Flygande Gurka

I helgen var jag och Tom i Braemar, vilket ligger lite drygt två timmar nordost om Glasgow, i östra delen av Cairngorm Mountains. Vi åkte upp i fredags eftermiddag och kom tillbaka igårkväll. Det var jättefint där uppe!



Bron över Linn of Dee.



På väg uppför berget. Det var visst 8 miles dit.


Lurigt stup nära toppen. På många ställen såg man bara snö eftersom vi var uppe i molnet och inte kunde se att där var ett stup. Hade man gått på snön hade man fallit 500 meter rakt ner för den vilade inte på något...


Tom och tältet.

Igår gick vi uppför Glas Maol, som är ungefär lika högt som berget dagen innan. Stigen börjar dock både högre upp och närmare bergets fot.


Nere vid vägen står Toms bil. I bakgrunden är Cairngorm mountains. Jag tror berget allra längst till höger är berget vi var uppe på dagen innan.


Utsikt från toppen.


Östkusten syns borta vid horisonten.



En riktigt härlig helg!!

För två veckor sen var jag iväg med mountain medicine-föreningen igen, den här gången norrut, i Glencoe. Glencoe är fantastiskt vackert, tyvärr tog jag inte särskilt många bilder men några har jag!

På lördagen fick vi undervisning av ett mountain rescue-team. Jag erbjöd mig vara offer, vilket var jättekul eftersom jag blev fastspänd på en vaccummatta, placerad i en survival bag på en bår och nerburen för en kulle. Lite läskigt nerför kullen eftersom folk inte var vana vid att bära någon på bår och halkade runt i lite i leran, men vaccummattan var bekväm i alla fall! (En vaccummatta är en matta som man kan lägga någon på och sedan suga ur luften ur för att hålla deras ryggrad i rätt position medan man transporterar dem till sjukhus, ifall man misstänker ryggradsskada).


Fastspänd Alex, pre-survival bag (som är till för att hålla en varm).


Ordentligt immobiliserad. Dags att bäras iväg!

På kvällen tog vi gratisbåten från vårt vandrarhem till puben. Inte varje dag man måste åka båt till puben! På söndagen var vi ute och gick och klarade av två munroes. En Munro är ett berg som är över 3000 feet (typ 900 meter eller nåt?) och kallas Munroes för att en som hette Munro mätte och besteg alla berg över den höjden. Det finns knappt 300 i Skottland, jag har nu varit uppe på tre. Hm.


Utanför vårt vandrarhem.


Ute och går. Det här är inte ens två timmars körning från Glasgow. Vid såna här tillfällen är jag väldigt glad att bo där jag bor...!


Det var väldigt molningt så tyvärr fick vi ingen bra utsikt från bergen. Men det var ändå en trevlig promenad!

Det var en trevlig helg. Igår skulle jag egentligen ha organiserat en dagsutflykt med mountain medicine men vi ställde inte den eftersom det var jättedåligt väder, lågt intresse (tror det är för nära jul för att folk ska palla hitta på så mycket) och dessutom är jag sjuk. Vi kör den i vår istället, det blir bra.

Kom hem ifrån en helg med mountain medicine-föreningen för ett par timmar sen. Tidigt igår morse åkte vi söderut (vilket är enkelt, man följer helt enkelt skyltarna mot "the South") ner till England och Lake District. Lake District är ett sånt område som jag verkligen velat besöka, och det var också otroligt vackert där. Vi hade dessutom sån himla tur att det var fantastiskt fint väder när vi var ute och gick (i England, i oktober!)!


På väg uppåt

Igår gick vi en längre runda upp till Helvellyn, som med sina 950 meter är Englands tredje högsta berg (de har inte så mycket berg där nere...). På väg upp, när vi redan hade tagit oss en hyfsad bit, så gick/klättrade vi längs Striding Edge, en klippig bergsrygg med branta stup åt båda sidorna. Det var jätteroligt!


Mellan oss och toppen av Helvellyn ligger Striding Edge...


Striding Edge (vänster) och Helvellyn (mitten)


På Striding Edge (tjejen med handväska är inte en mountain medic)


Sista biten uppför




På toppen av Helvellyn


På väg ner

På kvällen besökte vi Patterdale Mountain Rescue Center, vilket var jätteintressant. Efter en regnig natt i tält (som dock höll sig torra!) spenderade vi sen morgonen med att göra övningar med folk från mountain rescue. Körde lite första hjälpen, och så fick vi spänna fast en från gruppen i en vacuummatta och sen på en bår och bära ner honom för en kulle - rätt jobbigt!! Jättekul att lära sig saker från mountain rescue teamet! De gör verkligen ett imponerande jobb!


Vacuummatta (runt killen på marken) + bår (under konstruktion)

En del begav sig tillbaka til Glasgow efter lunch men jag och åtta av killarna begav oss ut och gick en sväng.




På slutet så hamnade vi i en rätt brant nerförsbacke utan stig och satte oss på ändorna och kanade ner. Det var skitroligt, och blev ganska komiskt eftersom vi åkte in i varandra när vi kom ner. Väl nere från kullen kunde man se ett långt märke där vi hade åkt...

Det var en väldigt rolig helg!

Idag var jag och Jojo ute och gick runt Häckebergasjön - det var jättefint och jättemysigt! Nånstans mitt i gick vi vilse i skogen och hamnade på en halvö, vilket inte var helt optimalt. Då traskade vi genom skogen tills vi hörde indiantjut som ledde oss till en stig där det stod en grupp vuxna människor i varierande åldrar och körde teambuilding.

Sen var vi inte vilse mer och satte oss och drack kaffe.

Hejhej. Idag har jag dissikerat lik igen, det hade vi inte gjort sen oktober eller november. Jag tycker inte särskilt mycket om det. Det är lärorikt och så, men det är inte särskilt trevligt.

Nu ska jag lägga upp lite trevliga bilder tänkte jag.


Man måste inte åka långt utanför Glasgow för att det ska se ut såhär...


Den där lustiga kullen till vänster är Dumgoyne Hill som vi tog oss upp för.


Bä.


Jag och Claire på toppen, med Loch Lomond i bakgrunden


Vi tog lite knäppa bilder.


Åt ena hållet såg man Loch Lomond och åt andra Glasgow.


På väg ner. Det var brant.


Vår vår vår.


"Bä."
"Bä?"


Dumgoyne sett nerifrån.




Det var en mycket bra dag. Nu är det som sagt tillbaka till plugget.

För några veckor sen försökte jag hitta ställen man kan ut och gå på i närheten av Glasgow. Idag tog jag och Claire bussen en halvtimme från Murano och landade i Blanefield. Sen ägnade vi tre timmar åt att gå en mil. Vi gick upp på en kulle i Campsie Fells som heter Dumgoyne och sen ner igen. Det var jättefint, man såg både Glasgow och Loch Lomond från toppen efter Campsie Fells ligger typ mitt emellan. Himla bra saker man kan hitta när man googlar.


Alex på Dumgoyne Hill. Lägger upp fler bilder imorgon. Nu är jag trött och behöver duscha.

Jag har egentligen inte jättemycket att säga om helgen. Det var fint och jag lärde mig första hjälpen-saker och träffade trevliga människor. Det var roligt att öva första hjälpen-scenarios, framförallt när en hade slängt sig i floden och vi helt enkelt skulle fixa situationen och se till att han inte blev nedkyld. I de andra tre fallen övade vi på varandra, typ på att sätta nackkrage och sånt. Det var också en väldigt underlig känsla att ligga på rygg vid ett vattenfall i en Mordor-lik ravin och få sitt lårben spjälkat.


Mountain medics ute på vift.


Fantastisk natur. Den kändes svår att fånga på bild.


På toppen av the Cheviot var det isigt och frostigt, i dalen rätt så varmt.


På toppen.



Vi besteg kullen till höger, tog oss runt till där vi är på bilden och sen runt till kullen rakt fram på bilden. Det var en fin vandring.


Gränsen mellan England och Skottland.

I helgen bodde vi i det lilla vita huset som vagt syns i mitten av den här bilden:


I söndags besteg vi The Cheviot, den högsta kullen bland Cheviot Hills. Det var jättefint. Jag hinner inte berätta mer just nu men återkommer.


Jag (mitten) och två typer från Newcastle

Idag är jag trött. Så jag har mest tittat på tv-serier i sängen. Fast jag var ute ett par timmar också för det var en jättevacker dag idag, klarblå himmel och varmt i solen.

Köpte en cappuchino, lax- och creme cheesebagel och kanel- russin bagel och gick och satte mig i mitt träd vid floden. Underbart. Älskar det trädet. Gillar att återkomma till platser vid olika årstider och i olika sinnesstämningar.

Har alltid trott att det var floden Clyde jag suttit vid men det är tydligen Kelvin. Där ser man. Förklarar varför man kommer till Kelvingrove Park sen. Dit gick jag idag också, träffade Claire och gick samma väg tillbaka. Där är fint.


Om nom nom (okej, jag känner mig väldigt mycket som en bloggare när jag lägger upp bilder på vad jag äter men det här var liksom höjdpunkten av min dag, okej! Kaffet var skitgott! Och det var lax! Och bröd! Och jag var sjukt nöjd med läget)


Den bron går jag över på väg till skolan varje morgon


Om man ska till östra delen av campus (vilket jag vanligtvis inte ska) så går man över bron vid den här kyrkan istället för den första bron.


Bra ställe för promenader och jogging.

Igår åkte jag och min kompis Claire på äventyr. Vi tog tåget från Glasgow Central Station (som är jättefin!) till ett litet ställe vid kusten som heter Largs (vi uttalar det typ "blaaarghs").


Largs sett från piren, det mesta av staden ligger till höger


Fastlandet är till vänster, Great Cumbrae Island till höger

Largs var en mysig liten stad där vi hittade en färja till Cumbrae, en liten ö bara några minuter från kusten. Öns enda bostadsområde heter Millport och består av massa fina gamla stenhus. Vi käkade lunch på en sten, blev omringade av fiskmåsar och sen gick vi och hyrde en tandemcykel.


Utsikt från lunchstenen.

Fiskmåsattacken:





Tjejen som ägde cykeläffaren var jättegullig och gav oss sitt telefonnummer så vi kunde ringa när vi var tillbaka och hon kunde stänga affären så länge. Vi gav oss iväg på tandemcykeln, något som jag aldrig testat innan. Det var kul!



Det var fint överallt!




Det är bara 18km runt ön så vi cyklade runt den. Eftersom det är januari var det knappt nåt folk på ön, på sommaren är den tydligen jättepopulär.


Monument över militärer som inte har någon känd grav.


Båten tillbaka.

Väl tillbaka i Largs upptäckte vi att det var över en timme tills nästa tåg gick. Hoppsan. Vi gick och åt jättemycket mat och sen var det jättemycket blaaargh i blaaarghs. Somnade på tåget, kom hem och gjorde oss snabbt i ordning och stack ut på fest.

Jag skriver mer ikväll eftersom jag varit så dålig på det i veckan!

Igår var jag på introduktionsutflykt med mountain medicine-klubben. Det hela tror jag går ut på att dra ut medicinare i naturen och öva lite på vad man ska göra om det händer en olycka där.

Igår var vi uppe på några fina kullar precis utanför Glasgow och övade lite grundläggande första hjälpen-grejer (primary survey, DR ABC - om svenska läkarstudenter alls använder samma förkortningar), hade team building-övningar, övade på att läsa karta, gick en sväng och byggde improviserade bårar.

Jag fick vara offer en stund, det var skitroligt att studsa runt på båren så jag bara skrattade hela tiden. Då började folk skaka på båren och sen sprang ett par killar delar av vägen ner med mig. Sjukt kul!

Jag hoppas att det kommer bli en del vandring med den föreningen för det skulle vara roligt, även om det är kul att lära sig första hjälpen också. Jag har ju vandrat ett par gånger tidigare här men då höll jag lite på att bli tillsammans med han som organiserade det så jag vill inte riktigt räkna med att kunna hänga med där. Och jag älskar att komma ut från stan och se lite natur, det är så fantastiskt fint bara man kommer precis utanför Glasgow och jag älskar det!

Jag blev helt lycklig i hela kroppen av att se natur och andas frisk luft igår. Till stor del är jag stadsmänniska, men jag har inte insett hur mycket behov jag har av att komma ut i naturen innan. Insåg nog inte att det där med att bo i utkanten av Lund och ha fem minuter till åkrarna faktiskt innebar att jag alltid har varit nära naturen, även om det inte varit den mest spännande naturen. Men det är en helt annan sak att komma ut och se träd och gräs och bara gå. Jag älskar det.


Första hjälpen...


Kilpatrick Hills


Alex leker offer


Bää

Nu har jag bott här i ungefär en månad. Underligt. I fredags gick jag och satte mig i ett träd vid floden Clyde och tittade på världen. Det har varit väldigt intensivt hela tiden sen jag kom hit, och även om det har varit jättekul så var det skönt att ta en lugn stund. Det kändes väldigt lustigt att sitta där vid floden och inse att jag faktiskt bor här - rätt häftigt ändå.

Häromnatten, när vi skulle köpa nattamat, fick Alasdair för sig att jag behövde en kulturell upplevelse. Det är en farlig sak. Det slutade med att vi åt pommes och friterad haggis. Mycket underligt.

Alla skottar jag träffar här hävdar att haggis är väldigt gott. Friterad snabbmatshaggis var nog inte den bästa introduktionen till haggis men jag vill prova det igen, det var inte så illa som man kan tro.

Igår vad jag, Ally, James och Julia ute och gick i skogen vid Pitlochry, ungefär 1.5 timme från Glasgow. Det var jättefint.


I utkanten av Pitlochry.


Vi gick typ 16km men besteg inga berg så det var inte så jobbigt (förutom i en uppförsbacke där jag tog typ så långa steg som var fysiskt möjligt för att hänga på eftersom Julia och James är skitlånga och Ally en väldigt van vandrare). Rätt rolig blandning av folk egentligen, Ally och James är från skotska öar (Yttre Hebriderna och Shetlandsöarna) och får för sig att typ kasta stockar och grejer ibland, Julia har gått på konsthögskola i London och jag är från Sverige, men vi råkar vara kursare i alla fall.


Vi tappade bort stigen och tog oss ner på egen hand. Ally gick före för att spana vägen och sen hittade vi bara hans väska innan han helt plötsligt hoppade ner från ett väldigt högt träd ovanför oss. Dagens chock...


River Tay, tror jag.


Glad typ på världens bästa stubbe. Det var skönt att komma iväg från staden och ut och gå lite.

I morse hade jag fyra timmar teaterrepetition, sen hängde jag i medicinbiblioteket och försökte göra lite PBL, fikade med Mel och Julia och försökte göra lite PBL till. Nu ska jag sova. Kram på er alla därhemma!