Morskie Oko, oops - eller - gången då vi råkade bestiga ett berg
Morskie Oko är en fantastiskt vacker sjö uppe i Tatrabergen. Andra dagen i Zakopane hade vi bestämt oss för att åka dit. Det regnade lite på morgonen men vi hade bestämt oss för att åka dit så det gjorde vi.
När vi kommit fram med bussen så tog vi häst och vagn en bra bit istället för att gå ett par timmar. Meng och Alex satt och berättade spökhistorier på vägen. Det var något väldigt absurt och random med att sitta på en hästkärra i regnet mitt i bergen nånstans i Polen.
(Bild snodd från Alex)
En kort promenad senare var vi framme vid Morskie Oko:
(Bilden har ett konstigt format eftersom den är beskuren eftersom han som tog den lyckades sätta fingret framför vänstra hörnet trots att bilden togs med en systemkamera med stort objektiv och motsolsskydd!!!)
Det gick en vacker stig runt sjön.
(peppbild på Alex snodd från den andra Alex)
Vi gjorde en avstickare upp till Black Lake.
(bild snodd av Alex)
Det var en svårfotad sjö.
Meng, Alex and the ponchoman
"Noooo, don't steal my camera!!"
Morskie Oko sett från ovan, där vattenfallet börjar.
(nedersta bilden snodd från Alex)
När vi kom ner och fortsatte gå runt sjön så stötte vi på en av våra rumskamrater från Flamingo Hostel. Det var en galen fransman med en tescopåse. Vi adopterade honom och gav oss ut på nya äventyr.
På kartan fanns det en blå stig som gick till Five Lakes Valley. DET FANNS INGET BERG PÅ KARTAN. Tillsammans med fransmannen och hans tescopåse vandrade vi uppåt utan att förstå bättre. DET FANNS JU INGET BERG PÅ KARTAN. (och att det gick stadigt uppåt gjorde oss inte särskilt misstänksamma). Men utsikten var fantastisk.
Här trodde vi att vi hade kommit till den sista biten av stigningen...
...det hade vi verkligen inte.
När vi väl kommit fram var utsikten fantastisk!
Stigen vi kommit från (till höger) och dalen vi sen tog tillbaka (i mitten).
Five Lakes Valley.
Sen gick vi ner för en jättebrant stenväg just som det började regna. Väl nere vid sjöarna åt vi mat och tänkte att vi skulle börja gå nere i den platta dalen.
Sen insåg vi att 1. vi hade jättebråttom till sista bussen (vilket fick fransmannen att typ halvspringa ner med oss en bra bit efter sig) och 2. vägen ner var inte alls platt utan började med att klättra ner vid sidan av ett vattenfall.
Vi missade (antagligen) sista bussen men det gick andra (illegala?) bussar, varav en precis när vi kom ner till parkeringen. Så till slut kom vi tillbaka till Zakopane igen, lite zombieaktiga men hyfsat vid liv. Det var en fantastisk dag (sånär som på att Alex inte hade känsel i sina tår på ett tag efteråt).
När vi kommit fram med bussen så tog vi häst och vagn en bra bit istället för att gå ett par timmar. Meng och Alex satt och berättade spökhistorier på vägen. Det var något väldigt absurt och random med att sitta på en hästkärra i regnet mitt i bergen nånstans i Polen.
(Bild snodd från Alex)
En kort promenad senare var vi framme vid Morskie Oko:
(Bilden har ett konstigt format eftersom den är beskuren eftersom han som tog den lyckades sätta fingret framför vänstra hörnet trots att bilden togs med en systemkamera med stort objektiv och motsolsskydd!!!)
Det gick en vacker stig runt sjön.
(peppbild på Alex snodd från den andra Alex)
Vi gjorde en avstickare upp till Black Lake.
(bild snodd av Alex)
Det var en svårfotad sjö.
Meng, Alex and the ponchoman
"Noooo, don't steal my camera!!"
Morskie Oko sett från ovan, där vattenfallet börjar.
(nedersta bilden snodd från Alex)
När vi kom ner och fortsatte gå runt sjön så stötte vi på en av våra rumskamrater från Flamingo Hostel. Det var en galen fransman med en tescopåse. Vi adopterade honom och gav oss ut på nya äventyr.
På kartan fanns det en blå stig som gick till Five Lakes Valley. DET FANNS INGET BERG PÅ KARTAN. Tillsammans med fransmannen och hans tescopåse vandrade vi uppåt utan att förstå bättre. DET FANNS JU INGET BERG PÅ KARTAN. (och att det gick stadigt uppåt gjorde oss inte särskilt misstänksamma). Men utsikten var fantastisk.
Här trodde vi att vi hade kommit till den sista biten av stigningen...
...det hade vi verkligen inte.
När vi väl kommit fram var utsikten fantastisk!
Stigen vi kommit från (till höger) och dalen vi sen tog tillbaka (i mitten).
Five Lakes Valley.
Sen gick vi ner för en jättebrant stenväg just som det började regna. Väl nere vid sjöarna åt vi mat och tänkte att vi skulle börja gå nere i den platta dalen.
Sen insåg vi att 1. vi hade jättebråttom till sista bussen (vilket fick fransmannen att typ halvspringa ner med oss en bra bit efter sig) och 2. vägen ner var inte alls platt utan började med att klättra ner vid sidan av ett vattenfall.
Vi missade (antagligen) sista bussen men det gick andra (illegala?) bussar, varav en precis när vi kom ner till parkeringen. Så till slut kom vi tillbaka till Zakopane igen, lite zombieaktiga men hyfsat vid liv. Det var en fantastisk dag (sånär som på att Alex inte hade känsel i sina tår på ett tag efteråt).
Kommentarer
Trackback
