Flygande Gurka

Okej, här kommer dagens kulturskillnad: jäst, närmare bestämt färsk jäst.

Hemma i Sverige tycker jag att man kan hitta färsk jäst i nästan varje mataffär, och det är ju klart att man använder jäst! Här kan man, till min stora förvåning, bara köpa färsk jäst på bagerier (har jag hört, jag aldrig testat) så istället får det bli torrjäst. Och det går inte ens att hitta normal torrjäst överallt utan en del ställen, som små tesco-affärer, säljer ibland bara "snabbverkande" torrjäst. Jag har ingen aning om vad snabbverkande torrjäst är men innehållsförteckningen är bra mycket längre än vad jag är bekväm med. Men okej, normal torrjäst funkar ju som vanlig jäst så jag kan baka som vanligt när jag väl lokaliserat torrjästen.

Men varför denna skillnaden? Jo, folk använder helt enkelt inte jäst här. Idag fick jag beskriva för en av de jag bor med, som är bra på att laga mat, hur man bakar med jäst. Det är jättekonstigt ju...!

Jag vet inte om det är så hos de flesta i Sverige, men jag är van vid att sätta igång enstaka element på en hyfsat låg temperatur när det börjar bli kallt och sen låta dem stå igång så.

I Storbritannien sätter man igång värmen i hela lägenheten genom att trycka på en knapp, har den igång i ett par timmar tills det är varmare därhemma och sen stänger man av värmen igen. Lite annorlunda.

Ja, vi - jag röstar också! Idag är det val till skotska parlamentet och som EU-medborgare och boende i Skottland sen några månader tillbaka så får jag lov att rösta.

Nej, det visste inte jag heller. Jag tar det från början:

Här måste man registrera sig för att rösta nån gång i april och eftersom jag inte hade gjort det (fick nåt mejl om nåt sånt när jag var hemma i Sverige och tänkte inte alls på det sen, kändes ju inte helt logiskt att icke-medborgare skulle rösta) så var jag ju helt inställd på att jag inte skulle rösta.

Förra veckan dök det upp ett röstkort med mitt namn på i vårt kök där det stod vart jag skulle gå och rösta. Jag blev lite förvirrad över detta och kollade upp det där med valet på nätet. Fortfarande så behövde man ha anmält sig för att rösta så jag tänkte "okej, bara en påminnelse".



Idag pratade jag med Rob efter PBL och när han hörde att jag fått ett röstkort så sa han att då var jag ju registrerad för att rösta. ...va?

Efter en stund kom vi på att Murano kanske hade registrerat oss allihop till valet. Jag messade Linus, som jag hade diskuterat det här med för ett par veckor sen, och sa "du, vi kan ju rösta?" och han svarade att han och några vänner skulle gå och försöka. Så jag hängde på, utrustad med väldigt ytliga kunskaper om skotsk politik. Det hela kan sammanfattas med att jag läser lite nyheter här och att jag precis hann läsa wikipedia-artikeln om valet innan jag gick och röstade. Men jag trodde ju inte jag kunde rösta...

Dock så tycker jag det är viktigt att rösta om man kan. Demokrati bygger på att vi röstar. Att inte rösta innebär dessutom att röster på t.ex. SD (BNP, brittish national party, är den brittiska motsvarigheten) utgör lite större andel. Det är viktigt att säga vad man tycker. Jag har visserligen inte bott här länge men det finns vissa partier som jag verkligen inte stöder (uppenbarligen inte t.ex. BNP, men inte heller de konservativa eftersom de vill införa terminsavgifter på de skotska universiteten) så om jag har något att säga till om så visst!

Så vi traskade bort till Ruchill Community Centre och röstade. Allt som krävdes var att uppge sin adress och bli understruken i registret. Inget ID, röstkort, ingenting, bara två papperslappar i näven (tre för britterna - de hade omröstning om röstningssystemet också men det fick vi inte vara med på eftersom det inte bara gäller Skottland).

Helt plötsligt stod jag där i ett valbås i en sliten baskethall på ett lokalt Community Centre i Glasgow och stirrade på namn på personer jag aldrig hört talas om. I valet till det skotska parlamentet, där man inte behövde personrösta (även om Skottlands nuvarande first minister Alex Salmond inte riktigt verkat fatta det), körde jag helt enkelt uteslutningsmetoden (jag kör nog i och för sig lite samma hemma - vilket parti stör mig minst?). Men i lokalvalet hade jag ingen koll. Det fanns flera partier som jag trodde var okej och jag kunde inget om politikerna.

Så jag tog kandidaten med det roligaste namnet.

Men kom igen, det var alldeles för kul - han hette Bob Doris!! (Stå och fnissa i valbåset? Vem? Jag?)

För att göra allt ännu lite roligare så råkade jag ha på mig en skotsrutig kjol idag.



Så nu har jag, tjugo år gammal, röstat till EU-parlamentet, röstat till svensk riksdag, landsting och kommun, samt röstat till skotska parlamentet och i skotska lokalvalet. Väldigt mycket röstande...!

Lite knäppt ändå - jag kommer ihåg när jag var åtta och följde med mamma och pappa som skulle rösta nere på min lågstadieskola. Det kändes jätteknäppt när jag själv skulle rösta, väldigt vuxet. Jag var med mamma och pappa på Svenshögsskolan igen, fast inte för att jag inte fick vara ensam hemma själv utan för att jag också skulle rösta. Kontraster.

Dagens val var mest bara knäppt, väldigt otippat att få rösta nånstans där man inte är medborgare. Random parlamentval, jamen visst.

Idag var det kungligt bröllop och därför har alla varit lediga. Det har hållts "street parties" runtomkring Storbritannien och för en gångs skull säger polisen inget om att dricka offentligt i Glasgow. Till och med premiärministern uppmuntrade street parties.

Det hela kändes lite som ett brittiskt Valborg, framförallt eftersom det är dagen innan riktiga Valborg också. Tusentals samlades i Kelvingrove Park och grillade och hade trevligt i solen i början av eftermiddagen - har jag hört. Vi gick inte bort till Kelvingrove förrän vid sex och då hade det flippat ut.

Jag har aldrig varit ett fan av Valborg. Jag var nykterist tills jag var arton och var mest och såg på brasorna och såg hur fulla människor var. Jag kommer ihåg i tvåan på gymnasiet när vi var i skolan på Valborg och en hel massa fulla människor gick igenom skolgården för att komma till Stadsparken. Obehagligt. Sen knuffade någon ut en tjej på gatan och hon blev ihjälkörd av en buss precis utanför Katte. Hemskt.

Egentligen är det en väldigt trevlig idé med Valborg - folk som samlas i vårvädret och sitter ute och har picknick och umgås. Jag gillade när de började uppmuntra valborgsfirandet i Lund och gjorde det till en positiv grej. Polis, skydd för blommorna, idrottslag som städar... För två år sen gjorde jag inget på Valborg eftersom det var precis innan IB-exams men förra året var det trevligt. Vi hade knytkalas, grillade och drack vin ur termos (eftersom vi var nitton och till skillnad från alla tjugoplusare faktiskt kunde bli av med vinet annars).

Och jag tyckte Kelvingrove Street Party lät trevligt också. Men så kommer några och förstör för alla andra. När vi bestämde oss för att gå till Kelvingrove vid sex fick vi höra att det blivit uppror och folk slängt massa flaskor på polisen, som nu höll på att stänga ner det hela. Vi ville ha lite luft så vi gick bort för att kolla läget ändå.

Vi kände den söta lukten av alkohol innan vi ens kommit in i parken, och vi såg polishelikoptrar bara vi kom utanför medicinbyggnaden. Sen började vi se en hel massa skräp, en hel massa folk och en hel massa polis. Inom loppet av max tio minuter (vi var inte i parken särskilt länge) blev jag upplyft av en random kille, vi såg en bli arresterad, akutsjukvårdare gick runt med typ rallyhjälm, en kille försökte göra fälleben för mig (vilket inte gick jättebra eftersom han var full och jag nykter), en kille stod och pinkade mitt bland allt folk, där var ridande polis och en hel massa fulla, högljudda människor.

Tydligen började alltihop med att någon blev knivhuggen vilket gjorde att det kom en massa polis. Himla neds. Fast jag tror inte det var få fulla studenter där heller.

Nu sitter vi i biblioteket igen och har beställt billig pizza eftersom det är extraerbjudande den här helgen. Känns helt plötsligt helt okej att vara här. Lugnt och skönt.

Jag känner mig aldrig så svensk som när jag är utomlands. Därmed känner jag mig generellt rätt svensk just nu eftersom jag bor utomlands. Men när man får ha samtal om ikea minst en gång i veckan, saknar lingongrova i mataffären eller får höra att man göra vansinnigt starkt kaffe trots att man själv tycker det är helt normalt - då påminns man om att man är svensk.

Svenskar känns också som ett mycket hälsosammare folk, vilket jag är rätt säker på att jag skrivit om innan. Men det är helt sjukt hur onyttiga skottarna är - måndagen innan jag åkte tillbaka till Glasgow gick jag på ICA och handlade mat och påskägg, när jag kom till Glasgow två dagar senare och gick till Tesco slogs jag verkligen av skillnaden.

För att ta ett exempel så fanns det hylla efter hylla med stora chokladpåskägg till halva priset på Tesco (se bilden) - och då var det bättre än "ta 3 betala för 1" som de hade innan lovet.

Jag läser på sydsvenskan att skåningar inte kan åka tåg ordentligt, att Lund och Malmö har börjat bli storstäder utan att riktigt hänga med. Hahaha. Det är något väldigt roligt med en hel artikel om att vi inte kan åka tåg ordentligt.

Jag tror inte jag är en storstadsmänniska än. Jag tycker fortfarande att tunnelbana är häftigt och att det känns konstigt att ha en bra bit ut till landet - att stan aldrg tar slut. Men Glasgow är en tillräckligt stor stad för att ha haft tunnelbana länge och ha tåglinjer mellan olika delar av stan så jag bor i alla fall i en storstad, utan att behöva bo i Stockholm. Kanske blir jag en riktig storstadstyp så småningom: jag tänker mig sen när jag är ute på praktik och jag skyndar till tunnelbanan med en tidning under armen och en take away-kaffe i handen... eh, vad sjutton, zoegas är ju godare.

Tågen här ser ut som de är hämtade från sextiotalet, och det är de nog förresten också. Ingen fin, skinande citytunnel. Och tunnelbanan är inte alls lika häftig som den i Köpenhamn t.ex. I Köpenhamn har de inga förare utan tågen stannar automatiskt, och genomskinliga dörrar öppnar sig när tåget har stannat. Få förseningar och inga självmord. Smart.

När jag är på gymmet här så hör jag i ofta i princip lika mycket svenska som engelska pratas i omklädningsrummet. Visserligen pluggar ganska många svenskar här eftersom vi inte behöver betala terminsavgifter, men det känns ändå som om det är oproportionerligt mycket svenskar på gymmet. Svenskar är nog ett rätt hälsosamt folk...?

För övrigt tänker jag baka bröd imorgon. Gott och hälsosamt bröd är lättare att hitta i Sverige. Fast jag hittar billig och bra mat på stora tesco här i övrigt.

Igår var jag hemma hos en kompis och åt frukost. Jag gjorde snabbkaffe åt oss och när hon tog upp sin kopp och kände kaffelukten sa hon "du gör rätt starkt kaffe va?" "Mm, jo, det gör jag väl"

Sen hällde hon ut hälften av kaffet, fyllde på med vatten, mjölk och socker och sa att det blev lagom. Enligt min erfarenhet av britter, nya zeeländare och amerikaner så tycker folk från engelskspråkiga länder att svenskar dricker kaffe som smakar tjära. Jag tycker de dricker utspätt vatten.

På Nya Zeeland gjorde fåraherden på gården där jag och Jojo jobbade kaffe åt oss en gång. En tesked snabbkaffe och tre teskedar socker. Det smakade apa. När vi gjorde kaffe hällde vi i tre teskedar kaffe och inget socker. De tyckte vi var konstiga.

För övrigt så tycker jag det är väldigt fjantigt att engelskan inte har ett ord för "fika". "Have coffee/tea" är inte alls ett lika bra sätt att uttrycka det på. Jag gillade när vi gick IB och inkorporerade "fika" i vår engelska. Det blev bättre så.

Hallå!

Idag har vi haft så mycket snöfall och snö och is på vägarna att de ställde in allt på universitetet i eftermiddags. Tydligen satt folk fast i jättemånga timmar på motorvägen och sånt. Inte konstigt egentligen - man använder inte vinterdäck här. Det borde vara lag på det, precis som hemma...

Tyvärr hade jag inte med mig min kamera till skolan, jag gick runt vid huvudbyggnaden efter PBL och det var fantastiskt vackert i all snön.

Här kommer några bilder från helgen:


Eftersom jag bor i en brittisk storstad så tar jag antingen tunnelbana eller åker dubbeldäckare ner till stan. Det är fortfarande roligt att sitta längst fram och högst upp i dubbeldäckare...


"Fairytale of New York" är inte riktigt samma sak efter att den skrålats med en grupp irländare som besitter stora röstresurser


I lördags bakade jag lussekatter med Ance, den andra svenska tjejen i min klass. Himla härligt, trodde inte det skulle bli några lussekatter förrän hemma i Sverige, men det blev det och gott var det! :D

Det är skitkallt här just nu. Ungefär så kallt som hemma låter det som när jag pratar med föräldrarna. Jag har inte så mycket emot det när jag är ute - jag gillar snö - men jag gillar inte att det är typ sexton grader eller nåt på mitt rum.

Något som jag däremot tycker är nästan ännu värre är att jag flera gånger varje dag får höra från något håll att jag, som kommer från Sverige, borde vara van vid snön/halkan/kylan/annat väderrelaterat. Det börjar bli en utmaning att svara artigt på det.

När jag kom in i köket innan ikväll och sa att det var skitkallt ute så sa min korridorare att så är det väl i Sverige. Jag informerade honom om att det var typ femte gången någon sagt det till mig idag och att vädret-hemma-är-ungefär-som-här-fast-kanske-lite-kallare-men-jag-är-från-den-varma-södra-delen-av-Sverige-och-i-vilket-fall-som-tycker-jag-det-är-kallt. Det är min standardramsa. Ifall folk inte säger att jag borde vara van vid kylan när jag klagar på inomhustemperaturen det vill säga. Då talar jag om för dem att vi faktiskt isolerar våra hus i Sverige.

Just nu sitter jag vid skrivbordet i underställ, pyjamas, fleece och yllesockar och huttrar. De isolerar banne mig inte sina hus här. Nu ska jag krypa ner i sängen.

Jag har aldrig tänkt på mig själv som särskilt skyddad. Jag vet inte om det är för att jag har läst om saker som händer i världen, för att jag trots allt inte känt mig trygg nog att cykla hem mitt i natten, för att jag haft Malmö och Rosengård rätt nära eller för att jag växte upp på Norra Fäladen där vi retades för att vi var "svennar" på mellanstadiet men av någon anledning så har jag inte insett att jag nog varit rätt skyddad trots allt under min uppväxt.

I vilket fall som så känns det efter att jag kommit hit som att jag har varit skyddad tidigare. Som jag nämnt så ligger inte Murano Street, där jag bor, vid ett så trevligt område. Här går jag inte hem själv efter åtta-nio. Jag gick till spritbutiken klockan åtta en kväll. Det var på gränsen. Spritbutiken sen är också en lustig historia, både expediten och spriten är bakom skottsäkert glas.

Förra veckan gjorde vi praktik på en vårdcentral i ett område lite norrut. Det är ett område där Subway fick slå igen för att det blev vandaliserat och affärerna som finns är dåliga hämtmatställen och klädaffärer med de inte allra finaste märkeskläderna. Några i min grupp visades runt av några "health promotors" som jobbar bl.a. med att prata med nyblivna föräldrar om hur de ska ta hand om sina barn. För många i det området så visar man kärlek för sina barn genom att ge dem den senaste jackan, även om de är bebisar. Att man sen ger dem juice/läsk/sprit i nappflaskan inser de inte är ett problem.

Så fort vi har föreläsningar om akutvård och olyckor och sånt så kommer föreläsarna in på lokala Glasgowproblem, d.v.s. knivhugg och alkohol. Glasgow kallas för Europas knivhuvudstad och idag lärde jag mig att alkoholrelaterade leverskador är den vanligaste dödsorsaken i stan.

När man ser en del av områdena här så känns det verkligen som att det fortfarande finns en klassfråga i Storbritannien, och det gör det nog med. Här finns fortfarande privatskolor, och ordentliga mataffärer och gym är en geografisk fråga. Lägg till alkohol- och drogproblem - hur lätt kan det egentligen vara att komma ifrån sin bakgrund?

Hemma i Lund - hur illa hade jag kunnat få det? Inte som här, i alla fall.