Flygande Gurka

Alltså, vissa delar av den här valbara kursen är intressanta. Fallstudier skrivna på 1700-talet är faktiskt rätt spännande men däremot är analyserna av dem ibland rätt pretentiösa eller bara lite knepiga. Men det är väl egentligen okej, om de bara inte hade varit så långa.

Idag har jag kämpat mig igenom delar av en väldigt lång artikel och eftersom det tar mig sjuttioelva år så har jag skumläst en del av den nu på slutet. Kanske har jag därför missat sammanhanget men helt plötsligt stötte jag på den här mycket knepiga biten:



Jag har ingen aning om vilka Bertha och Eckbert (fast jag tror de är viktiga i en bok som heter Der Blonde Eckbert, som jag dock inte vet varför den är viktig) är men jag sympatiserar med den sistnämda, jag håller också på att bli galen.

Förlåt att jag inte har bloggat på jättelänge, ska bättra mig!

Vi har börjat ett nytt block igen nu, nu ska vi läsa om hjärta, lungor och njurar i fem veckor. Efter det har vi ett valbart block i fem veckor. Vi fick rangordna olika valbara kurser härom veckan. Mina fem första val var bröstcancer, farmakologi, kriminalmedicin, smärtlindring, och virus. Vilket som hade varit användbart i framtiden.

Mitt sjätte, och sista, val var "European Narratives of Illness: Medical and Literary Case Histories Around 1800 and 1900". Eftersom de tydligen hade många platser på den kursen och inte så många ville läsa den så fick jag den. Himla orättvist system för någon som hade bröstcancer som fjärdeval fick det och inte jag, trots att det var mitt första val. I alla fall så ska jag läsa om hur sjukdomar påverkat eller beskrivits i litteratur i fem veckor i början av nästa termin.

Men okej, det är visserligen inte särskilt användbart alls, men det låter roligt. Och jag mejlade kursledaren och frågade om vårt schema och vi har tydligen bara två timmar seminarium i veckan under fem veckor. Torsdagar 14-16. Vi lär behöva läsa rätt mycket inför seminarierna, men förhoppningsvis kommer jag ändå ha gott om tid att repetera en massa av det vi läst under hösten, vilket skulle vara hur bra som helst...!

Och eftersom det verkar som fem ganska lågintensiva veckor (förutom kanske sista veckan när vi måste lämna in en uppsats) så är perioden 21 januari-19 februari en riktigt bra period att komma och hälsa på. Så vet ni det!!!

Nån gång i somras anmälde jag och Claire oss till en konferans om akutmedicin som äger rum i Glasgow den här helgen. Den är visserligen väldigt intressant, men vi har PBL och en inlämningsuppgift att jobba på nu och idag var vi i skolan 8-7 med konferansen och imorgon 8-5. Ibland tänker jag nog inte riktigt efter före. Men i och för sig var det svårt att veta hur terminen skulle se ut i somras. Jag ska sova nu.

Idag skuggade vi AT-läkare en del dag, vilket var skitkul och något som vi inte hade gjort innan. Alla var ihopparade med vars en AT-läkare under dagen. Jag var den enda från klassen på den kirurgiska avdelningen där jag hamnade (på Gartnavel General Hospital, vilket dessutom ligger nära där jag bor). Jag var inte med om någon operation dock, utan var med när de gjorde medicinska grejer och gick rond och gjorde pappersarbete.

Och så fick jag ta tre blodprov (vilket jag lärt mig göra i skolan men bara gjort på låtsasarmar innan!) och sätta in två kanyler (vilket jag aldrig ens sett göras innan!) Det var jättekul att få göra något praktiskt, som dessutom gick bra också! Det känns som jag faktiskt läser till läkare på riktigt nu när jag överlevt första året och dessutom börjat det andra året såhär!

Nästa vecka börjar en intensiv teoretisk period. Det verkar jobbigt men intressant.

Nu - powernap!

På måndag börjar jag jobba ordentligt igen. Jobbade två pass den här veckan och det var rätt trevligt. Jag hatar att gå upp på morgonen, och jag gillar inte att planera runt ett arbetspass, men när jag väl är på jobbet så trivs jag.

Det känns som att jag gör något konkret när jag jobbar, och något meningsfullt. Jag vet att jag pluggar för att jag ska få ett jobb och jag gillar att plugga, men det handlar om att sitta och läsa och det handlar om mig och mitt lärande. Jag gillar att ta hand om folk, att försöka göra ett bra jobb och göra någon kanske bara lite gladare. Allt på jobbet är inte kul, ibland är det mest bajs, men jag gillar i alla fall att jobba.

Jag och Claire pluggar i projektrum i medicinbiblioteket. Det är bra för stämningen utanför, där de flesta sitter, är för intensiv för mig. Folk har något maniskt i blicken. Vissa ser man sittandes vid en dator när man går hem på kvällen och nästa morgon sitter de vid samma dator i samma kläder. Och någon dyker upp med en minikyl och en brödrost och sen går alla runt och pratar om att någon dök upp med en minikyl och en brödrost. Och alla dricker kaffe och redbull och tar pro plus-tabletter (koffeintabletter).

Oj, jag doppade precis näsan i mitt kaffe. Det var inte så lyckat. Fast jag har sovit åtta timmar. Så det är lugnt. Igår hade jag sömnbrist och det går inte för jag blir helt dysfunktionell då, typ oproduktiv och känslomässig. Vanligtvis om jag är trött och känslomässig så kanske jag blir känslomässig över något jag läst eller sett på tv till exempel. Igår läste jag folkhälsa. "DET HÄR ÄR JÄTTEHEMSKT VARFÖR MÅR FOLK SÅ DÅLIGT NEEEJ".

Så, alltså, åtta timmars sömn - stabilt.

Okej, nu ska jag få ändan ur vagnen och gå till biblioteket, jag har jättemycket kvar att plugga.

AAAH VARFÖR ÄR MITT KAFFE FORTFARANDE SÅ VARMT

Åh, visst ja, termomugg.

Annars är presskaffe i termomugg skitsmart. Riktigt raketbränsle.

Whiteboards är fantastiska pluggredskap. Vi måste skaffa en till vår lägenhet sen.



För övrigt har jag inte bloggat så mycket de senaste dagarna för det bara hängde sig hela tiden och tog sjuttioelva år att skriva något. Samma sak hände på mejlen, tror datorn i skolan inte gillade nya firefox eller nåt, får se om jag kan lösa det. Men i alla fall så har jag inte sjuttioelva år nu som jag kan ägna vid datorn för det är intensivt tentaplugg. Man kan nästan lukta kortisolet i biblioteket.

Nu ska jag gå och dissikera.

Jag ser pluggrelaterade fenomen där de inte borde finnas. T.ex. tyckte jag precis att symbolen för att en sida laddas i firefox såg ut som en malariainfekterad röd blodkropp när den är en ring stage trophozoite.


Jag börjar få "the fear", som mina kursare pratar om, nu - tentan närmar sig och jag har väldigt, välddigt mycket kvar att plugga. Örgh.

Jag, Claire och en som heter Jack sitter ofta och pluggar i ett projektrum i biblioteket. När Claire lämnat rummet häromdan och sen kom tillbaka upptäckte hon att bakgrunden på hennes mobil bestod av en psykotisk bild på Jack. Jag lämnade min dator där inne en stund igår och när jag satte på den nu överraskades jag av en skum text i ena kanten av skrivbordet, haha...!

Jo, förresten, kommer ni ihåg den där skittråkiga histologigrejen jag skrev om häromdan? Det spelar egentligen ingen roll, jag tänkte bara berätta om den inledande biten som bestod av en timmes föreläsning.

Utomhus var det nästan tjugo grader och sol. Inne i anatomibyggnaden var det mörkt, kallt och eftersom det är där man dissikerar folk så luktade det formaldehyd. Vi satt på jättegamla, hårda träbänkar i en sal med porträtt av läskiga gubbar på väggarna och lyssnade på en snustorr äldre farbror som malde på. I bakgrunden hördes ljudet av bensågar. Jag slumrade till lite då och då och började halvdrömma och innebillade mig att saker sas som inte alls sas. Det var mycket surrealistiskt.

Och idag slängde våg föreläsare ut en plastgroda i publiken.

Det var allt.

Idag och igår har jag sammanlagt nio timmar schemalagda FRS-labbar, det känns väldigt ovant för vi brukar inte ha så många. PBL och föreläsningar brukar vara bra. När det däremot står "FRS" på schemat vet man aldrig riktigt hur det blir. "FRS" står för "Fixed Resource Session" (jag slutar inte förundras över hur mycket britter älskar förkortningar) och innebär att vi har undervisning i grupper om 60-80 personer.

Igår hade vi en bra labb på morgonen men på eftermiddagen spenderade jag tre timmar på en föreläsning/histologilabb som ungefär en fjärdedel av gruppen gick på - de flesta satte sig och pluggade i biblioteket istället. Av någon anledning skulle vi titta på en massa exempel av kapillärer i mikroskåp. Det kändes lite konstigt eftersom vi inte läser om kapillärer nu utan gjorde det i september och att kapillärer faktiskt är för små för att se ordentligt genom såna mikroskåp. Dessutom var det jättekallt i rummet och luktade formaldehyd.

Nu i morse tittade vi bara på en datorsimulering/tutorial. Det var intressant men jag kunde inte hålla mig för skratt när det kom en spermie och viftade på svansen eller det helt plötsligt stod "pretend you're adrenaline..."

Det kanske är ett bra råd om man vill undvika att öka kaffekonsumptionen de närmaste veckorna.

Medicinskolans andra våning.

Problemet med att vara i biblioteket till sent är att det blir dyrt att köpa mat ute, och eftersom vi varken har kylskåp eller mikrovågsugn i medicinbyggnaden är det lite jobbigt att ta med sig mat. Det blir därmed sena middagar, och igår, eftersom jag var trött när jag kom hem, blev det ingen middag alls. Det tyckte jag inte alls om. Jag blir totalt dysfunktionell utan regelbundna måltider, så det var dags att komma på kreativa lösningar på det här problemet.

Utanför biblioteket har vi en vattengrej som man kan få både kallt, varmt och jättevarmt vatten från. Det jättevarma vattnet är typ tevatten och i princip kokhett. Idag tog min partner in crime, Claire, med sig en gryta. Det ligger ett Tesco ett par minuter från medicinbyggnaden och eftersom tortellini bara tar två minuter att koka så satt vi i ett hörn i ett projektrum i biblioteket och lagade mat - hur bra som helst...!

Alltså, jag kan forfarande inte ta allosteric inhibition av metaboliska reaktioner på allvar sen gymnasiet, det är helt enkelt när slutprodukten biter originalet i rumpan.

Idag hade jag mock OSCE (Objective Structed Clinical Examination), alltså ett kliniskt prov som inte räknades utan bara är till för att vi ska fått prova på det inför andra, tredje och femte årens riktiga prov. Det var kul.

En visselpipa tjuter, sju dörrar öppnas samtidigt på båda sidor korridoren. På andra sidan huset öppnas sju dörrar till, vi är tre grupper som kör samtidigt. Inom grupperna tursas vi studenter om att vara patienter, examiners och studenter (fast vissa stationer har lärare med, och på en riktig OSCE har alla det). Min första station är att undersöka övre extremiteternas leder. Det är lugnt, vid det här laget har jag sett folk ge sig på den här stationen fjorton gånger - jag har suttit fast på ledrörelser i 1,5 timme.

Fem minuter, alarmet ljuder, en minut tills nästa station. Etik, för många frågor, fem minuter har gått och jag har inte hunnit summera. En minut, nästa station. Hjärt-och-lung-räddning, glömmer ringa ambulansen men annars går det rätt bra. Fem minuter, en minut tills nästa, dags för intramuskulär injektion. En från min PBL-grupp sitter med en bit låtsasarm på armen och det ligger en låtsasrumpa på en stol. Dosen är 1 ml, det är armen som gäller, jag har blivit varnad av kursare att inte bli lurad av låtsasrumpan. Fem minuter, hinner precis, nästa station, ...handtvättning?

Fem minuter, massa tid och tvål, min "examiner" viker en origamifågel av mitt mark sheet, den är fin. En minut, nästa station är längst ner i korridoren, raska steg. Anamnes, fem minuter, fick med det mesta, okej, en minut, nästa station, blodprov, äh skit, där rök mitt godkänt-på-alla-stationerna. Himla dockarm.

Bra träning, kul att köra ett låtsasprov sådär. Nu är det bara community diagnosis som ska bli färdigt tills torsdag och sen ska jag hem!

Vad gör en grupp läkarstudenter för att roa sig en söndageftermiddag? Äter choklad och övar blodtryckstagning och ledrörelser. Jag tror jag ska köpa en sphygomomanometer så jag också kan öva på folk. Claire har köpt en blommig, den är väldigt söt.

För övrigt så är nagellacksborttagning den utvalda metoden för att få bort den gröna färgen från vår korridorsvägg.  Synd bara att färgen på väggen försvinner också.

Och den senaste utvecklingen i mitt dialektmysterium är att någon i fredags tyckte jag lät sydafrikansk.

Jag åt precis en hamburgare med kyckling, bacon, brieost och tranbärssylt. Den var jätte, jättegod. Det finns ett ställe i närheten av skolan som gör typ världens bästa och konstigaste hamburgare. Vi var några som precis gick dit efter att ha spenderat sjuttioelva timmar på att göra vår gruppresentation inför fredag. Generellt har det funkat bra med gruppen men det har varit lite frusterande och framförallt idag var jag jättefrustrerad så hamburgaren var väldigt bra.

Solen skiner, vår förra inlämningsuppgift gick bra, mitt typ utvecklingssamtal med min PBL-facilitator var väldigt positivt och när jag var i närheten av cafeterian fick en av de som jobbar där syn på mig och sa glatt "Alex! Dig har jag inte sett på jättelänge! Hur är det med dig? Jag tänkte precis på att du inte varit på att du inte varit här på ett tag och så dyker du upp!"

Jag tror världen gillar mig idag. Jag gillar världen i alla fall. Nu ska jag ta tag i mig själv och plugga, det gick inte så bra med det igår. Dessutom är det jobbigt att blogga i biblioteket, inget svenskt tangentbord.