En promenad till Hillhead på en lördagkväll
Igårkväll när jag gick bort till Hillheads tunnelbanestation vid halv åtta-åtta tiden så hade jag inte bråttom. Jag har oftast bråttom men igår var jag i god tid.
Jag kunde strosa lugnt och fint bland de gamla viktorianska gatuhusen när jag väl gått halva vägen och insett att jag inte behövde gå i mitt vanliga tempo. West End är i vilket fall som det trevliga området att strosa i, inte Maryhill (där Murano ligger) eller precis efter Maryhill Road, innan man riktigt är i West End. Det är där jag inte går själv på natten.
Det var en kall kväll igårkväll men fortfarande skönt vid åtta-tiden. Jag stötte på par som gick hand i hand med matkassar i den andra handen. Det såg mysigt ut.
Gick längs Queen Margaret Drive där det börjar dyka upp affärer med dålig take-away mat, ett apotek och ett par caféer. Härom morgonen var jag överlycklig över faktumet att jag kan köpa en take-away kaffe på väg till skolan. Det känns lite storstad. Vet inte om jag vill bo i en storstad i längden och jag vet att man kan köpa take-away kaffe i Lund också, men ändå. Glasgow är en storstad och jag var en vuxen storstadsmänniska en liten stund.
Efter att ha korsat den stora stenbron över kanalen går man förbi ingången till Botaniska Trädgården, där jag har ett favoritträd jag sitter i ibland. När man korsat Great Western Road, på de där fem sekunderna mellan bilarna när ingen får köra eller gå, befinner man sig på Byres Road, i hjärtat av West End.
Där på hörnet mellan Great Western och Byres Road ligger Oran Mor, en gammal kyrka som numera är pub och teater. Den har något som liknar en neonblå rockring runt tornet. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Det skulle bära emot att festa där i alla fall.
På kvällarna står där alltid uppklädda och smått berusade människor på hörnet vid Oran Mor. De är i både lägre och övre medelåldern och vissa lite äldre. Många av kvinnorna är barbenta. Det måste vara kallt.
Man stöter på de där smått uppklädda paren, de som går ut tillsammans på helgkvällen, när de strosar längs Byres Roads trottoarer också. De ser välbärgade ut, eller så är det bara jag som antar att de är det. Och så är där studenter, en massa studenter.
Det är ett fint område, West End, en riktig bubbla. Inte alls som Maryhill. Inte alls som stora delar av Glasgow. De som bor i West End behöver inte se stadens baksidan. Det gör i och för sig knappt jag heller, men slutet av vägen till tunnelbanestationen är verkligen inte som början.
Det var lite juldekorationer här och var längs Byres Road och glada par som höll varandra i handen. Jag vill gärna se Glasgows baksida, men West End känns mycket tryggare, och mycket gladare.
Jag kunde strosa lugnt och fint bland de gamla viktorianska gatuhusen när jag väl gått halva vägen och insett att jag inte behövde gå i mitt vanliga tempo. West End är i vilket fall som det trevliga området att strosa i, inte Maryhill (där Murano ligger) eller precis efter Maryhill Road, innan man riktigt är i West End. Det är där jag inte går själv på natten.
Det var en kall kväll igårkväll men fortfarande skönt vid åtta-tiden. Jag stötte på par som gick hand i hand med matkassar i den andra handen. Det såg mysigt ut.
Gick längs Queen Margaret Drive där det börjar dyka upp affärer med dålig take-away mat, ett apotek och ett par caféer. Härom morgonen var jag överlycklig över faktumet att jag kan köpa en take-away kaffe på väg till skolan. Det känns lite storstad. Vet inte om jag vill bo i en storstad i längden och jag vet att man kan köpa take-away kaffe i Lund också, men ändå. Glasgow är en storstad och jag var en vuxen storstadsmänniska en liten stund.
Efter att ha korsat den stora stenbron över kanalen går man förbi ingången till Botaniska Trädgården, där jag har ett favoritträd jag sitter i ibland. När man korsat Great Western Road, på de där fem sekunderna mellan bilarna när ingen får köra eller gå, befinner man sig på Byres Road, i hjärtat av West End.
Där på hörnet mellan Great Western och Byres Road ligger Oran Mor, en gammal kyrka som numera är pub och teater. Den har något som liknar en neonblå rockring runt tornet. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Det skulle bära emot att festa där i alla fall.
På kvällarna står där alltid uppklädda och smått berusade människor på hörnet vid Oran Mor. De är i både lägre och övre medelåldern och vissa lite äldre. Många av kvinnorna är barbenta. Det måste vara kallt.
Man stöter på de där smått uppklädda paren, de som går ut tillsammans på helgkvällen, när de strosar längs Byres Roads trottoarer också. De ser välbärgade ut, eller så är det bara jag som antar att de är det. Och så är där studenter, en massa studenter.
Det är ett fint område, West End, en riktig bubbla. Inte alls som Maryhill. Inte alls som stora delar av Glasgow. De som bor i West End behöver inte se stadens baksidan. Det gör i och för sig knappt jag heller, men slutet av vägen till tunnelbanestationen är verkligen inte som början.
Det var lite juldekorationer här och var längs Byres Road och glada par som höll varandra i handen. Jag vill gärna se Glasgows baksida, men West End känns mycket tryggare, och mycket gladare.
Kommentarer
Trackback
