Community Diagnosis
Vår skoluppgift just nu heter Community Diagnosis och handlar om att ta reda på saker om ett visst område och vad de har för hälsoproblem, vad det beror på och vad man kan göra för att förbättra hälsan i det området. På fredag håller vi gruppresentationer och nästa vecka ska vi lämna in en individuell skriftlig rapport.
Min grupp är ute där vi varit innan, i Possilpark, ett av Glasgows och Storbritanniens värsta områden (och det är inte en överdrift). Området växte fram i slutet av 1800-talet när det öppnades stora fabriker där. I många år var det ett bra område, fullt av industriarbetare.
Possilpark på 30-talet, när det fortfarande fanns grönsaksaffärer, fiskhandlare etc. på Saracen Street
När fabrikerna las ner på 60-talet så började det gå utför. Arbetslöshet och desperation ledde till omfattande heroinhandel på 80-talet och framåt. De fina bostadshusen som byggts i början av 1900-talet stod kvar, knappt renoverade sen dess.
Många hus har rivits den senaste tiden, det byggs rätt mycket nytt och det finns mycket sjukvård och möjligheter till hjälp i Possilpark. De flesta utnyttjar inte den hjälp som går att få.
Det verkar som att många är unga, arbetslösa föräldrar vars egna föräldrar också var unga och arbetslösa. De flesta hälsoproblemen har sina rötter i droger, alkohol och rökning. Huvudgatan, Saracen Street, är full av vadslagningsställen, snabbmatsrestauranger och en-punds-affärer.
Saracen Street
Saracen Street
Saracen Street
Böcker om att söka jobb på Possilparks bibliotek
Vi gick runt i Possilpark, på Saracen Street, biblioteket och ett par gator iväg. Såg någon som stod upptryckt mot en vägg och kroppsvisiterades. Vet inte om det var civilklädda poliser eller gängrelaterat. Det här var halv två en tisdagseftermiddag.
Possilpark
Possilpark Community Centre
De försökte bygga en lekplats men den vandaliserades innan den öppnade. Subway vandaliserades så att det fick stänga.
Subway på Saracen Street
Vad kan man göra? Vi intervjuade en sjuksköterska som gör hembesök hos nyblivna föräldrar som sa att man bara får fortsätta försöka. Fortsätta försöka och försöka få folk att utnyttja den hjälp som finns att få. Hon sa också att hon inte kände sig otrygg i området och att hon träffat många fantastiska familjer. Det är lätt att döma folk som bor i såna här områden. Och det gör det inte bättre, det går inte att hjälpa nån om man inte tror att de kan hjälpa sig själva också.
Min grupp är ute där vi varit innan, i Possilpark, ett av Glasgows och Storbritanniens värsta områden (och det är inte en överdrift). Området växte fram i slutet av 1800-talet när det öppnades stora fabriker där. I många år var det ett bra område, fullt av industriarbetare.
Possilpark på 30-talet, när det fortfarande fanns grönsaksaffärer, fiskhandlare etc. på Saracen Street
När fabrikerna las ner på 60-talet så började det gå utför. Arbetslöshet och desperation ledde till omfattande heroinhandel på 80-talet och framåt. De fina bostadshusen som byggts i början av 1900-talet stod kvar, knappt renoverade sen dess.
Många hus har rivits den senaste tiden, det byggs rätt mycket nytt och det finns mycket sjukvård och möjligheter till hjälp i Possilpark. De flesta utnyttjar inte den hjälp som går att få.
Det verkar som att många är unga, arbetslösa föräldrar vars egna föräldrar också var unga och arbetslösa. De flesta hälsoproblemen har sina rötter i droger, alkohol och rökning. Huvudgatan, Saracen Street, är full av vadslagningsställen, snabbmatsrestauranger och en-punds-affärer.
Saracen Street
Saracen Street
Saracen Street
Böcker om att söka jobb på Possilparks bibliotek
Vi gick runt i Possilpark, på Saracen Street, biblioteket och ett par gator iväg. Såg någon som stod upptryckt mot en vägg och kroppsvisiterades. Vet inte om det var civilklädda poliser eller gängrelaterat. Det här var halv två en tisdagseftermiddag.
Possilpark
Possilpark Community Centre
De försökte bygga en lekplats men den vandaliserades innan den öppnade. Subway vandaliserades så att det fick stänga.
Subway på Saracen Street
Vad kan man göra? Vi intervjuade en sjuksköterska som gör hembesök hos nyblivna föräldrar som sa att man bara får fortsätta försöka. Fortsätta försöka och försöka få folk att utnyttja den hjälp som finns att få. Hon sa också att hon inte kände sig otrygg i området och att hon träffat många fantastiska familjer. Det är lätt att döma folk som bor i såna här områden. Och det gör det inte bättre, det går inte att hjälpa nån om man inte tror att de kan hjälpa sig själva också.
Hemtenta
Vi fick ut hemtentan (MILE) klockan nio i morse. Sen dess har jag inte lämnat medicinbyggnaden. Klockan är halv ett men nu är jag färdig. Brainstorming med min PBL-grupp och sammanlagt 1,5 timmes paus i cafeterian men annars har jag suttit vid samma dator.
Först skrev jag grejen och hittade sjuttioelva källor (källorna och källkritik ger skitmycket poäng) och sen skrev jag ner allt för hand och ritade diagram. Nä, jag skojar inte, vi ska lämna in det handskrivet. Men nu är det gjort.
Vad gör jag i biblioteket fortfarande, kanske ni undrar?
Jag kan få skjuts hem när en kursare är färdig om typ en halvtimme. Sparar typ £5 på att inte ta taxi och slipper gå ut i natten själv.
Jag kan sitta här en halvtimme till, jag har ändå varit här så länge redan. Det blir bara... sexton timmar i byggnaden.
Hemtentan ska lämnas in personligen klockan nio imorgon. Sen går jag nog och lägger mig igen.
Först skrev jag grejen och hittade sjuttioelva källor (källorna och källkritik ger skitmycket poäng) och sen skrev jag ner allt för hand och ritade diagram. Nä, jag skojar inte, vi ska lämna in det handskrivet. Men nu är det gjort.
Vad gör jag i biblioteket fortfarande, kanske ni undrar?
Jag kan få skjuts hem när en kursare är färdig om typ en halvtimme. Sparar typ £5 på att inte ta taxi och slipper gå ut i natten själv.
Jag kan sitta här en halvtimme till, jag har ändå varit här så länge redan. Det blir bara... sexton timmar i byggnaden.
Hemtentan ska lämnas in personligen klockan nio imorgon. Sen går jag nog och lägger mig igen.
Rökning
Hälften av alla rökare dör av sin rökning. Usch.
Rökning är skit. Det vet vi. Men det är intressant hur lätt det är att fördöma rökning trots att man dricker massa alkohol själv. Rökning är jättefarligt men det är ett personligt val, precis som att dricka alkohol är. Men det är okej att klaga på rökare men inte på festare.
Jag har en kursare som röker och folk som inte röker är väldigt dömande, trots att de super några dagar i veckan. Tänk om vi hade kunnat låta bli, både att döma rökare (det är skillnad på rökare och rökning!), att börja röka och att dricka en massa alkohol? Skulle kosta sjukvården mindre pengar i alla fall.
Hm. Befolkningshälsa får mig att att tänka.
Nu ska jag sluta upp med det och gå och simma innan PBL! Tjo!
Rökning är skit. Det vet vi. Men det är intressant hur lätt det är att fördöma rökning trots att man dricker massa alkohol själv. Rökning är jättefarligt men det är ett personligt val, precis som att dricka alkohol är. Men det är okej att klaga på rökare men inte på festare.
Jag har en kursare som röker och folk som inte röker är väldigt dömande, trots att de super några dagar i veckan. Tänk om vi hade kunnat låta bli, både att döma rökare (det är skillnad på rökare och rökning!), att börja röka och att dricka en massa alkohol? Skulle kosta sjukvården mindre pengar i alla fall.
Hm. Befolkningshälsa får mig att att tänka.
Nu ska jag sluta upp med det och gå och simma innan PBL! Tjo!
Hatten har hittat hem
Hatten har hittat tillbaka till sin rätta ägare nu, så det var ju bra. Facebook är ett bra ställe att få tips om saker som vem en hatt kan tillhöra.
Idag var vi hemma hos tanten vi intervjuar till vårt life history project igen. Nu tror jag vi kan hela hennes livshistoria så nu är det bara att skriva projektet med. Himla rar och hjälpsam tant, bjöd oss t.o.m. på te och småkakor när vi kom idag. Hon har en riktig Glasgow-dialekt, riktig Glaswegian, säger t.ex. inte "can't" utan "cannae". Tur att jag bott här ett par månader nu så jag hänger med...!
Idag var vi hemma hos tanten vi intervjuar till vårt life history project igen. Nu tror jag vi kan hela hennes livshistoria så nu är det bara att skriva projektet med. Himla rar och hjälpsam tant, bjöd oss t.o.m. på te och småkakor när vi kom idag. Hon har en riktig Glasgow-dialekt, riktig Glaswegian, säger t.ex. inte "can't" utan "cannae". Tur att jag bott här ett par månader nu så jag hänger med...!
Life history project
Idag började vi med vår nästa inlämningsuppgift (vi gjorde en i höstas om olika membran och en sjukdom som relaterar till ett membran och det gick faktiskt bra) och åkte hem till kroniskt sjuka patienter för att intervjua dem. Den här uppgiften kallas "life history project" och handlar om att ta reda på saker om patienter utöver det rent medicinska - hur är det att leva med kroniska problem?
Jag och två killar från min VS-grupp var hemma hos en jätterar och aktiv gammal tant som inte alls blev begränsad av sina problem. Hon var väldigt trevlig och öppen. Tydligen åker hon ut till en pensionärsklubb nästan varje dag och hittar på allt möjligt. Det var kul att snacka med henne (var där typ en timme) och nästa vecka ska vi tillbaka dit för att intervjua färdigt innan vi börjar skriva uppgiften ordentligt.
Jag tror det är bra att läsa befolkningshälsa och den sociala aspekten av hälsa tidigt på programmet så att man har det perspektivet med sig under resten av utbildningen. Det finns så mycket mer än det rent fysiska bakom en människa som kommer till läkaren.
Jag och två killar från min VS-grupp var hemma hos en jätterar och aktiv gammal tant som inte alls blev begränsad av sina problem. Hon var väldigt trevlig och öppen. Tydligen åker hon ut till en pensionärsklubb nästan varje dag och hittar på allt möjligt. Det var kul att snacka med henne (var där typ en timme) och nästa vecka ska vi tillbaka dit för att intervjua färdigt innan vi börjar skriva uppgiften ordentligt.
Jag tror det är bra att läsa befolkningshälsa och den sociala aspekten av hälsa tidigt på programmet så att man har det perspektivet med sig under resten av utbildningen. Det finns så mycket mer än det rent fysiska bakom en människa som kommer till läkaren.
Leder
De senaste dagarna har vi bland annat gått igenom leder och idag gick vi igenom hur man undersöker dem. Jag tror mina kära föräldrar kan förvänta sig att bli ombedda att ställa upp som försökskaniner när jag kommer hem på jullovet och vill öva. Min plan är att försöka plugga lite på jullovet, har lite grejer jag verkligen behöver repetera. Det borde nog gå bra.
Appropå jullov så är jag hemma mellan den 19:e december och den 7:e januari, för er som inte vet det. Och jag ser verkligen fram emot det! Saknar alla därhemma! Jag ska träffa familj och vänner, laga god mat, äta min müsli och dricka mitt kaffe, sova i min egen säng, och bara ha det trevligt.
Nu väntar en vecka med PBL, diagnostiskt prov och inlämningsuppgift. Inte roligt. Men helgen blir nog desto bättre!
Appropå jullov så är jag hemma mellan den 19:e december och den 7:e januari, för er som inte vet det. Och jag ser verkligen fram emot det! Saknar alla därhemma! Jag ska träffa familj och vänner, laga god mat, äta min müsli och dricka mitt kaffe, sova i min egen säng, och bara ha det trevligt.
Nu väntar en vecka med PBL, diagnostiskt prov och inlämningsuppgift. Inte roligt. Men helgen blir nog desto bättre!
Mer om VS
När vi har vocational studies (VS) och ska träffa patienter (på vårdcentrals- eller sjukhusbesök eller om vi pratar med simulerade patienter) måste vi klä upp oss. Alla killarna har kostymbyxor och skjorta och tjejer ska också vara propert klädda. Jag rotar fram en rätt lång kjol och svart tröja och skor i diskret färg (limegröna converse är inte riktigt rätt).
Folk har förväntningar när de går till en läkare. Det är en stor sak för många och många skulle inte känna sig bekväma om deras läkare inte såg ut och uppförde sig på ett visst sätt. Och det är ett service-yrke, man får anpassa sig efter vad patienterna behöver.
Lite fånigt tycker jag det är ibland att vi måste följa så många klädregler men det är samtidigt rätt förståeligt. Jag tror också folk förväntar sig lite andra grejer från en läkare här än hemma, jag får lite känslan av att yrket fortfarande har mer status här. Det är nog inte en bra sak? Hmm. Det ska jag tänka mer på när jag inte är skittrött. God natt.
Folk har förväntningar när de går till en läkare. Det är en stor sak för många och många skulle inte känna sig bekväma om deras läkare inte såg ut och uppförde sig på ett visst sätt. Och det är ett service-yrke, man får anpassa sig efter vad patienterna behöver.
Lite fånigt tycker jag det är ibland att vi måste följa så många klädregler men det är samtidigt rätt förståeligt. Jag tror också folk förväntar sig lite andra grejer från en läkare här än hemma, jag får lite känslan av att yrket fortfarande har mer status här. Det är nog inte en bra sak? Hmm. Det ska jag tänka mer på när jag inte är skittrött. God natt.
Anatomi & VS
Igår var en intensiv skoldag. Först disskerade vi våra första människor och sen intervjuade vi våra första låtsaspatienter.
Den här veckan går vi igenom bröstkorgens anatomi så igår skulle vi öppna ett bröst. Under ett vitt tygstycke låg det en kropp med avhugget huvud. Några tandläkarstudenter hade använt huvudet så det låg ovanför nacken, delat i två. Man kunde se ansiktet om halvan låg åt rätt håll. Och händerna hade fortfarande kvar sitt rosa nagellack.
Jag kunde inte sluta tänka på att det var en faktisk människa vi skulle skära i. Jag vet inte om jag vill kunna sluta tänka på det heller, är det verkligen respektfullt? Visst, jag kunde dissekera ändå, men det var verkligen inte odelat intressant. Jag klappade henne på kinden och bad tyst om förlåt.
På eftermiddagen hade vi vocasional skills, som alltid på tisdagseftermiddagar. I våra VS-grupper diskuterar vi etik, kommunikation och förra veckan besökte vi t.ex. en vårdcentral också. Igår skulle vi prata med simulerade patienter, alltså folk som kommer och låtsas att de ska till läkaren. Jag var först. Jag och tanten gick in i ett separat "konsultationsrum" och satte oss ner. Där fanns en videokamera och mikrofon så att resten av gruppen (8 studenter och en tutor) kunde följa oss.
Det gällde bara att få reda på hennes historia och jag hade inte hunnit bli nervös så det gick rätt bra. Intressant övning, det är bra att få göra sånt och få feedback innan man jobbar med riktiga patienter tror jag.
Den här veckan går vi igenom bröstkorgens anatomi så igår skulle vi öppna ett bröst. Under ett vitt tygstycke låg det en kropp med avhugget huvud. Några tandläkarstudenter hade använt huvudet så det låg ovanför nacken, delat i två. Man kunde se ansiktet om halvan låg åt rätt håll. Och händerna hade fortfarande kvar sitt rosa nagellack.
Jag kunde inte sluta tänka på att det var en faktisk människa vi skulle skära i. Jag vet inte om jag vill kunna sluta tänka på det heller, är det verkligen respektfullt? Visst, jag kunde dissekera ändå, men det var verkligen inte odelat intressant. Jag klappade henne på kinden och bad tyst om förlåt.
På eftermiddagen hade vi vocasional skills, som alltid på tisdagseftermiddagar. I våra VS-grupper diskuterar vi etik, kommunikation och förra veckan besökte vi t.ex. en vårdcentral också. Igår skulle vi prata med simulerade patienter, alltså folk som kommer och låtsas att de ska till läkaren. Jag var först. Jag och tanten gick in i ett separat "konsultationsrum" och satte oss ner. Där fanns en videokamera och mikrofon så att resten av gruppen (8 studenter och en tutor) kunde följa oss.
Det gällde bara att få reda på hennes historia och jag hade inte hunnit bli nervös så det gick rätt bra. Intressant övning, det är bra att få göra sånt och få feedback innan man jobbar med riktiga patienter tror jag.
