men igår var jag i god tid.

Jag kunde strosa lugnt och fint bland de gamla viktorianska gatuhusen när jag väl gått halva vägen och insett att jag inte behövde gå i mitt vanliga tempo. West End är i vilket fall som det trevliga området att strosa i, inte Maryhill (där Murano ligger) eller precis efter Maryhill Road, innan man riktigt är i West End. Det är där jag inte går själv på natten.

Det var en kall kväll igårkväll men fortfarande skönt vid åtta-tiden. Jag stötte på par som gick hand i hand med matkassar i den andra handen. Det såg mysigt ut.

Gick längs Queen Margaret Drive där det börjar dyka upp affärer med dålig take-away mat, ett apotek och ett par caféer. Härom morgonen var jag överlycklig över faktumet att jag kan köpa en take-away kaffe på väg till skolan. Det känns lite storstad. Vet inte om jag vill bo i en storstad i längden och jag vet att man kan köpa take-away kaffe i Lund också, men ändå. Glasgow är en storstad och jag var en vuxen storstadsmänniska en liten stund.

Efter att ha korsat den stora stenbron över kanalen går man förbi ingången till Botaniska Trädgården, där jag har ett favoritträd jag sitter i ibland. När man korsat Great Western Road, på de där fem sekunderna mellan bilarna när ingen får köra eller gå, befinner man sig på Byres Road, i hjärtat av West End.

Där på hörnet mellan Great Western och Byres Road ligger Oran Mor, en gammal kyrka som numera är pub och teater. Den har något som liknar en neonblå rockring runt tornet. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Det skulle bära emot att festa där i alla fall.

På kvällarna står där alltid uppklädda och smått berusade människor på hörnet vid Oran Mor. De är i både lägre och övre medelåldern och vissa lite äldre. Många av kvinnorna är barbenta. Det måste vara kallt.

Man stöter på de där smått uppklädda paren, de som går ut tillsammans på helgkvällen, när de strosar längs Byres Roads trottoarer också. De ser välbärgade ut, eller så är det bara jag som antar att de är det. Och så är där studenter, en massa studenter.

Det är ett fint område, West End, en riktig bubbla. Inte alls som Maryhill. Inte alls som stora delar av Glasgow. De som bor i West End behöver inte se stadens baksidan. Det gör i och för sig knappt jag heller, men slutet av vägen till tunnelbanestationen är verkligen inte som början.

Det var lite juldekorationer här och var längs Byres Road och glada par som höll varandra i handen. Jag vill gärna se Glasgows baksida, men West End känns mycket tryggare, och mycket gladare.

Bästa filmen hittills. Att dela upp boken i två delar var en bra idé, filmen var inte lika stressad som alla de andra varit. Ibland försökte den vara lite för episk (dock inte som typ Eclipse där varje scen hade pampig, dramatisk musik) men den var snyggt filmad och skådespelarna har vuxit upp och lärt sig skådespela. Jag ser fram emot nästa del...!

Och för att relatera tillbaka till mitt förra inlägg så var inte särskilt många människor faktiskt utklädda (det här var ju ändå tre dagar efter premiären så de värsta fansen hade nog redan varit där) och därför räckte mitt ärr i pannan gott och väl.

Två av de jag gick med var ordentligt utklädda och de hade med sig "trollstavar" (=kvistar) till alla. En tjej blev sjukt inne i det hela och satt med sin trollstav och försökte hjälpa karaktärerna under filmen, sjukt kul...

Idag sitter jag och är förkyld och kurar på mitt rum. Det är tråkigt att vara sjuk.

Ikväll ska jag se Harry Potter. Det ska bli kul, de enda problemen är: 1) Det verkar vara normalt och förväntat att man ska klä ut sig om man ska gå och titta på Harry Potter 2) Det anses inte särskilt svårt att klä ut sig för att gå och se Harry Potter för "man kan ju bara använda sin skolslips". Det är inte så bara om man är från Sverige! Nä, med två timmars förvarning blir det nog bara ett ritat ärr i pannan, jag måste plugga och duscha och laga mat också!

Igårkväll var jag med i en teaterpjäs nere i stan. Den var bara fem minuter lång och en del av STaG nights (STaG=Student Theatre at Glasgow), tre kvällar med fyra korta pjäser varje kväll (de flesta dock längre än fem minuter).

Det var roligt, jag var ena halvan av ett snobbigt gift par som förlorat allt i börskraschen -29 och satt och bråkade vid frukostbordet. Det hela gick ut på att vi tyckte den andra skulle öppna dörren, jag tyckte han brydde sig mer om sitt rostade bröd än om något annat och sen slogs vi om att öppna dörren typ.

Jag spenderade alltså hela eftermiddagen och kvällen igår åt att vara högljudd, snobbig och bitchig. Det är rätt svårt att vara aggressiv tycker jag, men jag hade kul och jag såg väldigt 20-tal ut. Tyvärr har jag inga bilder men vår regissör, som också skrev pjäsen, filmade det så det borde gå att gräva fram nån form av bild.

När vi har vocational studies (VS) och ska träffa patienter (på vårdcentrals- eller sjukhusbesök eller om vi pratar med simulerade patienter) måste vi klä upp oss. Alla killarna har kostymbyxor och skjorta och tjejer ska också vara propert klädda. Jag rotar fram en rätt lång kjol och svart tröja och skor i diskret färg (limegröna converse är inte riktigt rätt).

Folk har förväntningar när de går till en läkare. Det är en stor sak för många och många skulle inte känna sig bekväma om deras läkare inte såg ut och uppförde sig på ett visst sätt. Och det är ett service-yrke, man får anpassa sig efter vad patienterna behöver.

Lite fånigt tycker jag det är ibland att vi måste följa så många klädregler men det är samtidigt rätt förståeligt. Jag tror också folk förväntar sig lite andra grejer från en läkare här än hemma, jag får lite känslan av att yrket fortfarande har mer status här. Det är nog inte en bra sak? Hmm. Det ska jag tänka mer på när jag inte är skittrött. God natt.

Hittills så har jag handlat min mat på Tesco Express som ligger längs Byres Road, den stora gatan nära universitetet som jag går hem längs. Det är en rätt liten affär men någon större affär (i hyfsad prisklass) har det inte funnits i närheten förrän förra veckan, och jag har inte tagit mig dit förrän idag.

Tesco Extra ligger i centrala Maryhill, en 5-10 minuters promenad från Murano, och vilken affär det är!! Det är ungefär som Coop Forum på Burlöv Center. Kanske större. De har jättemycket mat, kläder, skolsaker, leksaker, en del böcker, färdigmat, alkohol, optiker, café etc. i en enda affär. Jag kom hem med inte bara en hel massa mat utan även pärmar, färgglada pennor och en necessär.

Enda nackdelen är mängden och det låga priset på godis, kakor och alkohol i ett område som redan har väldigt mycket problem med fetma och alkoholism. Och att tescos egna märke är mycket billigare än alla andra men inte har särskilt bra kvalitet - salt och socker är de första ingredienserna i det mesta, trots att det inte borde vara det (t.ex. i buljong).

Ikväll tänkte jag göra riktig mat :D

Igår var jag på introduktionsutflykt med mountain medicine-klubben. Det hela tror jag går ut på att dra ut medicinare i naturen och öva lite på vad man ska göra om det händer en olycka där.

Igår var vi uppe på några fina kullar precis utanför Glasgow och övade lite grundläggande första hjälpen-grejer (primary survey, DR ABC - om svenska läkarstudenter alls använder samma förkortningar), hade team building-övningar, övade på att läsa karta, gick en sväng och byggde improviserade bårar.

Jag fick vara offer en stund, det var skitroligt att studsa runt på båren så jag bara skrattade hela tiden. Då började folk skaka på båren och sen sprang ett par killar delar av vägen ner med mig. Sjukt kul!

Jag hoppas att det kommer bli en del vandring med den föreningen för det skulle vara roligt, även om det är kul att lära sig första hjälpen också. Jag har ju vandrat ett par gånger tidigare här men då höll jag lite på att bli tillsammans med han som organiserade det så jag vill inte riktigt räkna med att kunna hänga med där. Och jag älskar att komma ut från stan och se lite natur, det är så fantastiskt fint bara man kommer precis utanför Glasgow och jag älskar det!

Jag blev helt lycklig i hela kroppen av att se natur och andas frisk luft igår. Till stor del är jag stadsmänniska, men jag har inte insett hur mycket behov jag har av att komma ut i naturen innan. Insåg nog inte att det där med att bo i utkanten av Lund och ha fem minuter till åkrarna faktiskt innebar att jag alltid har varit nära naturen, även om det inte varit den mest spännande naturen. Men det är en helt annan sak att komma ut och se träd och gräs och bara gå. Jag älskar det.


Första hjälpen...


Kilpatrick Hills


Alex leker offer


Bää

Sverige är bra när det gäller soprum för folk som bor i lägenheter/korridorer. Jag önskar att vi hade soprum/skjul/nån form av förvaring av soptunnor. I princip varje gång jag går längs vår gata ser jag en råtta eller en ekorre i nån av soptunnorna. Två råttor bara ikväll. Isch.

Idag var jag ute och joggade. Man kanske nästan kan säga sprang, jag tyckte det gick ganska fort i alla fall men det var eftersom jag joggade med en kursare som springer mycket.

Vi joggade ihop en gång förra veckan också. Det var rätt kul för kvällen innan vi skulle jogga pratade jag med några andra kursare om nåt helt annat och så sa någon att Alan, som jag skulle jogga med, tränar varje dag och springer jättemycket. Jag: "va??"

När vi joggade morgonen efter så ringde Julia, en av de jag varit ute med, och frågade om jag ville gå på bio. Vi var 3/4 genom vår joggingtur så jag fick ur mig en väldigt anfådd förklaring om varför jag inte kunde. Julia: "You're WHAT?! You're JOGGING, with ALAN?!" Hennes ton var väldigt rolig...

Idag joggade vi ännu längre. Det gör lite ont nu men det är okej, det var sjukt skönt att vara ute och jogga faktiskt, och det är väldigt fint nere vid kanalen.

Imorgon ska jag på utflykt med mountain medicine-klubben (var på intromöte med dem tidigare i veckan, verkar rätt lovande, typ vandring och akutmedicin i ett) så jag tar en lugn kväll ikväll. Det kommer bli drygt en vecka utan fest och alkohol, känns bra. Igår var vi på laser quest, typ som laser dome, och jag har också tränat lite teater, varit på gymmet en gång och fikat en gång så det har inte varit en tråkig vecka, bara... lugn. Himla skönt.

JAG ÄLSKAR MITT ELEMENT :D:D:D

En uppdatering gällande kylan på mitt rum: jag är varm och glad!

Jag insåg igårkväll att underställ, yllesockar, pyjamas, två duntäcken och två filtar inte räckte så jag plockade fram min sovsäck också. Det blev lagom. Och jag sover inte i övre delen av min säng för det drar från fönstret, men det är inget nytt.

När jag kom hem idag gick jag och gnällde i receptionen och bad att få ett reservelement tills mitt eget element funkar. När jag kom upp med reservelementet på rummet så funkade mitt element... Det var första gången på en vecka så jag blev lite snopen.

Jag undrar om någon kommer komma och kräva tillbaka reservelementet, men om inte så tänker jag inte ge tillbaka det i första taget. Det snälla elementet (som jag inte ska klappa för då bränner jag mig, vilket hände när jag pratade med Julia på skype) står nu mellan skrivbordsstolen och fönstret (inte som det fasta elementet, som är i andra änden av rummet) och jag sitter här och är varm och go. Inte illa, inte illa alls.

Ikväll ska jag sätta mig i sängen med min anatomimålarbok och bara ta det lugnt. Folk på korridoren ska ut. Jag är världens sämsta korridorare för jag är nästan alltid ute med kursare när folk här ska gå ut. Jag känner inte riktigt mina grannar. Kanske borde jag anstänga mig men inte ikväll. Jag är trött och jag har dissektion igen imorgon. Vi ska få tillbaka tanten med det rosa nagellacket. Jag vägrar skära upp någons bröstkorg bakis. Jag ska sätta på kristen musik och sätta mig i sängen nu. Jag har haft sjukt många bra utekvällar (se nedan) men jag orkar inte festa hela tiden.


Halloween. Jag (klädd som tidning, lägg märke till tidningspappret i håret) och irländare (som lyfte upp mig precis när bilden togs, därav minen). Det var bara jag som var utklädd, tur att jag inte är lättgenerad.


Bästa bilden jag kunde hitta med några av de knäppa irländarna på balen. Jag vet inte riktigt vad som hände här, tjejen hade inga skor på sig och irländarna... eh, jag vet inte riktigt vad de gjorde, klapade snela fötter typ.


Cereal killer på Halloween.

I fredags var det Guy Fawkes Day, vilket innebar att det smällde raketer typ hela kvällen.

Vad jag vet om Guy Fawkes är egentligen begränsat till vad jag har lärt mig när jag av V for Vendetta men det verkar mest gå ut på att tända fyrverkerier för att fira att Guy Fawkes inte lyckades spränga parliamentet  för några hundra år sedan. Rätt underlig tradition måste jag säga. Irländarna firar den inte. En irländsk kursare förklarade bestämt för mig i cafeterian att man inte alls ska fira att engelsmännen brände en katolik på bål.

Irländare är roliga. Det är enkelt att ta sig till Glasgow från Nordirland och Irland och det är sjukt många irländare här. Det finns ett lustigt gäng irländska killar i min klass. Vi var en del som var på en medicinarbal igår och fyra irländska killar dök upp i kostym, hatt och solglasögon med ett rosa band om armen där det stod "Ireland" och fanns en bild av det irländska stadsvapnet. De blev tillsagda flera gånger under kvällen att dämpa sig eftersom de hela tiden började sjunga irländska folkvisor och dylikt. Väldigt roliga typer...!

Jag kan också meddela att jag överlevde hela gårkvällen i 11cm höga klackar. Det gör fortfarande ont, men det känns som en bedrift!

En mer negativ  sak är att mitt rum är kallt. Elementet funkar inte och det var inte ens särskilt bra innan det la av. Jag sitter i skrivande stund med underställ, pyjamas, fleece, yllestrumpor och halsduk och jag fryser. Så det är dags att krypa ner under mina två duntäcken och två filtar och försöka få upp värmen. God natt!

Jag har aldrig tänkt på mig själv som särskilt skyddad. Jag vet inte om det är för att jag har läst om saker som händer i världen, för att jag trots allt inte känt mig trygg nog att cykla hem mitt i natten, för att jag haft Malmö och Rosengård rätt nära eller för att jag växte upp på Norra Fäladen där vi retades för att vi var "svennar" på mellanstadiet men av någon anledning så har jag inte insett att jag nog varit rätt skyddad trots allt under min uppväxt.

I vilket fall som så känns det efter att jag kommit hit som att jag har varit skyddad tidigare. Som jag nämnt så ligger inte Murano Street, där jag bor, vid ett så trevligt område. Här går jag inte hem själv efter åtta-nio. Jag gick till spritbutiken klockan åtta en kväll. Det var på gränsen. Spritbutiken sen är också en lustig historia, både expediten och spriten är bakom skottsäkert glas.

Förra veckan gjorde vi praktik på en vårdcentral i ett område lite norrut. Det är ett område där Subway fick slå igen för att det blev vandaliserat och affärerna som finns är dåliga hämtmatställen och klädaffärer med de inte allra finaste märkeskläderna. Några i min grupp visades runt av några "health promotors" som jobbar bl.a. med att prata med nyblivna föräldrar om hur de ska ta hand om sina barn. För många i det området så visar man kärlek för sina barn genom att ge dem den senaste jackan, även om de är bebisar. Att man sen ger dem juice/läsk/sprit i nappflaskan inser de inte är ett problem.

Så fort vi har föreläsningar om akutvård och olyckor och sånt så kommer föreläsarna in på lokala Glasgowproblem, d.v.s. knivhugg och alkohol. Glasgow kallas för Europas knivhuvudstad och idag lärde jag mig att alkoholrelaterade leverskador är den vanligaste dödsorsaken i stan.

När man ser en del av områdena här så känns det verkligen som att det fortfarande finns en klassfråga i Storbritannien, och det gör det nog med. Här finns fortfarande privatskolor, och ordentliga mataffärer och gym är en geografisk fråga. Lägg till alkohol- och drogproblem - hur lätt kan det egentligen vara att komma ifrån sin bakgrund?

Hemma i Lund - hur illa hade jag kunnat få det? Inte som här, i alla fall.

Det här är på min lista över saker som jag tycker vi ska avskaffa (förutom typ krig och annat självklart):

1. Morgonar. Jag vet inte exakt hur det ska gå till rent praktiskt men jag återkommer när jag löst det.
2. Friterade saker som inte borde vara friterade. Till detta hör marsbars, korv, glass, haggis och pizza och säkert sjuttioelva andra saker som jag inte ens vet att man friterar här än. Det kanske bara vore lättast att införa licenskrav på fritöser i Skottland?

Vad mer borde avskaffas?

Sex dagar innan jag flyttade hit hade jag uppkörning. Det kändes lite pressat eftersom jag inte ville behöva vänta tills sommaren med kortet. Men jag lugnade mig och andades djupt och det gick bra, både med andningen och med uppkörningen, även om inspektören först fick mig att tro att jag misslyckats när han började gå på om vad jag gjort för fel (och sen sa han: "lovar du att bättra dig/" Jag sa "ja" och han sa "då får du körkortet").

Igår hämtade jag mitt körkort. Eftersom jag tog det strax innan jag flyttade så fick det skickas till konsultatet. Efter att ha undrat ett tag om det försvunnit någonstans på vägen ett tag så dök det slutligen upp ett brev från ambassaden i måndags. Kändes väldigt seriöst...

"Yes!" tänkte jag och cyklade ivrigt ner mot stan och svenska konsultatet i ösregnet. För er som inte känner till Glasgow så bor jag inte särskilt nära centrum och efter att cyklat småvilse, kommit fram och insett att de redan stängt för dagen, cyklat tillbaka i ännu mer regn och halkat i en lerig backe 2-3 gånger när jag försökte manövrera förbi en trappa med cykeln (vilket bevittnades av en jag halvkänner från teatern) så var jag slutligen tillbaka på Murano, trött, blöt, lerig och utan mitt himla körkort.

Igår (vilket också är ungefär när de flesta av kläderna jag hade på mig på min tidigare utfärd faktiskt hade torkat), så hade jag bokat en tid.

Svenska konsulatet är en skum historia. Det utgörs av en skottsk tant som sitter på ett kontor i en snofsig kontorsbyggnad med en svensk flagga på skrivbordet, kungaparet på väggen och nån skylt på golvet som de inte orkat sätta upp där det står nåt vagt på svenska om det kungliga ditten eller datten. Men hon hade mitt körkort så allt var frid och fröjd.

Tror inte jag kommer köra så mycket här, har ingen bil och vet inte hur uthyrning funkar. Men jag har ett litet och praktiskt leg, jag kan köra om det behövs och när jag kommer hem så ska det minsann köras! Och jag jobbade för det där kortet så det ska banne mig sitta i min plånbok och se fint ut nu!

Igår var en intensiv skoldag. Först disskerade vi våra första människor och sen intervjuade vi våra första låtsaspatienter.

Den här veckan går vi igenom bröstkorgens anatomi så igår skulle vi öppna ett bröst. Under ett vitt tygstycke låg det en kropp med avhugget huvud. Några tandläkarstudenter hade använt huvudet så det låg ovanför nacken, delat i två. Man kunde se ansiktet om halvan låg åt rätt håll. Och händerna hade fortfarande kvar sitt rosa nagellack.

Jag kunde inte sluta tänka på att det var en faktisk människa vi skulle skära i. Jag vet inte om jag vill kunna sluta tänka på det heller, är det verkligen respektfullt? Visst, jag kunde dissekera ändå, men det var verkligen inte odelat intressant. Jag klappade henne på kinden och bad tyst om förlåt.

På eftermiddagen hade vi vocasional skills, som alltid på tisdagseftermiddagar. I våra VS-grupper diskuterar vi etik, kommunikation och förra veckan besökte vi t.ex. en vårdcentral också. Igår skulle vi prata med simulerade patienter, alltså folk som kommer och låtsas att de ska till läkaren. Jag var först. Jag och tanten gick in i ett separat "konsultationsrum" och satte oss ner. Där fanns en videokamera och mikrofon så att resten av gruppen (8 studenter och en tutor) kunde följa oss.

Det gällde bara att få reda på hennes historia och jag hade inte hunnit bli nervös så det gick rätt bra. Intressant övning, det är bra att få göra sånt och få feedback innan man jobbar med riktiga patienter tror jag.

Ibland känns världen väldigt liten. Igår när jag var ute pratade jag med en irländsk kursares flickvän och det visade sig att vi båda kände samma sydafrikanska person. Hon hade vuxit upp med tjejen i Sydafrika och jag träffade henne i Istanbul för två år sedan. Himla underligt.

Under freshers' week hände också något underligt när ett par irländska kursare presenterade mig för sin korridorare.
"Alex, det här är Hampus, han kommer också från Sverige, han kommer från en stad som heter Lund".
Haha, va?

Och egentligen är ju världen inte liten alls, med sex (eller är det sju nu?) miljarder människor och så himla många nya personer man träffar hela tiden. Ibland känns världen kanske lite för stor snarare än liten, lite svår att greppa. Jag tycker det är lite svårt att begripa sig på saker och ting, sociala situationer och sånt, när man inte känner personerna som är inblandade. Man vet inte hur folk kommer uppföra sig riktigt och framförallt vet man inte varför de gör det. Det är intressant men också opraktiskt och lite jobbigt ibland. Men det är ju bra att det finns en så otrolig variation på människor, bara man lär känna några mer på djupet också.

Tänk er rubriken med Prins Johns röst, ni vet, han från Robin Hood som skriker om att någon har stulit allt hans guld.

Nåja, det är inte mycket mjölk någon druckit och åtminstone kom jag inte ut i köket och skulle göra mackor på morgonen och hittade mitt smörpaket och mitt skinkpaket tomma på golvet. Jag var väldigt ilsken den morgonen. Men, en av mina grannar erkände att det nog varit hans kompisar som ätit upp min mat och köpte ny. Så det var ju lugnt.

Just nu är köket smutsigt och fullt med flaskor. Det var Halloween så folk var ute igår och då blir det så. Men det är okej för folk städar efter sig också.

Halloween var också en lustig historia - folk tar det där med att klä ut sig på allvar här (och för en del tjejer innebär det en ursäkt att ha på sig korsett och korta kjolar...)! Fredag, lördag och söndag har man sett utklädda människor lite här och var. Jag var en tidning i fredags och zigenare/magdanserska igår. Min favorit var dock en annan svensk medicinare som hade en massa söndriga flingpaket på sin tröja med knivar instuckna och lite röd färg - han var en cereal killer! Banan, död rödluvan, action man, avatarfigurer, smurfar, hippies, disneyfigurer, pirater, superhjältar, mexikansk brottare, sjöjungfru, pedofil, diverse djur, sotare, romare, amerikansk fotbollsspelare, Arthur Dent, iron man och 33 chilenska gruvarbetare är exempel på annat intressant jag har stött på i helgen...

Annars har det bästa med helgen varit att umgås med mamma, vi shoppade, hittade ett slott någonstans utanför Glasgow och bara myste. Det är trevligt att prata med människor som verkligen känner en ibland, det är så otroligt mycket nytt här ändå.

Nu ska jag ta en tupplur, god natt!