Cykelmannen
Idag gick jag bort med min cykel till den lustiga cykelmannen för att få den fixad innan sommaren. Den har varit lite sned och sådär eftersom den stått i ett trångt skjul på Murano rätt länge och fått en eller annan stöt.
Jag kom på att jag aldrig berättade om den lustiga cykelmannen i höstas. Jag, mamma och Becka gick dit innan jag flyttade in på Murano för att fixa en cykel till mig. Det är svårt att hitta bra cyklar här till en hyfsad penning och begagnat verkade ingen ha hört talas om. Och bakbroms är tydligen jätteovanligt i det här landet! Men så fick vi höra talas om Common Wheels, ett ställe som bygger upp cyklar av gamla delar.
Så det blev en cykel med en gammal femtiotalsram, nya däck, sju växlar och bakbroms. Jag tyckte det blev en sjukt häftig cykel - ganska stöldsäker eftersom ramen är rätt rostig men alla bitarna som spelar roll är i gott skick och gamla ramar håller hög kvalitet!
Mannen som äger stället är jätterolig, det är en engelsman i runda glasögon och oljerock som kommer ihåg vad man heter när man kommer dit, är väldigt passionerad om det där med cyklar och som helt plötsligt står med en oljekanna i näven och konstaterar att "reassemble is the reverse of disassemble!" innan han kommer på vad det var han skulle göra nu.
När han kom på att det var min tur (han höll på att hjälpa en annan tjej först) så sa han med sin väldigt uttrycksfulla röst "ah! Now you! For that we need... a big bending tool, an oil can and some spray lubricant!"
Jag trodde han skulle säga något om hur dålig jag varit på att ta hand om min cykel. Eftersom cykelskjulet på Murano är så himla opraktiskt så har jag inte använt min cykel på länge så den har fått några stötar och blivit lite rostig. Men han bara oljade den glatt och böjde till stänkskärmen och konstaterade att han tyckte om min cykel och att jag får komma tillbaka i september så han får ta en titt på den.
Jag gillar den lustiga cykelmannen, jag blir glad av att vara i hans konstiga cykelverkstad med cykelramar som hänger från taket och en glittrig cykel monterad på en ställning, det är ett trevligt ställe att köpa cykel - personligt.
Jag kom på att jag aldrig berättade om den lustiga cykelmannen i höstas. Jag, mamma och Becka gick dit innan jag flyttade in på Murano för att fixa en cykel till mig. Det är svårt att hitta bra cyklar här till en hyfsad penning och begagnat verkade ingen ha hört talas om. Och bakbroms är tydligen jätteovanligt i det här landet! Men så fick vi höra talas om Common Wheels, ett ställe som bygger upp cyklar av gamla delar.
Så det blev en cykel med en gammal femtiotalsram, nya däck, sju växlar och bakbroms. Jag tyckte det blev en sjukt häftig cykel - ganska stöldsäker eftersom ramen är rätt rostig men alla bitarna som spelar roll är i gott skick och gamla ramar håller hög kvalitet!
Mannen som äger stället är jätterolig, det är en engelsman i runda glasögon och oljerock som kommer ihåg vad man heter när man kommer dit, är väldigt passionerad om det där med cyklar och som helt plötsligt står med en oljekanna i näven och konstaterar att "reassemble is the reverse of disassemble!" innan han kommer på vad det var han skulle göra nu.
När han kom på att det var min tur (han höll på att hjälpa en annan tjej först) så sa han med sin väldigt uttrycksfulla röst "ah! Now you! For that we need... a big bending tool, an oil can and some spray lubricant!"
Jag trodde han skulle säga något om hur dålig jag varit på att ta hand om min cykel. Eftersom cykelskjulet på Murano är så himla opraktiskt så har jag inte använt min cykel på länge så den har fått några stötar och blivit lite rostig. Men han bara oljade den glatt och böjde till stänkskärmen och konstaterade att han tyckte om min cykel och att jag får komma tillbaka i september så han får ta en titt på den.
Jag gillar den lustiga cykelmannen, jag blir glad av att vara i hans konstiga cykelverkstad med cykelramar som hänger från taket och en glittrig cykel monterad på en ställning, det är ett trevligt ställe att köpa cykel - personligt.
Kommentarer
Trackback
