Flygande Gurka

Ja, vi - jag röstar också! Idag är det val till skotska parlamentet och som EU-medborgare och boende i Skottland sen några månader tillbaka så får jag lov att rösta.

Nej, det visste inte jag heller. Jag tar det från början:

Här måste man registrera sig för att rösta nån gång i april och eftersom jag inte hade gjort det (fick nåt mejl om nåt sånt när jag var hemma i Sverige och tänkte inte alls på det sen, kändes ju inte helt logiskt att icke-medborgare skulle rösta) så var jag ju helt inställd på att jag inte skulle rösta.

Förra veckan dök det upp ett röstkort med mitt namn på i vårt kök där det stod vart jag skulle gå och rösta. Jag blev lite förvirrad över detta och kollade upp det där med valet på nätet. Fortfarande så behövde man ha anmält sig för att rösta så jag tänkte "okej, bara en påminnelse".



Idag pratade jag med Rob efter PBL och när han hörde att jag fått ett röstkort så sa han att då var jag ju registrerad för att rösta. ...va?

Efter en stund kom vi på att Murano kanske hade registrerat oss allihop till valet. Jag messade Linus, som jag hade diskuterat det här med för ett par veckor sen, och sa "du, vi kan ju rösta?" och han svarade att han och några vänner skulle gå och försöka. Så jag hängde på, utrustad med väldigt ytliga kunskaper om skotsk politik. Det hela kan sammanfattas med att jag läser lite nyheter här och att jag precis hann läsa wikipedia-artikeln om valet innan jag gick och röstade. Men jag trodde ju inte jag kunde rösta...

Dock så tycker jag det är viktigt att rösta om man kan. Demokrati bygger på att vi röstar. Att inte rösta innebär dessutom att röster på t.ex. SD (BNP, brittish national party, är den brittiska motsvarigheten) utgör lite större andel. Det är viktigt att säga vad man tycker. Jag har visserligen inte bott här länge men det finns vissa partier som jag verkligen inte stöder (uppenbarligen inte t.ex. BNP, men inte heller de konservativa eftersom de vill införa terminsavgifter på de skotska universiteten) så om jag har något att säga till om så visst!

Så vi traskade bort till Ruchill Community Centre och röstade. Allt som krävdes var att uppge sin adress och bli understruken i registret. Inget ID, röstkort, ingenting, bara två papperslappar i näven (tre för britterna - de hade omröstning om röstningssystemet också men det fick vi inte vara med på eftersom det inte bara gäller Skottland).

Helt plötsligt stod jag där i ett valbås i en sliten baskethall på ett lokalt Community Centre i Glasgow och stirrade på namn på personer jag aldrig hört talas om. I valet till det skotska parlamentet, där man inte behövde personrösta (även om Skottlands nuvarande first minister Alex Salmond inte riktigt verkat fatta det), körde jag helt enkelt uteslutningsmetoden (jag kör nog i och för sig lite samma hemma - vilket parti stör mig minst?). Men i lokalvalet hade jag ingen koll. Det fanns flera partier som jag trodde var okej och jag kunde inget om politikerna.

Så jag tog kandidaten med det roligaste namnet.

Men kom igen, det var alldeles för kul - han hette Bob Doris!! (Stå och fnissa i valbåset? Vem? Jag?)

För att göra allt ännu lite roligare så råkade jag ha på mig en skotsrutig kjol idag.



Så nu har jag, tjugo år gammal, röstat till EU-parlamentet, röstat till svensk riksdag, landsting och kommun, samt röstat till skotska parlamentet och i skotska lokalvalet. Väldigt mycket röstande...!

Lite knäppt ändå - jag kommer ihåg när jag var åtta och följde med mamma och pappa som skulle rösta nere på min lågstadieskola. Det kändes jätteknäppt när jag själv skulle rösta, väldigt vuxet. Jag var med mamma och pappa på Svenshögsskolan igen, fast inte för att jag inte fick vara ensam hemma själv utan för att jag också skulle rösta. Kontraster.

Dagens val var mest bara knäppt, väldigt otippat att få rösta nånstans där man inte är medborgare. Random parlamentval, jamen visst.