Flygande Gurka

Idag gick jag bort med min cykel till den lustiga cykelmannen för att få den fixad innan sommaren. Den har varit lite sned och sådär eftersom den stått i ett trångt skjul på Murano rätt länge och fått en eller annan stöt.

Jag kom på att jag aldrig berättade om den lustiga cykelmannen i höstas. Jag, mamma och Becka gick dit innan jag flyttade in på Murano för att fixa en cykel till mig. Det är svårt att hitta bra cyklar här till en hyfsad penning och begagnat verkade ingen ha hört talas om. Och bakbroms är tydligen jätteovanligt i det här landet! Men så fick vi höra talas om Common Wheels, ett ställe som bygger upp cyklar av gamla delar.

Så det blev en cykel med en gammal femtiotalsram, nya däck, sju växlar och bakbroms. Jag tyckte det blev en sjukt häftig cykel - ganska stöldsäker eftersom ramen är rätt rostig men alla bitarna som spelar roll är i gott skick och gamla ramar håller hög kvalitet!

Mannen som äger stället är jätterolig, det är en engelsman i runda glasögon och oljerock som kommer ihåg vad man heter när man kommer dit, är väldigt passionerad om det där med cyklar och som helt plötsligt står med en oljekanna i näven och konstaterar att "reassemble is the reverse of disassemble!" innan han kommer på vad det var han skulle göra nu.

När han kom på att det var min tur (han höll på att hjälpa en annan tjej först) så sa han med sin väldigt uttrycksfulla röst "ah! Now you! For that we need... a big bending tool, an oil can and some spray lubricant!"

Jag trodde han skulle säga något om hur dålig jag varit på att ta hand om min cykel. Eftersom cykelskjulet på Murano är så himla opraktiskt så har jag inte använt min cykel på länge så den har fått några stötar och blivit lite rostig. Men han bara oljade den glatt och böjde till stänkskärmen och konstaterade att han tyckte om min cykel och att jag får komma tillbaka i september så han får ta en titt på den.

Jag gillar den lustiga cykelmannen, jag blir glad av att vara i hans konstiga cykelverkstad med cykelramar som hänger från taket och en glittrig cykel monterad på en ställning, det är ett trevligt ställe att köpa cykel - personligt.

Jag håller på att flytta ut. Igår köpte vi kartonger och vacuumpåsar (fantastisk uppfinning det där med vacuumpåsar!) och sen hade vi tänkt shoppa, men insåg att det var lite smått opraktiskt att vandra runt med skitstora kartonger på stan. Jag såg ganska rolig ut inne på M&S konkandes på kartonger kan jag säga.

Vi ska förvara en massa grejer hemma hos Robs föräldrar över sommaren eftersom de bor i Glasgow. Vi började flytta över grejer dit idag, bland annat hamnade en stor plastpåse full med badankor i Robs bil. Jag har aldrig träffat Robs föräldrar - jag undrar om de kommer bli oroliga över hur Rob ska bo i höst när han kommer hem med en påse badankor. Åh jösses.

Igår hade vi tentorna. Jag vaknade klockan tre på morgonen och trodde det var dags att gå upp och muttrade något om bråck. Sen gick jag och la mig igen och sov några timmar till.

Vi hade en två-timmars tenta på morgonen och en på eftermiddagen. Det var extrem tidspress, fanns inte en chans att skriva ner allt man kunde om frågorna, framförallt inte på första tentan. Men jag höll tiden helt okej och fick ner något på alla frågorna i alla fall, även om jag vet att det var en del saker jag missade. Så det kändes okej.

I andra tentan skulle vi bland annat beskriva samlag och de fysiologiska förändringarna som sker hos män respektive kvinnor. Mest awkward tentafrågan någonsin.

Sen gick hela klassen till GUU:s beer bar, därefter lagade jag mat med Claire och Rob och sen stack vi till fest hos Dualtach och Mohammed där en stor del av klassen också var. Det var väldigt utflippat och väldigt kul och vi var rätt många som stannade kvar där och dansade istället för att gå ut.

Jag kom hem nån gång i gryningen och nu har jag precis ätit frukost. Okej, dags att ner på stan.

Och så håller vi tummarna för att askmolnen skärper sig så mamma och pappa kan komma hit på fredag.

Den värsta delen på dygnet, förutom precis när jag måste gå upp, är när jag måste ut i köket på morgonen för att göra frukost och lunchlåda.

Jag tror killarna är artigare i det här landet, typ håller upp dörrar och sånt. Jag blir förvirrad av artighet, man får typ skynda sig genom dörren så ingen behöver hålla uppe den för länge, och sen kanske man ska ta över att hålla den, eller så ska man... ja, och så måste man säga tack hela tiden.

Det är visserligen bra att vara artig antar jag, fast jag tycker inte det borde ha med kön att göra. Jag fattar inte heller varför killar ska betala om man går ut, ingen logik i det alls om båda t.ex. är studenter och har typ samma ekonomi.

Men i alla fall, nu är det biblioteketsdags. Jag tar med min wombat och en uppskruvbar anka som maskotar tror jag. Lustig historia det där. Fick wombaten av en australiensisk kompis som tyckte jag behövde en egen wombat. Gick in i projektrummet i biblioteket i förrgår och såg något lurvigt på skrivbordet och hoppade till rejält innan jag insåg att det bara var min wombat.

Jag och Claire pluggar i projektrum i medicinbiblioteket. Det är bra för stämningen utanför, där de flesta sitter, är för intensiv för mig. Folk har något maniskt i blicken. Vissa ser man sittandes vid en dator när man går hem på kvällen och nästa morgon sitter de vid samma dator i samma kläder. Och någon dyker upp med en minikyl och en brödrost och sen går alla runt och pratar om att någon dök upp med en minikyl och en brödrost. Och alla dricker kaffe och redbull och tar pro plus-tabletter (koffeintabletter).

Oj, jag doppade precis näsan i mitt kaffe. Det var inte så lyckat. Fast jag har sovit åtta timmar. Så det är lugnt. Igår hade jag sömnbrist och det går inte för jag blir helt dysfunktionell då, typ oproduktiv och känslomässig. Vanligtvis om jag är trött och känslomässig så kanske jag blir känslomässig över något jag läst eller sett på tv till exempel. Igår läste jag folkhälsa. "DET HÄR ÄR JÄTTEHEMSKT VARFÖR MÅR FOLK SÅ DÅLIGT NEEEJ".

Så, alltså, åtta timmars sömn - stabilt.

Okej, nu ska jag få ändan ur vagnen och gå till biblioteket, jag har jättemycket kvar att plugga.

Jag stod ute i köket för ett tag sen och gjorde frukost typ som en zombie. Inte för att jag vet vad zombies äter till frukost (hjärnor då också??) men jag röde mig ungefär som en zombie. Sen kom en fågel in i köket och började flaxa och skrika vid fönstret och då for jag halvvägs upp till taket. Sen var jag vaken.

Det luktar illa i vårt kök. Toasitsen är av på toan närmast mig. Jag la på den så jag skulle kunna kissa härom natten och sen kom en kille på korridoren hem med en tjej, båda fulla, och sen hörde jag en högljudd smäll inifrån toan. Ojdå, ehehe.

Jag är jättejättetrött på Murano. Så på ett sätt är det väl bra att jag typ bor i biblioteket. Jag ska strax gå dit igen. Lite till kaffe först bara. Fast jag har kaffe i skolan med. Jag har snart mer mat i mitt skåp där än jag hemma. Tragiskt.

Igår fick jag ett par komplimanger för min tröja, vilket jag tyckte var skitkul eftersom jag hittade den längst in i garderoben därhemma när jag rensade den. Jag använde den tröjan när jag var i tio-årsåldern, men när jag hittade den så tänkte jag att det var ju inget fel på den. Tydligen inte.

Nu är jag tjugoett. Det har varit en bra dag.



Ja, jag har på mig nån form av regnhätta. Jag vet inte heller riktigt varför.

Mel och Ellen gav mig en skotsrutig badanka (det hade jag inte!) och en regnhätta. Jag vet inte varför dem gav mig en regnhätta, men de sa att de hade undrat om jag faktiskt skulle sätta på mig den och sen kom de ihåg att jag gick till en föreläsning utklädd till nyckelpiga. Så, regnhätta.

När vi gick till puben efter att vi hade ätit middag ute så frågade en man mig om jag var hans döda farmor, för hon brukade tydligen ha på sig såna. Jag sa visst, och att jag dessutom var en zombie-farmor. Skumma typer.

Men i alla fall. Vad har jag gjort idag... Jo, vid midnatt var jag i biblioteket och Claire sjöng "happy birthday". Förra året stod jag i en nattklubbskö vid tolvslaget, men så blir det när man har tentor snart.

I morse öppnade jag ett paket från mamma och pappa.  Det kom för tre dagar sen men jag lyckades hålla tassarna borta från det (förutom lite nätt skakande kanske).

I paketen låg örhängen, armband, läppstift och springtröja - jättebra!

Det var flera som gav mig något idag, vilket gjorde mig lite förvånad men väldigt glad. Claire gav mig chokladmjölkspulver med cocossmak (!!!!!!), en liten blommig börs och fin ögonskugga. Och påsen men grejerna var fantastisk, det var ärtor på den och så stod det "ha pea birthday!" (hahahaha!) Och så var det Disneyprinsessor och rosa på pappret (Claire och rosa är en väldigt vanligt återkommande kombination).

Sen fick jag choklad och en liten flaska vin av Hannah med motivationen att en större flaska skulle ha negativa effekter på mitt tentaplugg - något som roade mig när Dualtach och Mohammed dök upp en stund senare och gav mig varsen jätteflaska cocktail-mojs. Det får jag spara tills efter tentorna, de två killarna ska t.ex. ha en fest samma kväll som vi skrivit dem.


Födelsedagspresenter (wow, vilken bloggare jag blivit, t.om. bilder på födelsedagspresnter, hmm). Alltså, påsarna är ju tomma men jag tyckte de var fina så de fick vara med på bilden.

På kvällen var vi femton som gick ut och åt. Stället jag hade bokat bord på (Zizzi på Cresswell Lane) var jättebra, skitgod mat till helt okej pris, gott vin, jättefin inredning, stor och ljus lokal, och proffsig personal. Så det var ju jättebra eftersom jag aldrig varit där innan utan bara tyckte det såg bra ut... Och sen tycker jag det är jättetrevligt att gå ut och äta istället för att gå ut - mer personligt!


Jag, Judi, Julia, Caitlin, Bethan, Rob, Mo, Dualtach, Jack, Mel, Hannah, Ellen, Saba, Hannah, och så tog Claire bilden.


...och så blev det mer sjungande men den här gången var det ingen högljudd musik eller hoppande personal åtminstone och Colin the Caterpiller bestod av väldigt mycket choklad (jag åt upp hans huvud och Claire åt rumpan!)

Sen stack vissa tillbaka till biblioteket och några av oss gick till en pub där några till (som hängt i biblioteket tills dess) mötte upp. Det var en bra kväll!

Fast jag saknar er därhemma, det var inte samma sak att öppna paketen i morse utan mamma och pappa där och jag önskar att jag kunnat fira tillsammans med vänner hemifrån med! Men jag har fått födelsedagskort/mejl/facebookhälsningar/sms från väldigt många så det gör mig också jätteglad (dock så borde jag sett till att jag inte får mejl varje gång nån skriver i min logg så här lagom till födelsedagen - 83 himla mejl att radera, tror en del skickar födelsedagshälsningar till varenda person de är facebookvän med...)



Haha, och så fick jag en rolig hälsning av Meng också. Den tyckte jag om.

Och så sammanfattade Isabella vad det innebär att jag fyller tjugoett, vilket jag hoppas är okej att jag lägger upp här:

• Pluggar pretto-program på universitetet
• Flyttat hemifrån
• Rest till andra sidan jordklotet
• Flyttat långt hemifrån
• Har körkort
• Lärt dig tycka om kaffe och rött vin
• Pluggar utomlands
• Jobbar med folk som är gamla för att lära dig bli gammal och vis
• Uppskattar hembakat bröd

Hahaha, tack alla för att ni hört av er idag, jag har haft en jättebra dag :)

AAAH VARFÖR ÄR MITT KAFFE FORTFARANDE SÅ VARMT

Åh, visst ja, termomugg.

Annars är presskaffe i termomugg skitsmart. Riktigt raketbränsle.

På fredag fyller jag år och då ska jag gå ut och äta med lite kompisar. Efter att ha sett någon fira sin födelsedag på hamburgarstället Ketchup förra eller förrförra veckan bestämde jag mig för att inte gå dit då.

Idag var vi på Ketchup efter skolan - jag åt en sån där hamburgare med brieost och tranbärssylt igen, himla god! - och eftersom jag fyller år på fredag bestämde sig en jag var där med för att tala om för personalen att det var min födelsedag. Det var jag inte alls med på.

Några minuter senare dämpades ljuset, det spelades skithög musik som gick "it's your birthday!!!" och all personalen kom ut och stod och klappade och hoppade. Han som talat om för dem att det var min födelsedag klappade och typ studsade han också och alla som var på restaurangen tittade på vårt bord.

Men i alla fall så fick jag glass.

Whiteboards är fantastiska pluggredskap. Vi måste skaffa en till vår lägenhet sen.



För övrigt har jag inte bloggat så mycket de senaste dagarna för det bara hängde sig hela tiden och tog sjuttioelva år att skriva något. Samma sak hände på mejlen, tror datorn i skolan inte gillade nya firefox eller nåt, får se om jag kan lösa det. Men i alla fall så har jag inte sjuttioelva år nu som jag kan ägna vid datorn för det är intensivt tentaplugg. Man kan nästan lukta kortisolet i biblioteket.

Nu ska jag gå och dissikera.

Jag ser pluggrelaterade fenomen där de inte borde finnas. T.ex. tyckte jag precis att symbolen för att en sida laddas i firefox såg ut som en malariainfekterad röd blodkropp när den är en ring stage trophozoite.


Jag börjar få "the fear", som mina kursare pratar om, nu - tentan närmar sig och jag har väldigt, välddigt mycket kvar att plugga. Örgh.

Scottish National Party (SNP) vann egen majoritet i valet igår. De har varit största party i Holyrood (skotska parlamentet) innan så Alex Salmond sitter kvar som First Minister. Den stora skillnaden mellan att vara största party och majoritet är ju dock att de får mycket lättare att få igenom saker de vill få igenom.

Eftersom partiet började som ett självständighetsparti så innebär det här att det lär hållas folkomröstning om självständighet i Skottland under den här mandatperioden, alltså inom de närmaste fem åren.

Jag undrar om skottarna faktiskt skulle rösta för självständighet. Just nu är inte ett så bra tillfälle i vilket fall som, ekonomin är tillräckligt instabil som den är. Jag undrar hur det skulle funka i praktiken. Vi får se när det blir omröstning, jag lär väl vara här då - intressant!

Jag, Claire och en som heter Jack sitter ofta och pluggar i ett projektrum i biblioteket. När Claire lämnat rummet häromdan och sen kom tillbaka upptäckte hon att bakgrunden på hennes mobil bestod av en psykotisk bild på Jack. Jag lämnade min dator där inne en stund igår och när jag satte på den nu överraskades jag av en skum text i ena kanten av skrivbordet, haha...!

Jo, förresten, kommer ni ihåg den där skittråkiga histologigrejen jag skrev om häromdan? Det spelar egentligen ingen roll, jag tänkte bara berätta om den inledande biten som bestod av en timmes föreläsning.

Utomhus var det nästan tjugo grader och sol. Inne i anatomibyggnaden var det mörkt, kallt och eftersom det är där man dissikerar folk så luktade det formaldehyd. Vi satt på jättegamla, hårda träbänkar i en sal med porträtt av läskiga gubbar på väggarna och lyssnade på en snustorr äldre farbror som malde på. I bakgrunden hördes ljudet av bensågar. Jag slumrade till lite då och då och började halvdrömma och innebillade mig att saker sas som inte alls sas. Det var mycket surrealistiskt.

Och idag slängde våg föreläsare ut en plastgroda i publiken.

Det var allt.

Ja, vi - jag röstar också! Idag är det val till skotska parlamentet och som EU-medborgare och boende i Skottland sen några månader tillbaka så får jag lov att rösta.

Nej, det visste inte jag heller. Jag tar det från början:

Här måste man registrera sig för att rösta nån gång i april och eftersom jag inte hade gjort det (fick nåt mejl om nåt sånt när jag var hemma i Sverige och tänkte inte alls på det sen, kändes ju inte helt logiskt att icke-medborgare skulle rösta) så var jag ju helt inställd på att jag inte skulle rösta.

Förra veckan dök det upp ett röstkort med mitt namn på i vårt kök där det stod vart jag skulle gå och rösta. Jag blev lite förvirrad över detta och kollade upp det där med valet på nätet. Fortfarande så behövde man ha anmält sig för att rösta så jag tänkte "okej, bara en påminnelse".



Idag pratade jag med Rob efter PBL och när han hörde att jag fått ett röstkort så sa han att då var jag ju registrerad för att rösta. ...va?

Efter en stund kom vi på att Murano kanske hade registrerat oss allihop till valet. Jag messade Linus, som jag hade diskuterat det här med för ett par veckor sen, och sa "du, vi kan ju rösta?" och han svarade att han och några vänner skulle gå och försöka. Så jag hängde på, utrustad med väldigt ytliga kunskaper om skotsk politik. Det hela kan sammanfattas med att jag läser lite nyheter här och att jag precis hann läsa wikipedia-artikeln om valet innan jag gick och röstade. Men jag trodde ju inte jag kunde rösta...

Dock så tycker jag det är viktigt att rösta om man kan. Demokrati bygger på att vi röstar. Att inte rösta innebär dessutom att röster på t.ex. SD (BNP, brittish national party, är den brittiska motsvarigheten) utgör lite större andel. Det är viktigt att säga vad man tycker. Jag har visserligen inte bott här länge men det finns vissa partier som jag verkligen inte stöder (uppenbarligen inte t.ex. BNP, men inte heller de konservativa eftersom de vill införa terminsavgifter på de skotska universiteten) så om jag har något att säga till om så visst!

Så vi traskade bort till Ruchill Community Centre och röstade. Allt som krävdes var att uppge sin adress och bli understruken i registret. Inget ID, röstkort, ingenting, bara två papperslappar i näven (tre för britterna - de hade omröstning om röstningssystemet också men det fick vi inte vara med på eftersom det inte bara gäller Skottland).

Helt plötsligt stod jag där i ett valbås i en sliten baskethall på ett lokalt Community Centre i Glasgow och stirrade på namn på personer jag aldrig hört talas om. I valet till det skotska parlamentet, där man inte behövde personrösta (även om Skottlands nuvarande first minister Alex Salmond inte riktigt verkat fatta det), körde jag helt enkelt uteslutningsmetoden (jag kör nog i och för sig lite samma hemma - vilket parti stör mig minst?). Men i lokalvalet hade jag ingen koll. Det fanns flera partier som jag trodde var okej och jag kunde inget om politikerna.

Så jag tog kandidaten med det roligaste namnet.

Men kom igen, det var alldeles för kul - han hette Bob Doris!! (Stå och fnissa i valbåset? Vem? Jag?)

För att göra allt ännu lite roligare så råkade jag ha på mig en skotsrutig kjol idag.



Så nu har jag, tjugo år gammal, röstat till EU-parlamentet, röstat till svensk riksdag, landsting och kommun, samt röstat till skotska parlamentet och i skotska lokalvalet. Väldigt mycket röstande...!

Lite knäppt ändå - jag kommer ihåg när jag var åtta och följde med mamma och pappa som skulle rösta nere på min lågstadieskola. Det kändes jätteknäppt när jag själv skulle rösta, väldigt vuxet. Jag var med mamma och pappa på Svenshögsskolan igen, fast inte för att jag inte fick vara ensam hemma själv utan för att jag också skulle rösta. Kontraster.

Dagens val var mest bara knäppt, väldigt otippat att få rösta nånstans där man inte är medborgare. Random parlamentval, jamen visst.

Idag och igår har jag sammanlagt nio timmar schemalagda FRS-labbar, det känns väldigt ovant för vi brukar inte ha så många. PBL och föreläsningar brukar vara bra. När det däremot står "FRS" på schemat vet man aldrig riktigt hur det blir. "FRS" står för "Fixed Resource Session" (jag slutar inte förundras över hur mycket britter älskar förkortningar) och innebär att vi har undervisning i grupper om 60-80 personer.

Igår hade vi en bra labb på morgonen men på eftermiddagen spenderade jag tre timmar på en föreläsning/histologilabb som ungefär en fjärdedel av gruppen gick på - de flesta satte sig och pluggade i biblioteket istället. Av någon anledning skulle vi titta på en massa exempel av kapillärer i mikroskåp. Det kändes lite konstigt eftersom vi inte läser om kapillärer nu utan gjorde det i september och att kapillärer faktiskt är för små för att se ordentligt genom såna mikroskåp. Dessutom var det jättekallt i rummet och luktade formaldehyd.

Nu i morse tittade vi bara på en datorsimulering/tutorial. Det var intressant men jag kunde inte hålla mig för skratt när det kom en spermie och viftade på svansen eller det helt plötsligt stod "pretend you're adrenaline..."

Det kanske är ett bra råd om man vill undvika att öka kaffekonsumptionen de närmaste veckorna.

Om jag sitter och äter frukost så vill jag titta antingen på datorn eller ut genom fönstret, och helst utan att behöva hålla spjärn för att stolen inte ska röra sig. Min stol tycker nämligen att jag ska titta på väggen bakom sängen om jag inte håller i mig, så den snurrar på eget bevåg. Det blir upp med fötterna på fönsterkarmen igen.

Meng visade mig den här videon för ett tag sen, med "When you believe" från "Prinsen av Egypten" på en massa olika språk. Helt fantastisk, det flyter ihop jättebra trots att språken är så olika, och det blir jättefint när budskapet är så vackert också. En av mina absoluta favoriter på youtube.

Sen tittade jag på lite andra liknande videos i morse (inte samma sak!) och när de började sjunga i den här bröt jag ihop av skratt.

Nu är jag en av fjorton ledamöter i mountain medicine-föreningens kommitté, whooo! Ska bli kul att vara engagerad där nästa år!

Här är mittbrödrecept:

25 g jäst
5 dl vatten
2 msk olja
1 tsk salt
soltorkade tomater i olja (så mycket man tycker är lagom - halv burk?)
1 tsk krydda (har testat både körvel och timjan, vilket som funkar)
2 dl rågkross
5 dl rågmjöl
5 dl vetemjöl (kommer inte ihåg exakt andelarna råg/vetemjöl jag använde hemma och här spelar det ingen roll eftersom de inte har så stort mjölutbud, men det är bara att köra på vad man gillar)

1. Skär de soltorkade tomaterna i små bitar.
2. Blanda ut jästen i ljummet vatten.
3. Blanda i resten.
4. Lås jäsa under bakduk i 45 minuter.
5. Dela i två delar och lägg på bakplåtspapper på en plåt. Gör bröden typ limpformade.
6. Sätt ugnen på 200 grader. Lås bröden jäsa under bakduk i 30-35 minuter.
7. In med bröden i ugnen i 40 minuter.
8. Om nom nom.

Källreferens: Det här är grundreceptet.

Och här är mina limpor:

Jag och Claire blir galnare och galnare allteftersom timmarna går i biblioteket...



Idag tvättar jag. Det blev fem maskiner tvätt (gissa hur rolig jag såg ut när jag lyckades konka alltihop till tvättstugan i en omgång - jag har fortfarande märken på armen!) och bokstavligt talat en näve full med mynt. Men det var inte bara för att jag inte hade tvättat på ett tag (då fyller jag typ tre maskiner) utan också för att jag tvättade alla mina filtar och vinterkoftor och grejer så jag kan börja packa undan dem.

So far so good. Men sen blev saker lite galna igen - helt plötsligt fick jag livsråd av min smutstvätt.



Och det här vill man inte se när man ska sortera sin tvätt:



Nu sorterar jag tvätt och har två brödlimpor i ugnen. Hade tänkt simma också men jag tror gymmet kommer hinna stänga. Synd, för jag har på mig min bikini.

Medicinskolans andra våning.

Det är bara solsken och fint väder hela tiden. Folk njuter av solen i botaniska trädgården...



...och på Ashton Lane:



Bilden tagen på väg till biblioteket.