Flygande Gurka

Dagens chock: snö. Nu regnar det. Igen.

Berättade jag att jag var och såg Glasvegas förra veckan? De var jättebra. Ett av mina favoritband, och så spelade de på en av våra student unions... Okej, de är i och för sig från Glasgow men ändå.


För övrigt är jag hemma om två veckor, ska bli jättemysigt!! Saknar alla!

När jag gick ut för att duscha i morse låg det en lapp med grön text utanför min dörr: "ALEX, SORRY if I woke you up last night ...again! xx" underskrivet min granne. Haha, åtminstone inser han att jag kanske vaknar när han spelar hög musik och hans kompisar bankar på min vägg halv fyra. Men igår var det i alla fall lördag, högljuddheter på helgen blir jag inte särskilt sur på om jag inte ska någonstans dagen efter.

Glasgows West End är en studentbubbla, ett fint och trevligt område som inte alls känns farligt och otryggt, som andra delar av Glasgow. Jag gillar bubblor, de är glansiga och fina och jag bor gärna i en bubbla.

Men det är intressant när man ser något som inte har en så polerad, skimrande yta. Och det är inte trevligt i fina områden om det är för mycket yta. Fast Glasgow känns inte så snobbigt, det kan inte vara så snobbigt, utanför centrum och west end är det inte polerat och det kommer man inte undan ifrån.

Jag pratade med ett par britter om politik och sociala frågor igårkväll. Det var ett intressant samtal. De sa bland annat att först och främst är det klassfrågan som skapar problem här.

De man har flest fördomar mot här är andra britter, i Skottland kallas de för "neds", i England "chavs" och på Irland "knackers", men det är samma sorts människor: outbildade låginkomsttagare/arbetslösa som stereotypiskt går runt i mjukisbyxor och dricker buckfast eller annan sprit. Det är de som står för knivvåldet (obs! inte en trevlig video, rätt amerikanskt dramatisk också men jag tror mycket stämmer, flaskorna folk viftar med innehåller buckfast (känner igen den karaktäristiska gula etiketten) och området de åker ut till, som är det jag har gjort praktik i, är verkligen inte trevligt).

De man har näst mest fördomar mot i Storbritannien är invandrare. Men jag har också pratat med en hel del britter som anser att invandrare jobbar mer än vad britter gör och därför inte har något emot dem. Intressant. Inte som i Sverige, jag tycker de största fördomarna är mot invandrare hemma?

Jag undrar vad man kan göra för att komma till rätta med de här problemen. Vår föreläsare i befolkningshälsa pratade om att fokusera på folks förmågor istället för att bara få andra människor att hjälpa dem. Att få en massa hjälpinsatser får inte folk att känna som om de har kontroll över sina liv, och kontroll är viktigt för självkänslan och välmåendet. Att t.ex. bygga upp föreningar och sådant på egen hand tror jag är jättebra. Och att det finns fritidsaktiviteter för barn, så att de inte hamnar i de där gängen.

Det finns en bra poäng där. Däremot undrar jag varför man inte fokuserar på allas förmågor lite, jag och Jasmin tycker det är svårt att hitta volontärarbete med folk som har det svårt här. Det tycker jag är konstigt.

Okej, det här blev skitlångt så jag ska sluta skriva nu. Men det är intressant med Glasgow, finns stora kontraster och mycket att lära sig här. Och många svåra frågor med komplexa, eller inga svar.

Här kommer en snabbguide till Glasgow (de bitar jag tycker är relevanta)

Centrum
Okej, till höger på kartan (alltså höger/nedanför motorvägen och ovanför floden Clyde) är centrum. Den översta pluppen (till höger) är stora busstationen och den nedersta pluppen tågstationen. Buchanan Street, stora shoppinggatan, sträcker sig typ mellan buss- och tågstationerna. Den tredje pluppen visar Sauchiehall Street (som i och för sig är en hel gata, horisontell på kartan, men det är gatan som pluppen är på) där de flesta klubbar ligger. Det är sällan man är på Sauchiehall Street på dagtid.

West End
Universitetet ligger i West End, som är en liten bit från centrum. Den röda pluppen är där medicinbyggnaden ligger. Där spenderar jag mycket tid.

Går man upp längs Byres Road (huvudgatan i West End) och Queen Margaret Drive (som Byres Road blir efter man har korsat Great Western Road) så kommer man upp mot Maryhill och Murano (den högst belägna pluppen). Där bor jag. Det stora tesco ligger längre vänsterut längs Maryhill Road (men det finns ett litet ett på Byres Road med).

De andra två plupparna är botaniska trädgården och Kelvingrove Park. I förra inlägget berättade jag om en promenad från botaniska till Kelvingrove längs floden Kelvin. Då vet ni hur jag gick.

Andra ställen
England är söderut, Loch Lomond norrut och Edinburgh österut. Jag gjorde praktik i ett otrevligt område norr om Murano men många områden i utkanten av stan är otrevliga (finns många otreliva i öster, söder och väster med).

Området mellan West End och centrum heter Woodlands och har trevliga bostadshus. Helst av allt skulle jag bo där nästa år, vi får se vad vi hittar för lägenheter.

Igårkväll var jag ute på kvällen. Tänkte egentligen bara gå på förfesten, men sen kom jag inte på någon bra anledning att inte sticka ut så det blev Propaganda på ABC - bästa klubbkvällen i Glasgow enligt mig. Har alltid kul på ABC på en fredag, de spelar bra musik. Det var en rätt normal klubbkväll, finns inget särskilt att berätta, vi dansade.

Men sen kom jag hem till Murano nån gång strax innan halv tre och upptäckte att gäng folk från huset (varav två var från min korridor och de flesta från våningarna ovan) dansade folkdans i köket. Nice! tänkte jag och hakade på.

Så det blev en massa skuttande och hoppande med ett gäng skottar till keltisk musik, väldigt kaotiskt och förvirrat och jättekul. Nån spelade nåt konstigt instrument ett tag också som jag aldrig sett förut (tydligen var det den killen jag hörde spela säckpipa förra veckan).

Eftersom jag varit på två ceilidh innan så kunde jag i alla fall "strip the willow", "gay gordons" och nån till dans lite grann - väldigt lite när det gällde "gay gordons", där blev det mest massa förvirrat snurrande, men betydligt bättre när det gällde "strip the willow". "Strip the willow" har jag dessutom dansat i en pjäs, iförd overall och mussminkning.

Sen höll alla på att skråla nån smörig, nationalistisk sång som heter "Caledonia". Skotsk nationalistisk sång, alltså, ingen är britt i Storbritannien, alla är skottar/engelskmän/walesare/nordirländare.

Så för en gångs skull var jag med och förde oväsen i köket igår, men när folk börjar dansa ceilidh-danser går det inte att låta bli, hade någon sprungit runt med ett cocopops-paket igen hade jag gått och lagt mig. Jag vet att jag klagar på min korridor ibland och det är inte alls för att jag inte tycker om mina korridorare, de är väldigt trevliga allihop, jag är bara inte så förtjust i dryckeslekar och den sortens fester så jag brukar gå ut med andra (stör mig inte om de festar på vår korridor heller, bara när det gör det svårt mig att sova). Men det var sjukt kul att haka på när de dansade folkdans mitt i natten.

Hittills har vädret varit rätt bra sen jag flyttade till Skottland. Inte den här veckan. Jag tänker att det finns fyra sorters väder: bra, tråkigt, dåligt och skrattretande. Igår höll jag på att blåsa bort, det var skrattretande. Så då var det ändå helt okej, det var lite intressant i alla fall. Och det var mysigt att lägga sig när vinden ven utanför. Idag är det dåligt, regn och blåst men inget extremt. Tråkväder.

Dusch, korridor, kök... cocopops.

Somnade med huvudet mellan mina kuddar igårkväll men vaknade av cocopopsspridandet, det är visst en högljudd process. Jaja.

Hittade en fin bild pappa tog av universitetets huvudbyggnad i september. Jag pluggar på Hogwarts! När vi skriver prov därinne förväntat jag mig nästan att de ska plocka fram en padda och be mig förvandla den till nåt mindre slemmigt. Tyvärr kan jag nog skallbenen bättre än magi.


Här är jag på mitt rum vid inflyttningen. Så här bor jag. Men jag kommer inte lägga upp några nyare bilder nån gång snart. När jag tittade på den här bilden tänkte jag "va!? har jag rutig heltäckningsmatta?" Det är rätt stökigt här inne...

Igårkväll gick jag ut utan en hatt men kom hem iförd en okänd hatt. Försöker lista ut vem hatten tillhör, än så länge utan framgång. Trodde den tillhörde en utav två killar som jag sett i hatt tidigare på kvällen. Sen stötte vi på dem på vägen hem och båda hade på sig sin hatt. För övrigt var jag inte full igårkväll, jag hade druckit två öl och kom ändå hem i en främmande hatt. Lustigt det där.


Sist jag var på fest hos de vi var hos igår kom jag hem iförd en julmönstrad fluga.

PBL:n nu handlar om alkohol. Jag har tänkt en del på alkohol den senaste tiden. Jag är lite trött på alkohol, det är för mycket fokus på det. I fredags och lördags var jag ute och drack två öl på en kväll. Blev lite berusad men inte full. Det är lagom. Och det känns lagom dagen efter med, att vara bakis kan förstöra en hel dag.

Har jag bloggat om buckfast? Buckfast är ett 15% brittiskt vin med mer koffein i än redbull. En gång var jag med om att någon blandade buckfast med redbull också. Det är typ hjärtattack på flaska. Jag har smakat när någon annan har druckit av det, men jag tror jag skulle må skit om jag spenderade en kväll "on the buckie". Det tror jag i och för sig att alla gör?

Supkulturen här (och i viss mån hemma också) är rätt skrämmande när man börjar tänka på det.

Återkommer med fler reflektioner vid något senare tillfälle.

Idag har jag haft en bra dag. En sån där dag som egentligen inte är så speciell men som det helt enkelt inte är något fel på. Och jag har fått saker gjorda. Såna dagar är bra men inte så roliga att berätta om. Fast det täntke jag göra ändå.

Dagen började i och för sig rätt dåligt när jag tänker efter. Brandövning halv sju. Sadister.

Försov mig och rullade ur sängen tio i nio. Började skriva ett sms till Claire - som jag skulle gå och träna med kvart över nio - och precis då fick jag ett sms att hon precis hade vaknat. Perfekt!

Löpband på gymmet, lunchlåda och frukter, och fem timmar effektivt plugg i biblioteket inför vår mock exam imorgon. Och nu har jag pluggat lite PBL hemma efter att ha handlat, lagat mat och latat mig lite. Inga revolutionerande nyheter alltså. Fast säckpipan var kul. Och jag varken såg eller hörde några råttor eller ekorrar när jag slängde soporna (!)

Post-mock exam blir det några lite mer händelserika dagar. Nu ska jag sova. God natt!

Jag satt på mitt rum och kollade mejlen nyss och helt plötsligt hör jag säckpipmusik ute i korridoren. Går och kollar vad som pågår och ser att alla i korridoren ovanför oss tågar upp längs trappan efter en kille med säckpipa. De har tydligen en Burns Supper ikväll. Och det är ju helt normalt att gå runt och spela säckpipa på studentboendet.

För övrigt är haggisen slut på Tesco.

Jag hittade bevis på facebook på att jag dansade på ceilidh, jag är typen i svartvitt som är i rörelse...

Igår kväll var jag på Burns Supper. Efter fördrinkar hemma hos en som bor i närheten av GUU (Glasgow University Union - det är där de flesta grejer med medicinska föreningen hålls) kom vi till GUUs Dining Room, som ligger i den äldre delen av byggnaden och har träpaneler på väggarna. De flesta männen hade kilt och de äldre typerna som satt vi honnörsbordet gick in under procession till säckpipmusik.

En äldre man läste Burns dikt "Address to a haggis" med väldigt mycket inlevelse och ceremoniell kniv och allt (när jag dansade skotsk folkdans i september dansade jag med en kille som hela tiden tappade sin ceremoniella kniv ur strumpan så jag fick stoppa den i min handväska).

Vi fick ställa oss upp medan säckpipspelaren gick runt rummet och spelade säckpipa och en annan kiltklädd man hödtidligt gick efter honom med en fin bricka med haggis på. Vi stod och tittade på haggisen. Den såg ut som en kladdig, brun korv.

Sen gick de ut igen för vi skulle äta förrätt först. De hade stoppat lite havre i någon soppa. Innan vi fick äta haggisen skulle vi ställa oss upp och skåla "To the haggis!"

Haggisen var god. En jag satt bredvid frågade om ketchup. Det var gott.



Det lästes några fler dikter och en före detta medicinare sjöng några av Burns sånger, det hölls tal till kvinnorna (sexistiskt!) och till männen, och sen stod vi upp allihop och sjöng "Auld lange syne" och drack whisky.

Under pausen när de förberedde rummet inför ceilidh (skotsk folkdans) gick vi till Beer Bar, där jag stötte på både en massa korridorare och kursare så det var trevligt.

Ceilidh är roligt, mycket hopp och skutt. Ett par av danserna jag dansade hade jag dansat innan vilket gjorde det lättare.

I slutet brukar man stå i en ring med armarna korsade och hålla varandra i handen och så sjunger man "Auld Lange Syne" och rusar in i mitten av ringen, vilket är fullkomligt livsfarligt.



Till slut hamnade vi på The Hive, GUUs nattklubb. Jag tappade bort de jag kommit med, men stötte hela tiden på andra jag kände så jag bara hoppade runt och snackade med folk, vilket var väldigt trevligt, och sen stack jag hem.

Jag är glad att jag inte har sprayfärg eller något åt det hållet i min ägo för annars hade det funnits en risk att jag vandaliserat min grannes dörr just nu.

Igår kväll gick jag och la mig vid tolv, ställde klockan på hyfsat tidigt på morgonen och tänkte gå upp och plugga. Mina korridorare skulle ut. Av någon anledning sprang min granne runt och bankade i väggar och skrek. Det var svårt att inte vakna.

Dessutom var det kallt under natten för jag hade inte på fläkten eftersom vi har haft några riktigt varma och fina dagar som verkar vara över nu. Jag var trött på morgonen och råkade stänga av väcklarklockan. Vaknade tolv. Okej, jag har inte föreläsning förrän två men jag tänkte ju få något gjort... Jag skyller allt på min granne.

(gnäll över)

Idag har det varit dimmigt hela dagen. Det låter kanske konstigt men jag blev ganska glad när jag drog undan gardinerna och såg dimman. Det ser häftigt ut med dimma, allt ser så mystigt och spöklikt ut (fast just nu ser jag inte ett skit utanför mitt fönster eftersom det är mörkt och dimmigt).

I slutet av januari firar skottarna Burns' day. Robert Burns är Skottlands nationalpoet. Själv förstår jag inte ett dugg av vad han skriver om, men tydligen ska man fira honom varje år genom att äta dricka whisky och äta haggis (den där konstiga rätten med lungor, lever och hjärta kokta i en magsäck). 

På lördag ska jag därför på medicinska föreningens Burns Supper och om en vecka ska jag hem till en kompis för att äta haggis igen.

Tydligen involverar Burns' day också att läsa Burns "Address to a haggis" högt. P.g.a. titeln drar jag slutsatsen att dikten är skriven till en haggis men jag begriper inte vad det står i den...

Address To A Haggis

Fair fa' your honest, sonsie face,
Great chieftain o' the puddin-race!
Aboon them a' ye tak your place,
Painch, tripe, or thairm:
Weel are ye wordy o' a grace
As lang's my arm.

The groaning trencher there ye fill,
Your hurdies like a distant hill,
Your pin wad help to mend a mill
In time o' need,
While thro' your pores the dews distil
Like amber bead.

His knife see rustic Labour dight,
An' cut you up wi' ready sleight,
Trenching your gushing entrails bright,
Like ony ditch;
And then, O what a glorious sight,
Warm-reekin, rich!

Then, horn for horn,
they stretch an' strive:
Deil tak the hindmost! on they drive,
Till a' their weel-swall'd kytes belyve,
Are bent lyke drums;
Then auld Guidman, maist like to rive,
"Bethankit!" 'hums.

Is there that owre his French ragout
Or olio that wad staw a sow,
Or fricassee wad mak her spew
Wi' perfect sconner,
Looks down wi' sneering, scornfu' view
On sic a dinner?

Poor devil! see him ower his trash,
As feckless as a wither'd rash,
His spindle shank, a guid whip-lash,
His nieve a nit;
Thro' bloody flood or field to dash,
O how unfit!

But mark the Rustic, haggis fed,
The trembling earth resounds his tread.
Clap in his walie nieve a blade,
He'll mak it whissle;
An' legs an' arms, an' heads will sned,
Like taps o' thrissle.

Ye Pow'rs wha mak mankind your care,
And dish them out their bill o' fare,
Auld Scotland wants nae skinking ware
That jaups in luggies;
But, if ye wish her gratefu' prayer,
Gie her a haggis!

Eh.

Nu har jag varit sådär dålig på att blogga igen. Dags för bättring!

Okej. Just nu läser vi befolkningshälsa, men det hinner jag inte riktigt berätta om just nu för jag har en hel del att göra. Till exempel så har jag tvätt i torktumlarna. Jag har kommit fram till att ikeapåsar är livskvalitet - himla smidigt att bära tvätten i såna!

Müsli och kaffe är också livskvalitet, det finns vissa småsaker som man mår bra av. På tal om det så håller jag på att göra kaffe nu. Kaffekokaren var ett bra köp!! Det är en sån som har permanent filter, alltså köper jag inte melitta utan tvättar bara av filtret mellan användningarna. Jag undrar om det är bra i längden.

I februari kommer jag ha två skitkul helger, den ena helgen kommer Meng och hälsar på (vilket jag nog talade om för typ alla jag träffade igår) och sen ska jag och Johanna till London och träffa två stycken som vi lärde känna på Nya Zeeland!

Nu är kaffet färdigt!

Värmefilt och mysiga inneskor. Fantastiska julklappar! (det var de andra julklapparna också, men jag har precis testat värmefilten och inneskorna med mycket goda resultat!)

Det är helt fantastiskt att gå och lägga sig när man har en värmefilt som värmt upp sängen åt en och håller den varm och gosig under natten! Man behöver knappt ens ha på värmefläkten då (eller så gör man såhär: lägger sig med värmefläkten på, blir varm och stänger av den, vaknar och tycker det är kallt och ställer in den på skithög värme utan att vara riktigt vaken, vaknar klockan åtta på morgonen i tropisk hetta och går upp och stänger av värmefläkten igen under stor förvirring).

Murano Street. Köket är fortfarande skitigt, hittade all min post nerspilld av något äckligt och kladdigt brunt, inga av mina tre koppar syns till någonstans i köket, kylen luktar illa av all mat folk lämnat kvar över julen, det har möglat i duschen eftersom någon lämnat en fuktig sån där svampsak i den, och sängen är inte överhuvudtaget lika skön som hemma. Alltså, jag är glad att få en riktig studentupplevelse och allt det där men jag skulle föredra om jag hade den bakom mig...!

Men! Det otroligt kalla rummet värmdes snabbt upp av min värmefläkt (som jag köpte i december men nog glömt nämna här eftersom alla frågade mig om jag hade det kallt när jag kom hem), jag gick och köpte en kaffekokare, insåg att mina limegröna mått också inkluderade ett kaffemått, lyckades tillaga en massa kaffe, och lyckades få in de flesta av mina kläder i lådor och garderob (success!!!).

Har fortfarande inte lyckats röja rummet ordentligt och sorterat mina grejer men väskorna är i alla fall tömda (och golvet rätt fullt). Nu ska jag gå och fika och så tar jag nog tag i fixandet igen ikväll.


Fick en gosedjurshjärncell i julklapp av Johanna. Jag försöker övertala den att plugga åt mig. Den bara tittar på mig.

Jag har lyssnat på The Pogues en del i flera år. Igår gick jag och såg dem här i Glasgow. Trodde nog aldrig jag skulle se dem live - för att vara ärlig så trodde jag inte att de spelade så mycket längre eftersom sångaren, Shange MacGowan, är rejält nersupen och knappt har några tänder. Han stod upp under konserten igår och man kunde höra en del av det han sjöng - jag har hört att det är ovanligt.

Jag gick med fem irländska killar från min klass. Ett par av dem sjöng redan på tunnelbanan och allihop tog av sig sina tröjor under konserten. Så där stod jag och fem halvnakna irländare och skrålade. Men vilken bra konsert det var!! The Pogues är ett fantastiskt band och de spelade alla mina favoritlåtar - helt underbart! Och "Fairytale of New York" var riktigt kul att se live också!