Ceilidh - fast inte med mening
Igårkväll var jag ute på kvällen. Tänkte egentligen bara gå på förfesten, men sen kom jag inte på någon bra anledning att inte sticka ut så det blev Propaganda på ABC - bästa klubbkvällen i Glasgow enligt mig. Har alltid kul på ABC på en fredag, de spelar bra musik. Det var en rätt normal klubbkväll, finns inget särskilt att berätta, vi dansade.
Men sen kom jag hem till Murano nån gång strax innan halv tre och upptäckte att gäng folk från huset (varav två var från min korridor och de flesta från våningarna ovan) dansade folkdans i köket. Nice! tänkte jag och hakade på.
Så det blev en massa skuttande och hoppande med ett gäng skottar till keltisk musik, väldigt kaotiskt och förvirrat och jättekul. Nån spelade nåt konstigt instrument ett tag också som jag aldrig sett förut (tydligen var det den killen jag hörde spela säckpipa förra veckan).
Eftersom jag varit på två ceilidh innan så kunde jag i alla fall "strip the willow", "gay gordons" och nån till dans lite grann - väldigt lite när det gällde "gay gordons", där blev det mest massa förvirrat snurrande, men betydligt bättre när det gällde "strip the willow". "Strip the willow" har jag dessutom dansat i en pjäs, iförd overall och mussminkning.
Sen höll alla på att skråla nån smörig, nationalistisk sång som heter "Caledonia". Skotsk nationalistisk sång, alltså, ingen är britt i Storbritannien, alla är skottar/engelskmän/walesare/nordirländare.
Så för en gångs skull var jag med och förde oväsen i köket igår, men när folk börjar dansa ceilidh-danser går det inte att låta bli, hade någon sprungit runt med ett cocopops-paket igen hade jag gått och lagt mig. Jag vet att jag klagar på min korridor ibland och det är inte alls för att jag inte tycker om mina korridorare, de är väldigt trevliga allihop, jag är bara inte så förtjust i dryckeslekar och den sortens fester så jag brukar gå ut med andra (stör mig inte om de festar på vår korridor heller, bara när det gör det svårt mig att sova). Men det var sjukt kul att haka på när de dansade folkdans mitt i natten.
Men sen kom jag hem till Murano nån gång strax innan halv tre och upptäckte att gäng folk från huset (varav två var från min korridor och de flesta från våningarna ovan) dansade folkdans i köket. Nice! tänkte jag och hakade på.
Så det blev en massa skuttande och hoppande med ett gäng skottar till keltisk musik, väldigt kaotiskt och förvirrat och jättekul. Nån spelade nåt konstigt instrument ett tag också som jag aldrig sett förut (tydligen var det den killen jag hörde spela säckpipa förra veckan).
Eftersom jag varit på två ceilidh innan så kunde jag i alla fall "strip the willow", "gay gordons" och nån till dans lite grann - väldigt lite när det gällde "gay gordons", där blev det mest massa förvirrat snurrande, men betydligt bättre när det gällde "strip the willow". "Strip the willow" har jag dessutom dansat i en pjäs, iförd overall och mussminkning.
Sen höll alla på att skråla nån smörig, nationalistisk sång som heter "Caledonia". Skotsk nationalistisk sång, alltså, ingen är britt i Storbritannien, alla är skottar/engelskmän/walesare/nordirländare.
Så för en gångs skull var jag med och förde oväsen i köket igår, men när folk börjar dansa ceilidh-danser går det inte att låta bli, hade någon sprungit runt med ett cocopops-paket igen hade jag gått och lagt mig. Jag vet att jag klagar på min korridor ibland och det är inte alls för att jag inte tycker om mina korridorare, de är väldigt trevliga allihop, jag är bara inte så förtjust i dryckeslekar och den sortens fester så jag brukar gå ut med andra (stör mig inte om de festar på vår korridor heller, bara när det gör det svårt mig att sova). Men det var sjukt kul att haka på när de dansade folkdans mitt i natten.
Kommentarer
Trackback
