Körkort
Sex dagar innan jag flyttade hit hade jag uppkörning. Det kändes lite pressat eftersom jag inte ville behöva vänta tills sommaren med kortet. Men jag lugnade mig och andades djupt och det gick bra, både med andningen och med uppkörningen, även om inspektören först fick mig att tro att jag misslyckats när han började gå på om vad jag gjort för fel (och sen sa han: "lovar du att bättra dig/" Jag sa "ja" och han sa "då får du körkortet").
Igår hämtade jag mitt körkort. Eftersom jag tog det strax innan jag flyttade så fick det skickas till konsultatet. Efter att ha undrat ett tag om det försvunnit någonstans på vägen ett tag så dök det slutligen upp ett brev från ambassaden i måndags. Kändes väldigt seriöst...
"Yes!" tänkte jag och cyklade ivrigt ner mot stan och svenska konsultatet i ösregnet. För er som inte känner till Glasgow så bor jag inte särskilt nära centrum och efter att cyklat småvilse, kommit fram och insett att de redan stängt för dagen, cyklat tillbaka i ännu mer regn och halkat i en lerig backe 2-3 gånger när jag försökte manövrera förbi en trappa med cykeln (vilket bevittnades av en jag halvkänner från teatern) så var jag slutligen tillbaka på Murano, trött, blöt, lerig och utan mitt himla körkort.
Igår (vilket också är ungefär när de flesta av kläderna jag hade på mig på min tidigare utfärd faktiskt hade torkat), så hade jag bokat en tid.
Svenska konsulatet är en skum historia. Det utgörs av en skottsk tant som sitter på ett kontor i en snofsig kontorsbyggnad med en svensk flagga på skrivbordet, kungaparet på väggen och nån skylt på golvet som de inte orkat sätta upp där det står nåt vagt på svenska om det kungliga ditten eller datten. Men hon hade mitt körkort så allt var frid och fröjd.
Tror inte jag kommer köra så mycket här, har ingen bil och vet inte hur uthyrning funkar. Men jag har ett litet och praktiskt leg, jag kan köra om det behövs och när jag kommer hem så ska det minsann köras! Och jag jobbade för det där kortet så det ska banne mig sitta i min plånbok och se fint ut nu!
Igår hämtade jag mitt körkort. Eftersom jag tog det strax innan jag flyttade så fick det skickas till konsultatet. Efter att ha undrat ett tag om det försvunnit någonstans på vägen ett tag så dök det slutligen upp ett brev från ambassaden i måndags. Kändes väldigt seriöst...
"Yes!" tänkte jag och cyklade ivrigt ner mot stan och svenska konsultatet i ösregnet. För er som inte känner till Glasgow så bor jag inte särskilt nära centrum och efter att cyklat småvilse, kommit fram och insett att de redan stängt för dagen, cyklat tillbaka i ännu mer regn och halkat i en lerig backe 2-3 gånger när jag försökte manövrera förbi en trappa med cykeln (vilket bevittnades av en jag halvkänner från teatern) så var jag slutligen tillbaka på Murano, trött, blöt, lerig och utan mitt himla körkort.
Igår (vilket också är ungefär när de flesta av kläderna jag hade på mig på min tidigare utfärd faktiskt hade torkat), så hade jag bokat en tid.
Svenska konsulatet är en skum historia. Det utgörs av en skottsk tant som sitter på ett kontor i en snofsig kontorsbyggnad med en svensk flagga på skrivbordet, kungaparet på väggen och nån skylt på golvet som de inte orkat sätta upp där det står nåt vagt på svenska om det kungliga ditten eller datten. Men hon hade mitt körkort så allt var frid och fröjd.
Tror inte jag kommer köra så mycket här, har ingen bil och vet inte hur uthyrning funkar. Men jag har ett litet och praktiskt leg, jag kan köra om det behövs och när jag kommer hem så ska det minsann köras! Och jag jobbade för det där kortet så det ska banne mig sitta i min plånbok och se fint ut nu!
Kommentarer
Trackback
