Jag gillar att jobba
På måndag börjar jag jobba ordentligt igen. Jobbade två pass den här veckan och det var rätt trevligt. Jag hatar att gå upp på morgonen, och jag gillar inte att planera runt ett arbetspass, men när jag väl är på jobbet så trivs jag.
Det känns som att jag gör något konkret när jag jobbar, och något meningsfullt. Jag vet att jag pluggar för att jag ska få ett jobb och jag gillar att plugga, men det handlar om att sitta och läsa och det handlar om mig och mitt lärande. Jag gillar att ta hand om folk, att försöka göra ett bra jobb och göra någon kanske bara lite gladare. Allt på jobbet är inte kul, ibland är det mest bajs, men jag gillar i alla fall att jobba.
Det känns som att jag gör något konkret när jag jobbar, och något meningsfullt. Jag vet att jag pluggar för att jag ska få ett jobb och jag gillar att plugga, men det handlar om att sitta och läsa och det handlar om mig och mitt lärande. Jag gillar att ta hand om folk, att försöka göra ett bra jobb och göra någon kanske bara lite gladare. Allt på jobbet är inte kul, ibland är det mest bajs, men jag gillar i alla fall att jobba.
Slutet av resan
Resans bästa bild:
Någonstans ovanför Zakopane
Vi åt på en restaurang/pub där vi satt i en släde och det hängde vaggor från taket.
(bild snodd av Meng)
Dagen efter gick vi runt i Zakopane. Vi hade tänkt gå i affärer och på museum men det var nån polsk/katolsk högtid så det gick inte riktigt. Men vi gick runt ändå. Jag och Meng hade väldigt kul i en polsk bokaffär. Sen tittade vi på en teater (alltså, inte en pjäs utan en byggnad, utifrån) och sen tappade Alex bort Zakopane när vi var i Zakopane.
Vid det här laget hade benen typ ingen energi längre och jag insåg att jag hade fått vader av sten.
Sen åkte vi till vackra Krakow.
(bilder snodda av Meng)
Riktigt fina, redigerade bilder från resan finns på Alex blogg och flickr.
Någonstans ovanför Zakopane
Vi åt på en restaurang/pub där vi satt i en släde och det hängde vaggor från taket.
(bild snodd av Meng)
Dagen efter gick vi runt i Zakopane. Vi hade tänkt gå i affärer och på museum men det var nån polsk/katolsk högtid så det gick inte riktigt. Men vi gick runt ändå. Jag och Meng hade väldigt kul i en polsk bokaffär. Sen tittade vi på en teater (alltså, inte en pjäs utan en byggnad, utifrån) och sen tappade Alex bort Zakopane när vi var i Zakopane.
Vid det här laget hade benen typ ingen energi längre och jag insåg att jag hade fått vader av sten.
Sen åkte vi till vackra Krakow.
(bilder snodda av Meng)
Riktigt fina, redigerade bilder från resan finns på Alex blogg och flickr.
"Vad skönt att göra något lugnt idag" - eller - gången vi klättrade in i Slovakien
Dagen efter Kasprowy Wierche var Alex jätteförkyld och skulle dessutom träffa lite släkt och familj så jag och Meng åkte till Dolina Chochołowska själva. Det började med att vi hyrde cyklar och cyklade längs den fina dalen.
"Vad skönt att göra något lugnt idag" sa Meng, eftersom vi vandrat tre dagar i sträck.
'
Vi lämnade cyklarna, gick den sista biten in i dalen, åt lunch och äppelkaka...
..och bestämde oss för att bestiga ett berg för typ, varför inte? Jag ska inte ljuga, det var jättejobbigt, men det var jättefint så det var lugnt.
Den här vägen går mellan två bergstoppar på gränsen mellan Polen och Slovakien. Vi insåg att vi hade vandrat in i Slovakien.
Varför folk alltid får med fula random detaljer som stolpar på gruppbilder är en evig fråga.
(bild snodd av Meng)
Dagens bästa sms:
Jag till Alex: Oops, Slovakien
Meng till Alex: Oops, bergspass
Alex till Meng: Okej, jag väntar på flamingo
Vi tänkte ta en annan väg ner för berget, som i princip följde gränsen mellan Polen och Slovakien. Det visade sig att den verkligen gick rakt ner för berget. Det var brant och stenigt. Meng trodde att vi skulle dö och att Robert Frost var dum som tog "the road less travelled by" och att han säkert dog för att han "made a huge mistake". Jag tyckte det var en kul väg.
(bild snodd av Meng)
Sen hittade vi en väg som ledde oss tillbaka in i Polen och Dolina Chocholowska.
Vi kom tillbaka till Zakopane, hittade Alex och åt lody (även kallat "glass" men det är inte lika roligt).
Sen åkte vi upp och tittade på utsikten över Zakopane men det får ett eget inlägg för det här blir jättelångt.
"Vad skönt att göra något lugnt idag" sa Meng, eftersom vi vandrat tre dagar i sträck.
'Vi lämnade cyklarna, gick den sista biten in i dalen, åt lunch och äppelkaka...
..och bestämde oss för att bestiga ett berg för typ, varför inte? Jag ska inte ljuga, det var jättejobbigt, men det var jättefint så det var lugnt.
Den här vägen går mellan två bergstoppar på gränsen mellan Polen och Slovakien. Vi insåg att vi hade vandrat in i Slovakien.
Varför folk alltid får med fula random detaljer som stolpar på gruppbilder är en evig fråga.
(bild snodd av Meng)
Dagens bästa sms:
Jag till Alex: Oops, Slovakien
Meng till Alex: Oops, bergspass
Alex till Meng: Okej, jag väntar på flamingo
Vi tänkte ta en annan väg ner för berget, som i princip följde gränsen mellan Polen och Slovakien. Det visade sig att den verkligen gick rakt ner för berget. Det var brant och stenigt. Meng trodde att vi skulle dö och att Robert Frost var dum som tog "the road less travelled by" och att han säkert dog för att han "made a huge mistake". Jag tyckte det var en kul väg.
(bild snodd av Meng)
Sen hittade vi en väg som ledde oss tillbaka in i Polen och Dolina Chocholowska.
Vi kom tillbaka till Zakopane, hittade Alex och åt lody (även kallat "glass" men det är inte lika roligt).
Sen åkte vi upp och tittade på utsikten över Zakopane men det får ett eget inlägg för det här blir jättelångt.
Dagen då vi blev uppätna av moln på Kasprowy Wierche
Kasprowy Wierche är ett fantastiskt fint ställe. Vi åkte linbanan upp och sen kunde man gå antingen åt höger eller vänster och åt båda hållen gick man längs bergsryggen. Vi gick en bit åt båda hållen och det var otroligt vackert överallt. Det är ett sånt ställe där de flesta bilder blir rätt bra för naturen är helt enkelt så pass fotogenisk.
Linbanan
(snodd från Alex)
När vi gick åt andra hållet så började molnen komma farande!
(snodd från Alex)
Det var häftigt med molnen, på vissa ställen såg det ut som man dragit ner en gardin och på andra ställen såg det ut ungefär som om stora bitar sockervadd kom flygande.
Linbanan
(snodd från Alex)
När vi gick åt andra hållet så började molnen komma farande!
(snodd från Alex)
Det var häftigt med molnen, på vissa ställen såg det ut som man dragit ner en gardin och på andra ställen såg det ut ungefär som om stora bitar sockervadd kom flygande.
Morskie Oko, oops - eller - gången då vi råkade bestiga ett berg
Morskie Oko är en fantastiskt vacker sjö uppe i Tatrabergen. Andra dagen i Zakopane hade vi bestämt oss för att åka dit. Det regnade lite på morgonen men vi hade bestämt oss för att åka dit så det gjorde vi.
När vi kommit fram med bussen så tog vi häst och vagn en bra bit istället för att gå ett par timmar. Meng och Alex satt och berättade spökhistorier på vägen. Det var något väldigt absurt och random med att sitta på en hästkärra i regnet mitt i bergen nånstans i Polen.
(Bild snodd från Alex)
En kort promenad senare var vi framme vid Morskie Oko:
(Bilden har ett konstigt format eftersom den är beskuren eftersom han som tog den lyckades sätta fingret framför vänstra hörnet trots att bilden togs med en systemkamera med stort objektiv och motsolsskydd!!!)
Det gick en vacker stig runt sjön.
(peppbild på Alex snodd från den andra Alex)
Vi gjorde en avstickare upp till Black Lake.
(bild snodd av Alex)
Det var en svårfotad sjö.
Meng, Alex and the ponchoman
"Noooo, don't steal my camera!!"
Morskie Oko sett från ovan, där vattenfallet börjar.
(nedersta bilden snodd från Alex)
När vi kom ner och fortsatte gå runt sjön så stötte vi på en av våra rumskamrater från Flamingo Hostel. Det var en galen fransman med en tescopåse. Vi adopterade honom och gav oss ut på nya äventyr.
På kartan fanns det en blå stig som gick till Five Lakes Valley. DET FANNS INGET BERG PÅ KARTAN. Tillsammans med fransmannen och hans tescopåse vandrade vi uppåt utan att förstå bättre. DET FANNS JU INGET BERG PÅ KARTAN. (och att det gick stadigt uppåt gjorde oss inte särskilt misstänksamma). Men utsikten var fantastisk.
Här trodde vi att vi hade kommit till den sista biten av stigningen...
...det hade vi verkligen inte.
När vi väl kommit fram var utsikten fantastisk!
Stigen vi kommit från (till höger) och dalen vi sen tog tillbaka (i mitten).
Five Lakes Valley.
Sen gick vi ner för en jättebrant stenväg just som det började regna. Väl nere vid sjöarna åt vi mat och tänkte att vi skulle börja gå nere i den platta dalen.
Sen insåg vi att 1. vi hade jättebråttom till sista bussen (vilket fick fransmannen att typ halvspringa ner med oss en bra bit efter sig) och 2. vägen ner var inte alls platt utan började med att klättra ner vid sidan av ett vattenfall.
Vi missade (antagligen) sista bussen men det gick andra (illegala?) bussar, varav en precis när vi kom ner till parkeringen. Så till slut kom vi tillbaka till Zakopane igen, lite zombieaktiga men hyfsat vid liv. Det var en fantastisk dag (sånär som på att Alex inte hade känsel i sina tår på ett tag efteråt).
När vi kommit fram med bussen så tog vi häst och vagn en bra bit istället för att gå ett par timmar. Meng och Alex satt och berättade spökhistorier på vägen. Det var något väldigt absurt och random med att sitta på en hästkärra i regnet mitt i bergen nånstans i Polen.
(Bild snodd från Alex)
En kort promenad senare var vi framme vid Morskie Oko:
(Bilden har ett konstigt format eftersom den är beskuren eftersom han som tog den lyckades sätta fingret framför vänstra hörnet trots att bilden togs med en systemkamera med stort objektiv och motsolsskydd!!!)
Det gick en vacker stig runt sjön.
(peppbild på Alex snodd från den andra Alex)
Vi gjorde en avstickare upp till Black Lake.
(bild snodd av Alex)
Det var en svårfotad sjö.
Meng, Alex and the ponchoman
"Noooo, don't steal my camera!!"
Morskie Oko sett från ovan, där vattenfallet börjar.
(nedersta bilden snodd från Alex)
När vi kom ner och fortsatte gå runt sjön så stötte vi på en av våra rumskamrater från Flamingo Hostel. Det var en galen fransman med en tescopåse. Vi adopterade honom och gav oss ut på nya äventyr.
På kartan fanns det en blå stig som gick till Five Lakes Valley. DET FANNS INGET BERG PÅ KARTAN. Tillsammans med fransmannen och hans tescopåse vandrade vi uppåt utan att förstå bättre. DET FANNS JU INGET BERG PÅ KARTAN. (och att det gick stadigt uppåt gjorde oss inte särskilt misstänksamma). Men utsikten var fantastisk.
Här trodde vi att vi hade kommit till den sista biten av stigningen...
...det hade vi verkligen inte.
När vi väl kommit fram var utsikten fantastisk!
Stigen vi kommit från (till höger) och dalen vi sen tog tillbaka (i mitten).
Five Lakes Valley.
Sen gick vi ner för en jättebrant stenväg just som det började regna. Väl nere vid sjöarna åt vi mat och tänkte att vi skulle börja gå nere i den platta dalen.
Sen insåg vi att 1. vi hade jättebråttom till sista bussen (vilket fick fransmannen att typ halvspringa ner med oss en bra bit efter sig) och 2. vägen ner var inte alls platt utan började med att klättra ner vid sidan av ett vattenfall.
Vi missade (antagligen) sista bussen men det gick andra (illegala?) bussar, varav en precis när vi kom ner till parkeringen. Så till slut kom vi tillbaka till Zakopane igen, lite zombieaktiga men hyfsat vid liv. Det var en fantastisk dag (sånär som på att Alex inte hade känsel i sina tår på ett tag efteråt).
Dagen då vi trodde gul stig var lätt stig
Det började med att det regnade. Eftersom det regnade så åkte vi till Dolina Koscieliska, en fin dal som gjorde sig bra även i regnet. Det började med en lugn promenad i dalen.
(nedersta bilden snodd av Alex)
Sen tänkte vi gå och kolla på en grotta. Stigen var markerad gul, vilket vi, i alla fall jag och Meng, trodde betydde "lätt".
Stigen började bli aningens stenig och ravin-ig... Det konstaterades att det kanske skulle sluta med "I have made a huge mistake".
Sen kom en lång stege, lite klippor och efter lite klättring satt vi i en grottöppning och åt kex.
(bild snodd av Alex)
Grottan var 26 meter lång och med mobilficklampor gick det att få tillräckligt med ljus för att ta sig igenom den. Vad ingen hade sagt var dock att den även lutade uppåt så man var tvungen att klättra upp med hjälp av en kedja och ofta helt enkelt dra sig upp.
(Bild snodd av Alex)
Till slut kom vi ut ur grottan (som tydligen heter Drakgrottan) aningens leriga och började gå i skogen.
Jag tyckte att Alex och Meng såg för opepp ut på den här bilden och tyckte de skulle se gladare ut över att vi var på ett så fint ställe...
....
Ja, och sen kom vi ut i dalen igen.
När vi kom tillbaka skedde en incident som involverade en Alex som inte är jag, ett lås och en inte-särskilt-vass fil.
Det var en kul första dag i Zakopane.
(nedersta bilden snodd av Alex)
Sen tänkte vi gå och kolla på en grotta. Stigen var markerad gul, vilket vi, i alla fall jag och Meng, trodde betydde "lätt".
Stigen började bli aningens stenig och ravin-ig... Det konstaterades att det kanske skulle sluta med "I have made a huge mistake".
Sen kom en lång stege, lite klippor och efter lite klättring satt vi i en grottöppning och åt kex.
(bild snodd av Alex)
Grottan var 26 meter lång och med mobilficklampor gick det att få tillräckligt med ljus för att ta sig igenom den. Vad ingen hade sagt var dock att den även lutade uppåt så man var tvungen att klättra upp med hjälp av en kedja och ofta helt enkelt dra sig upp.
(Bild snodd av Alex)
Till slut kom vi ut ur grottan (som tydligen heter Drakgrottan) aningens leriga och började gå i skogen.
Jag tyckte att Alex och Meng såg för opepp ut på den här bilden och tyckte de skulle se gladare ut över att vi var på ett så fint ställe...
....
Ja, och sen kom vi ut i dalen igen.
När vi kom tillbaka skedde en incident som involverade en Alex som inte är jag, ett lås och en inte-särskilt-vass fil.
Det var en kul första dag i Zakopane.
Tillbaka från Polen
Nu är jag, Meng och Alex tillbaka från Polen. Det har varit en jättebra vecka! Nu är jag dock trött och förkyld och pallar inte skriva så mycket om vad vi har gjort. Här är ett par fina gruppbilder från Morskie Oko och Kaprowy Wierche så länge:
Grytlappar från farmor
Jag var på besök hos farmor och farfar igår, det var mysigt. Farfar hade byggt en fin veranda och farmor gav mig en stor hög grytlappar.
Öde vandrarhem
Häromdagen var jag och Alex på promenad.
Lägger upp ett par till bilder sen, nu ska jag till farmor och farfar.
Lägger upp ett par till bilder sen, nu ska jag till farmor och farfar.
Promenad vid Häckeberga
Idag var jag och Jojo ute och gick runt Häckebergasjön - det var jättefint och jättemysigt! Nånstans mitt i gick vi vilse i skogen och hamnade på en halvö, vilket inte var helt optimalt. Då traskade vi genom skogen tills vi hörde indiantjut som ledde oss till en stig där det stod en grupp vuxna människor i varierande åldrar och körde teambuilding.
Sen var vi inte vilse mer och satte oss och drack kaffe.
Sen var vi inte vilse mer och satte oss och drack kaffe.
Sagt av en härlig f.d. rektor
"Jag tyckte det var kul med administration, att lägga scheman... det är som att lösa korsord!"
Några dagar i Lund
Nu har jag varit sådär dålig på att uppdatera min blogg sen jag kom hem igen. Okej, skärpning, jag ska blogga även när jag hemma, yes.
Okej, nu ska vi se... Jag har varit hemma sen i tisdags och sen var det studentfester i tisdags, onsdags och två i torsdags, vilket var väldigt trevligt. Det kan jag säga nåt om senare så jag vet vad jag ska blogga om nästa gång - då tar det kanske inte lika lång tid tills nästa uppdatering...!
Annars har jag mest bara strosat runt i Lund sen jag kom hem känns det som - picknick i Stadsparken med härliga människor och fågelattack, springrundor mellan åkrarna, promenader och fikor på stan, glass i Stadsparken, afro (som jag saknat!), häng på Joels tak...
Helt fantastiskt att komma hem till ett 30-gradigt Sommarsverige! Jo, förutom att jag brände mig idag. Högra sidan av mina ben är helt röda, jag satt på nåt konstigt sätt i Stadsparken och åt glass. Glömde att jag inte alls solat benen i år även om jag varit ute en del...
Sen har jag också sett Isabellas nya lägenhet (som är jättefin och jättenära mig!)
Och i fredags hade jag och Hanna tänkt baka kanelbullar men det var fint väder så vi började med en promenad, hamnade på stan där jag köpte en limegrönklädkroksapa, fyra badankor (fast en är en present!) och ett armband, och sen åt vi lax och tittade på film och hittade konstiga grejer i mina skumma lådor så det blev inga kanelbullar den här gången men trevligt och random var det.
Det är kul att kunna vara lite random och oorganiserad och vara hemma och träffa folk, det gillas skarpt. Om en vecka blir det i och för sig en vecka i Polen, men det är bara en vecka och det är jag jättepepp på!
Okej, nu ska vi se... Jag har varit hemma sen i tisdags och sen var det studentfester i tisdags, onsdags och två i torsdags, vilket var väldigt trevligt. Det kan jag säga nåt om senare så jag vet vad jag ska blogga om nästa gång - då tar det kanske inte lika lång tid tills nästa uppdatering...!
Annars har jag mest bara strosat runt i Lund sen jag kom hem känns det som - picknick i Stadsparken med härliga människor och fågelattack, springrundor mellan åkrarna, promenader och fikor på stan, glass i Stadsparken, afro (som jag saknat!), häng på Joels tak...
Helt fantastiskt att komma hem till ett 30-gradigt Sommarsverige! Jo, förutom att jag brände mig idag. Högra sidan av mina ben är helt röda, jag satt på nåt konstigt sätt i Stadsparken och åt glass. Glömde att jag inte alls solat benen i år även om jag varit ute en del...
Sen har jag också sett Isabellas nya lägenhet (som är jättefin och jättenära mig!)
Och i fredags hade jag och Hanna tänkt baka kanelbullar men det var fint väder så vi började med en promenad, hamnade på stan där jag köpte en limegrönklädkroksapa, fyra badankor (fast en är en present!) och ett armband, och sen åt vi lax och tittade på film och hittade konstiga grejer i mina skumma lådor så det blev inga kanelbullar den här gången men trevligt och random var det.
Det är kul att kunna vara lite random och oorganiserad och vara hemma och träffa folk, det gillas skarpt. Om en vecka blir det i och för sig en vecka i Polen, men det är bara en vecka och det är jag jättepepp på!
Hemkomst
Oj, det blev inget bloggat alls sen föräldrarna och jag åkte ut till Islay och Jura. Men nu har jag och mamma kommit hem (och pappa åkt på konferans) till ett soligt och somrigt Lund - härligt!
Islay och Jura var fantastiskt vackra öar och vi fick köpa en extra väska till pappas whisky. Nu är det uppackning och studentfest som gäller, och så får jag väcka liv i mitt svenska mobilnummer igen. Och så är jag väldigt pepp på att träffa alla härhemma!
Islay och Jura var fantastiskt vackra öar och vi fick köpa en extra väska till pappas whisky. Nu är det uppackning och studentfest som gäller, och så får jag väcka liv i mitt svenska mobilnummer igen. Och så är jag väldigt pepp på att träffa alla härhemma!
