The Doorbell
Igårkväll var jag med i en teaterpjäs nere i stan. Den var bara fem minuter lång och en del av STaG nights (STaG=Student Theatre at Glasgow), tre kvällar med fyra korta pjäser varje kväll (de flesta dock längre än fem minuter).
Det var roligt, jag var ena halvan av ett snobbigt gift par som förlorat allt i börskraschen -29 och satt och bråkade vid frukostbordet. Det hela gick ut på att vi tyckte den andra skulle öppna dörren, jag tyckte han brydde sig mer om sitt rostade bröd än om något annat och sen slogs vi om att öppna dörren typ.
Jag spenderade alltså hela eftermiddagen och kvällen igår åt att vara högljudd, snobbig och bitchig. Det är rätt svårt att vara aggressiv tycker jag, men jag hade kul och jag såg väldigt 20-tal ut. Tyvärr har jag inga bilder men vår regissör, som också skrev pjäsen, filmade det så det borde gå att gräva fram nån form av bild.
Det var roligt, jag var ena halvan av ett snobbigt gift par som förlorat allt i börskraschen -29 och satt och bråkade vid frukostbordet. Det hela gick ut på att vi tyckte den andra skulle öppna dörren, jag tyckte han brydde sig mer om sitt rostade bröd än om något annat och sen slogs vi om att öppna dörren typ.
Jag spenderade alltså hela eftermiddagen och kvällen igår åt att vara högljudd, snobbig och bitchig. Det är rätt svårt att vara aggressiv tycker jag, men jag hade kul och jag såg väldigt 20-tal ut. Tyvärr har jag inga bilder men vår regissör, som också skrev pjäsen, filmade det så det borde gå att gräva fram nån form av bild.
Kommentarer
Trackback
