"Partystaden festar sig till döds" - del 2: våldet.
Sen kan jag i och för sig inte jämföra Glasgow med Lund riktigt. Glasgow är mycket större och en gammal industristad, de har inte alls samma förutsättningar. I så fall har Glasgow mer gemensamt med Malmö, som ju också är en gammal industristad.
Båda städerna är tredje störst i sina respektive länder, har problem med kriminalitet och har högst nivåer av t.ex. cancer i landet. Men det går ändå inte riktigt att jämföra, Malmö har visserligen en del problem, men inte lika mycket som i Glasgow. Jämför man med andra stora f.d. industristäder i Storbritannien, som t.ex. Liverpool och Manchester, så har Glasgow fortfarande oproportionerligt stora hälsoproblem. Ingen vet riktigt varför, det har bildats en ohälsosam och våldsam kultur i vissa områden som är svår att rubba.
När det gäller våld så uppmärksammas det fortfarande så fort det händer något i Malmö och folk är upprörda över det och vill göra något åt det. Misshandel och rån är för vanliga för att rapporteras i media här. Jag vet, jag blev misshandlad och rånad förra året.
Jag har hanterat det rätt väl, och jag tror det är för att det inte rubbade min världsbild. Vi hade pratat så mycket om Glasgows problem i skolan när vi läste folkhälsa och gjorde vår community diagnosis att jag var väl medveten om att sådant händer.
Jag kände till Glasgows problematik innan jag flyttade hit också, men jag måste säga att det var lite deprimerande att faktiskt se det. Det var sin sak i West End, som är ett av de bättre områdena i Glasgow. Man ser såklart ändå fulla människor ragla runt på kvällarna men det är rätt bra att bo här. Vi har ett riktigt utbud av affärer och inte bara vadslagningsställen, snabbmat-take-aways och pubar, som man har i många andra områden. Sådana områden tycker jag inte vi har i Sverige, även om det finns områden i t.ex. Malmö som man verkligen behöver göra något åt.
Det är ett annat problem, att det finns så stora skillnader mellan områden, och mellan människor här. Jag läste i en artikel att om man delar upp Storbritanniens befolkning i fyra kvartiler beroende på vad de tjänar, så tjänar den bäst betalada grupper sju gånger mer än den lägst betalda. I Sverige är det en faktor två skillnad. Det är ett klassamhälle här på ett helt annat sätt än hemma och det skapar klyftor i samhället. Men det var inte det jag tänkte skriva om den här gången, det är bara något som jag tror man reagerar på som svensk oavsett hur mycket man tycker om Storbritannien.
