Burns Supper
Igår kväll var jag på Burns Supper. Efter fördrinkar hemma hos en som bor i närheten av GUU (Glasgow University Union - det är där de flesta grejer med medicinska föreningen hålls) kom vi till GUUs Dining Room, som ligger i den äldre delen av byggnaden och har träpaneler på väggarna. De flesta männen hade kilt och de äldre typerna som satt vi honnörsbordet gick in under procession till säckpipmusik.
En äldre man läste Burns dikt "Address to a haggis" med väldigt mycket inlevelse och ceremoniell kniv och allt (när jag dansade skotsk folkdans i september dansade jag med en kille som hela tiden tappade sin ceremoniella kniv ur strumpan så jag fick stoppa den i min handväska).
Vi fick ställa oss upp medan säckpipspelaren gick runt rummet och spelade säckpipa och en annan kiltklädd man hödtidligt gick efter honom med en fin bricka med haggis på. Vi stod och tittade på haggisen. Den såg ut som en kladdig, brun korv.
Sen gick de ut igen för vi skulle äta förrätt först. De hade stoppat lite havre i någon soppa. Innan vi fick äta haggisen skulle vi ställa oss upp och skåla "To the haggis!"
Haggisen var god. En jag satt bredvid frågade om ketchup. Det var gott.
Det lästes några fler dikter och en före detta medicinare sjöng några av Burns sånger, det hölls tal till kvinnorna (sexistiskt!) och till männen, och sen stod vi upp allihop och sjöng "Auld lange syne" och drack whisky.
Under pausen när de förberedde rummet inför ceilidh (skotsk folkdans) gick vi till Beer Bar, där jag stötte på både en massa korridorare och kursare så det var trevligt.
Ceilidh är roligt, mycket hopp och skutt. Ett par av danserna jag dansade hade jag dansat innan vilket gjorde det lättare.
I slutet brukar man stå i en ring med armarna korsade och hålla varandra i handen och så sjunger man "Auld Lange Syne" och rusar in i mitten av ringen, vilket är fullkomligt livsfarligt.
Till slut hamnade vi på The Hive, GUUs nattklubb. Jag tappade bort de jag kommit med, men stötte hela tiden på andra jag kände så jag bara hoppade runt och snackade med folk, vilket var väldigt trevligt, och sen stack jag hem.
En äldre man läste Burns dikt "Address to a haggis" med väldigt mycket inlevelse och ceremoniell kniv och allt (när jag dansade skotsk folkdans i september dansade jag med en kille som hela tiden tappade sin ceremoniella kniv ur strumpan så jag fick stoppa den i min handväska).
Vi fick ställa oss upp medan säckpipspelaren gick runt rummet och spelade säckpipa och en annan kiltklädd man hödtidligt gick efter honom med en fin bricka med haggis på. Vi stod och tittade på haggisen. Den såg ut som en kladdig, brun korv.
Sen gick de ut igen för vi skulle äta förrätt först. De hade stoppat lite havre i någon soppa. Innan vi fick äta haggisen skulle vi ställa oss upp och skåla "To the haggis!"
Haggisen var god. En jag satt bredvid frågade om ketchup. Det var gott.
Det lästes några fler dikter och en före detta medicinare sjöng några av Burns sånger, det hölls tal till kvinnorna (sexistiskt!) och till männen, och sen stod vi upp allihop och sjöng "Auld lange syne" och drack whisky.
Under pausen när de förberedde rummet inför ceilidh (skotsk folkdans) gick vi till Beer Bar, där jag stötte på både en massa korridorare och kursare så det var trevligt.
Ceilidh är roligt, mycket hopp och skutt. Ett par av danserna jag dansade hade jag dansat innan vilket gjorde det lättare.
I slutet brukar man stå i en ring med armarna korsade och hålla varandra i handen och så sjunger man "Auld Lange Syne" och rusar in i mitten av ringen, vilket är fullkomligt livsfarligt.
Till slut hamnade vi på The Hive, GUUs nattklubb. Jag tappade bort de jag kommit med, men stötte hela tiden på andra jag kände så jag bara hoppade runt och snackade med folk, vilket var väldigt trevligt, och sen stack jag hem.
Kommentarer
Trackback
