Flygande Gurka

Idag var det kungligt bröllop och därför har alla varit lediga. Det har hållts "street parties" runtomkring Storbritannien och för en gångs skull säger polisen inget om att dricka offentligt i Glasgow. Till och med premiärministern uppmuntrade street parties.

Det hela kändes lite som ett brittiskt Valborg, framförallt eftersom det är dagen innan riktiga Valborg också. Tusentals samlades i Kelvingrove Park och grillade och hade trevligt i solen i början av eftermiddagen - har jag hört. Vi gick inte bort till Kelvingrove förrän vid sex och då hade det flippat ut.

Jag har aldrig varit ett fan av Valborg. Jag var nykterist tills jag var arton och var mest och såg på brasorna och såg hur fulla människor var. Jag kommer ihåg i tvåan på gymnasiet när vi var i skolan på Valborg och en hel massa fulla människor gick igenom skolgården för att komma till Stadsparken. Obehagligt. Sen knuffade någon ut en tjej på gatan och hon blev ihjälkörd av en buss precis utanför Katte. Hemskt.

Egentligen är det en väldigt trevlig idé med Valborg - folk som samlas i vårvädret och sitter ute och har picknick och umgås. Jag gillade när de började uppmuntra valborgsfirandet i Lund och gjorde det till en positiv grej. Polis, skydd för blommorna, idrottslag som städar... För två år sen gjorde jag inget på Valborg eftersom det var precis innan IB-exams men förra året var det trevligt. Vi hade knytkalas, grillade och drack vin ur termos (eftersom vi var nitton och till skillnad från alla tjugoplusare faktiskt kunde bli av med vinet annars).

Och jag tyckte Kelvingrove Street Party lät trevligt också. Men så kommer några och förstör för alla andra. När vi bestämde oss för att gå till Kelvingrove vid sex fick vi höra att det blivit uppror och folk slängt massa flaskor på polisen, som nu höll på att stänga ner det hela. Vi ville ha lite luft så vi gick bort för att kolla läget ändå.

Vi kände den söta lukten av alkohol innan vi ens kommit in i parken, och vi såg polishelikoptrar bara vi kom utanför medicinbyggnaden. Sen började vi se en hel massa skräp, en hel massa folk och en hel massa polis. Inom loppet av max tio minuter (vi var inte i parken särskilt länge) blev jag upplyft av en random kille, vi såg en bli arresterad, akutsjukvårdare gick runt med typ rallyhjälm, en kille försökte göra fälleben för mig (vilket inte gick jättebra eftersom han var full och jag nykter), en kille stod och pinkade mitt bland allt folk, där var ridande polis och en hel massa fulla, högljudda människor.

Tydligen började alltihop med att någon blev knivhuggen vilket gjorde att det kom en massa polis. Himla neds. Fast jag tror inte det var få fulla studenter där heller.

Nu sitter vi i biblioteket igen och har beställt billig pizza eftersom det är extraerbjudande den här helgen. Känns helt plötsligt helt okej att vara här. Lugnt och skönt.

Den här killen höll på att cykla upp på universitetsbyggnader utanför medicinbiblioteket igår, rätt häftigt att se honom på riktigt (och han misslyckas faktiskt också ibland!)

Det är sommar och sol i Glasgow. Har varit det nästan varje dag sen jag kom tillbaka. Nu sitter jag i biblioteket så det känns ju lite tråkigt när det är fint väder. Igår försökte jag plugga i botaniska trädgården men nån kille bara pratade med mig hela tiden så det gick inte så bra. Sjukt störigt.

Imorgon är vi lediga för det är kungligt bröllop (William och Kate). Det tänker folk fira med street party i Kelvingrove Park (exakt hur det blir street party i en park har jag inte riktigt fattat). Facebook-eventet har några tusen deltagare hittills så man får nog ta en sväng dit och se vad som händer - låter kul!

Senare ikväll ska jag ut och ta en öl med mina förra PBL-grupp. Har inte druckit sen innan fastan så jag lär väl i princip bli full på en öl...!

Det var inte svårt att låta bli alkohol under fastan, lite då och då skulle jag kanske känt för en öl eller ett glas vin tillsammans med kompisar eller så, men det var lugnt.

Innan vi flyttade in och sen en gång per termin inspekterar de våra rum och korridorer på Murano. Idag hade vi inspektion.

Precis som sist så har de skrivit "trip hazard" på mitt papper. Men alltså, jag vet att det ligger grejer på golvet och det är bara jag som går där så på vilket sätt spelar det någon roll?

Och så har de skrivit att det typ låg skräp på golvet för att jag har mat under skrivbordet. Och med mat menar jag typ paket med mjöl och knäckebröd. Eh, okej.

Och sen undrar man ju också varför de inte gör något när de vet att haken till ena fönstret har varit sönder sen september och det är en fuktfläkt i taket ovanför handfatet. Annars har jag inga kommentarer för jag kan inte läsa det mesta de har skrivit på pappret.

Bara fyra veckor kvar.

Höll precis på att stoppa en massa inlägg i kategorier eftersom jag inte gjort det innan och helt plötsligt bestämmer ett inlägg från början av mars sig för att det inte alls är ifrån början av mars utan är publicerat idag. Och jag kan inte ändra det heller eftersom arkivet säger att det visst är från början av mars. Det här är ungefär som när jag skulle infoga sidnummer i min community diagnosis och datorn bestämde sig för att sidan fem var sidan tjugoett och sen var resten av sidorna det också. Slutade med att jag fick skriva sidnumren för hand. Ja, i alla fall, mitt senaste inlägg handlade om att vara svensk, inte om att vara vuxen. Och jag förstår mig inte på teknik.

Jag tänker att det där med att vara vuxen är i olika stadier. Det går lite gradvis. Jag kommer ihåg att jag tyckte jag var hyfsat vuxen när jag var femton för att jag visste vem jag var. Det är väl ett sätt att vara vuxen på. När jag var arton tyckte jag att jag var lite mer vuxen, officiellt vuxen och sådär. Nu tycker jag att jag är vuxen för att jag är tjugo, snart tjugoett, bor hemifrån och sköter mig själv. Det är ju också vuxet.

Men jag tycker nog inte att jag är jättevuxen förrän jag är typ tjugosex. När man är tjugosex är man närmare trettio än tjugo, de sista ungdomsrabetterna som gällde t.o.m. man var tjugofem är över, man är över åldersgränsen för i princip alla klubbar och pubar och jag kommer i alla fall ha slutat universitetet och kanske jobba och grejer när jag är tjugosex.

Jag känner mig aldrig så svensk som när jag är utomlands. Därmed känner jag mig generellt rätt svensk just nu eftersom jag bor utomlands. Men när man får ha samtal om ikea minst en gång i veckan, saknar lingongrova i mataffären eller får höra att man göra vansinnigt starkt kaffe trots att man själv tycker det är helt normalt - då påminns man om att man är svensk.

Svenskar känns också som ett mycket hälsosammare folk, vilket jag är rätt säker på att jag skrivit om innan. Men det är helt sjukt hur onyttiga skottarna är - måndagen innan jag åkte tillbaka till Glasgow gick jag på ICA och handlade mat och påskägg, när jag kom till Glasgow två dagar senare och gick till Tesco slogs jag verkligen av skillnaden.

För att ta ett exempel så fanns det hylla efter hylla med stora chokladpåskägg till halva priset på Tesco (se bilden) - och då var det bättre än "ta 3 betala för 1" som de hade innan lovet.

På väg mellan gymmet och medicinskolan.


"Oj! Wow! Ja, visst ja, universitetet ser faktiskt fortfarande ut som Hogwarts"



Bakom glasrutorna ligger medicinbiblioteket där vi sitter och ugglar.

Såhär ser det ut!

Och en minut från lägenheten:

Nu har vi fixat lägenhet inför hösten!!! Den ligger ungefär halvvägs mellan Murano och universitetet, precis vid kanalen vid botaniska trädgården! Jag har gjort en jättefin karta så ni förstår!


Svart pil: vår (min, Claires och Robs) blivande lägenhet på Fergus Drive!!
Svart plopp högst upp: Murano (biten jag bor på kom inte med på kartan)
Svart plopp längst ner: medicinskolan
Gröna pluppar: parker, den högst upp är botaniska trädgården och längst ner Kelvingrove Park. Det är jättefint att gå längs kanalen mellan dem. Vi kommer bo typ en minut från kanalen så det blir lätt att ut och springa!
Blå pilar: tunnelbanestationer
Röda pilar: viktiga vägar, Byres Road (längst ner) är den huvudgatan i universitetsområdet där det ligger mataffärer, caféer, pubar etc. Great Western Road (näst längst ner) är en stor gata med många affärer och bussar. Queen Margaret Drive (näst högst upp) är gatan som Byres Road blir efter den har korsat Great Western Road. Vi kommer bo precis runt hörnet från Queen Margaret Drive och en grönsaksaffär. Maryhill Road (högst upp) är den som stora Tesco ligger på och där vi tog bussen till Campsie Fells.

Lägenheten är väldigt ljus och fin, den har inget vardagsrum men den har ett rätt stort kök och ett av sovrummen har en soffgrupp så vi tänkte ha teve och så där. Dessutom är den billig, den kostar £280/månad och person och de flesta andra lägenheter vi tittat på har kostat £330-350 och då finns det de som betalar ännu mer också!

Jag är jätteglad nu!!!

Vi såg en bra lägenhet idag. Några andra ringde precis före oss och sa att de ville ha den men hyresvärden verkade tycka bättre om oss så han sa att han skulle höra av sig när han bestämt sig för hur han ville göra. Han har inte hört av sig nu så vi får ringa honom imorgon och se vad som händer. I så fall måste vi betala förskottet imorgon. Vi får se om vi får den. Spännande!

Problemet med att vara i biblioteket till sent är att det blir dyrt att köpa mat ute, och eftersom vi varken har kylskåp eller mikrovågsugn i medicinbyggnaden är det lite jobbigt att ta med sig mat. Det blir därmed sena middagar, och igår, eftersom jag var trött när jag kom hem, blev det ingen middag alls. Det tyckte jag inte alls om. Jag blir totalt dysfunktionell utan regelbundna måltider, så det var dags att komma på kreativa lösningar på det här problemet.

Utanför biblioteket har vi en vattengrej som man kan få både kallt, varmt och jättevarmt vatten från. Det jättevarma vattnet är typ tevatten och i princip kokhett. Idag tog min partner in crime, Claire, med sig en gryta. Det ligger ett Tesco ett par minuter från medicinbyggnaden och eftersom tortellini bara tar två minuter att koka så satt vi i ett hörn i ett projektrum i biblioteket och lagade mat - hur bra som helst...!

Alltså, jag kan forfarande inte ta allosteric inhibition av metaboliska reaktioner på allvar sen gymnasiet, det är helt enkelt när slutprodukten biter originalet i rumpan.

"Friday's my lucky number!"

Hm, jag tror jag behöver sova nu.

Idag såg vi en bra lägenhet men vi fick inte den. Den var lite dyr i vilket fall som. Men vi har visningar imorgon och på fredag också. Tar lite tid det där med att leta lägenhet men förhoppningsvis lyckas vi snart...!

En grej som inte funkar för mig är att handla mat när jag är hungrig. Jag är rätt bra på att inte köpa onyttigheter när jag är mätt, men när jag är hungrig kommer jag hem med en massa grejer jag inte hade tänkt att handla. Sist jag handlade mat hungrig ansträngde jag mig för att inte köpa nåt onyttigt. När jag kom hem hade jag en kasse full med typ yoghurt och kelloggbars istället, inte så onyttigt men absolut inte något jag hade tänkt att handla heller.

Hejhej. Idag har jag dissikerat lik igen, det hade vi inte gjort sen oktober eller november. Jag tycker inte särskilt mycket om det. Det är lärorikt och så, men det är inte särskilt trevligt.

Nu ska jag lägga upp lite trevliga bilder tänkte jag.


Man måste inte åka långt utanför Glasgow för att det ska se ut såhär...


Den där lustiga kullen till vänster är Dumgoyne Hill som vi tog oss upp för.


Bä.


Jag och Claire på toppen, med Loch Lomond i bakgrunden


Vi tog lite knäppa bilder.


Åt ena hållet såg man Loch Lomond och åt andra Glasgow.


På väg ner. Det var brant.


Vår vår vår.


"Bä."
"Bä?"


Dumgoyne sett nerifrån.




Det var en mycket bra dag. Nu är det som sagt tillbaka till plugget.

För några veckor sen försökte jag hitta ställen man kan ut och gå på i närheten av Glasgow. Idag tog jag och Claire bussen en halvtimme från Murano och landade i Blanefield. Sen ägnade vi tre timmar åt att gå en mil. Vi gick upp på en kulle i Campsie Fells som heter Dumgoyne och sen ner igen. Det var jättefint, man såg både Glasgow och Loch Lomond från toppen efter Campsie Fells ligger typ mitt emellan. Himla bra saker man kan hitta när man googlar.


Alex på Dumgoyne Hill. Lägger upp fler bilder imorgon. Nu är jag trött och behöver duscha.

Var inte jättebra på att fota när jag var hemma men några bilder tog jag.


Såpbubblor på lekplats


Lundaslätten








Middag med härligt folk.

Vi jobbar på att hitta lägenhet, har haft en del visninar men det har inte blivit nåt än. En del lägenheter är riktigt skabbiga men det finns en del bra också. Jag är bara starkt emot mögel, mörker och lurviga heltäckningsmattor.

Jag ska bo med irländska Claire, skotska Robert och kanske nån till. Jag tror det blir kul, vi ska ha en bubbelmaskin och inte en apa (fast skulle vi haft en så skulle det varit en HIV-fri apa).

Tänk om istället för att leta lägenhet så letade lägenheten efter oss och vi blev jagade av ett hus. Läskigt.

Igår bestämde jag och Claire oss för att göra pizza. Det var ett riktigt projekt.

Först försökte vi hitta jäst. Mataffärer i det här landet säljer nämligen inte färsk jäst. Nä, jag skojar inte.

Specialistbutiker/bagerier som potentiellt säljer jäst har inte öppet klockan åtta en fredagkväll insåg vi. Så, okej, torrjäst.

Min misstänksamhet mot detta fenomen ökade när tescos enda torrjäst var "fast acting" och innehöll en massa suspekta tillsatser och inte behövde jäsa. Nä, det tyckte jag var väldigt knepigt.

Waitrose hade däremot en torrjäst som såg mindre skum ut så den fick det bli. Jag hade ingen aning om hur man bakar med torrjäst och instruktionerna på paket var konstiga men det funkade att typ låtsas som att det var vanlig jäst. Dessutom så kunde man ju skylla på att allt var den suspekta jästens fel annars.

Okej, och förutom jäst så behövde vi saker att lägga på pizzan. När vi kom ut från Waitrose efter att ha köpt grejer som vi tyckte var goda och varit typ väldigt snälla och lyhörda för vad den andra gillar så kom vi fram till att vi hade köpt sparris, soltorkade tomater, ananas, pastrami och mozzarella utan en tanke på hur de smakar ihop. Väl hemma insåg vi att vi även hade två olika tomatsåser. Vi kom fram till att allt säkert var jästens fel.

Jag gick och hämtade decilitermått (för det använder folk inte här), använde vårt vanliga pizzarecept hemifrån, degen jäste som den skulle, ingredienserna hamnade på pizzan och sen skulle den in i ugnen. Eftersom det inte fanns nån plåt att tillgå så la vi bakplåtspappret på en grillgrej. Väl inne i ugnen trillade en del av pizzan igenom stängerna. Åh nej!!!

Vi ställde oss med vars en träslev och försökte peta tillbaka pizzan - den hade lite lustig kant sen. Det var säkert jästens fel. Det blev även viss rökutveckling när det som landat i ugnens botten började bränna. Men det var lugnt. Det var jästens fel.

Så småningom var pizzan färdig vid elva-tiden. Och den var riktigt, riktigt god.

Lukta inte på ånga.

Jag har en hel rad grejer jag vill blogga om nu när jag är tillbaka i Glasgow. Borde kanske börja hålla bloggen igång även när jag är hemma. Lite i alla fall.

Det var kul att vara hemma men det är helt okej att vara tillbaka på Murano. Okej, vi hade precis ett brandlarm, men åtminstone är det varmt, lugnt (tio av fyrtioåtta boende i trappuppgången samlades under brandlarmet) och sista gången jag kommer tillbaka till just Murano. Det ska bli skönt att ha en lägenhet.

Sex veckor kvar på Murano. Inte särskilt lång tid tills jag träffar alla hemma igen, och det är också skönt. När jag kommer hem nu så uppskattar jag allt därhemma på ett annat sätt än innan - stan, maten, och framförallt folket... Tack för att ni är härliga allihop.