Sociala klyftor
Jag har aldrig tänkt på mig själv som särskilt skyddad. Jag vet inte om det är för att jag har läst om saker som händer i världen, för att jag trots allt inte känt mig trygg nog att cykla hem mitt i natten, för att jag haft Malmö och Rosengård rätt nära eller för att jag växte upp på Norra Fäladen där vi retades för att vi var "svennar" på mellanstadiet men av någon anledning så har jag inte insett att jag nog varit rätt skyddad trots allt under min uppväxt.
I vilket fall som så känns det efter att jag kommit hit som att jag har varit skyddad tidigare. Som jag nämnt så ligger inte Murano Street, där jag bor, vid ett så trevligt område. Här går jag inte hem själv efter åtta-nio. Jag gick till spritbutiken klockan åtta en kväll. Det var på gränsen. Spritbutiken sen är också en lustig historia, både expediten och spriten är bakom skottsäkert glas.
Förra veckan gjorde vi praktik på en vårdcentral i ett område lite norrut. Det är ett område där Subway fick slå igen för att det blev vandaliserat och affärerna som finns är dåliga hämtmatställen och klädaffärer med de inte allra finaste märkeskläderna. Några i min grupp visades runt av några "health promotors" som jobbar bl.a. med att prata med nyblivna föräldrar om hur de ska ta hand om sina barn. För många i det området så visar man kärlek för sina barn genom att ge dem den senaste jackan, även om de är bebisar. Att man sen ger dem juice/läsk/sprit i nappflaskan inser de inte är ett problem.
Så fort vi har föreläsningar om akutvård och olyckor och sånt så kommer föreläsarna in på lokala Glasgowproblem, d.v.s. knivhugg och alkohol. Glasgow kallas för Europas knivhuvudstad och idag lärde jag mig att alkoholrelaterade leverskador är den vanligaste dödsorsaken i stan.
När man ser en del av områdena här så känns det verkligen som att det fortfarande finns en klassfråga i Storbritannien, och det gör det nog med. Här finns fortfarande privatskolor, och ordentliga mataffärer och gym är en geografisk fråga. Lägg till alkohol- och drogproblem - hur lätt kan det egentligen vara att komma ifrån sin bakgrund?
Hemma i Lund - hur illa hade jag kunnat få det? Inte som här, i alla fall.
I vilket fall som så känns det efter att jag kommit hit som att jag har varit skyddad tidigare. Som jag nämnt så ligger inte Murano Street, där jag bor, vid ett så trevligt område. Här går jag inte hem själv efter åtta-nio. Jag gick till spritbutiken klockan åtta en kväll. Det var på gränsen. Spritbutiken sen är också en lustig historia, både expediten och spriten är bakom skottsäkert glas.
Förra veckan gjorde vi praktik på en vårdcentral i ett område lite norrut. Det är ett område där Subway fick slå igen för att det blev vandaliserat och affärerna som finns är dåliga hämtmatställen och klädaffärer med de inte allra finaste märkeskläderna. Några i min grupp visades runt av några "health promotors" som jobbar bl.a. med att prata med nyblivna föräldrar om hur de ska ta hand om sina barn. För många i det området så visar man kärlek för sina barn genom att ge dem den senaste jackan, även om de är bebisar. Att man sen ger dem juice/läsk/sprit i nappflaskan inser de inte är ett problem.
Så fort vi har föreläsningar om akutvård och olyckor och sånt så kommer föreläsarna in på lokala Glasgowproblem, d.v.s. knivhugg och alkohol. Glasgow kallas för Europas knivhuvudstad och idag lärde jag mig att alkoholrelaterade leverskador är den vanligaste dödsorsaken i stan.
När man ser en del av områdena här så känns det verkligen som att det fortfarande finns en klassfråga i Storbritannien, och det gör det nog med. Här finns fortfarande privatskolor, och ordentliga mataffärer och gym är en geografisk fråga. Lägg till alkohol- och drogproblem - hur lätt kan det egentligen vara att komma ifrån sin bakgrund?
Hemma i Lund - hur illa hade jag kunnat få det? Inte som här, i alla fall.
Kommentarer
Postat av: Ara
Det låter som att du lär dig mycket:)
Trackback
