Community Diagnosis
Vår skoluppgift just nu heter Community Diagnosis och handlar om att ta reda på saker om ett visst område och vad de har för hälsoproblem, vad det beror på och vad man kan göra för att förbättra hälsan i det området. På fredag håller vi gruppresentationer och nästa vecka ska vi lämna in en individuell skriftlig rapport.
Min grupp är ute där vi varit innan, i Possilpark, ett av Glasgows och Storbritanniens värsta områden (och det är inte en överdrift). Området växte fram i slutet av 1800-talet när det öppnades stora fabriker där. I många år var det ett bra område, fullt av industriarbetare.
Possilpark på 30-talet, när det fortfarande fanns grönsaksaffärer, fiskhandlare etc. på Saracen Street
När fabrikerna las ner på 60-talet så började det gå utför. Arbetslöshet och desperation ledde till omfattande heroinhandel på 80-talet och framåt. De fina bostadshusen som byggts i början av 1900-talet stod kvar, knappt renoverade sen dess.
Många hus har rivits den senaste tiden, det byggs rätt mycket nytt och det finns mycket sjukvård och möjligheter till hjälp i Possilpark. De flesta utnyttjar inte den hjälp som går att få.
Det verkar som att många är unga, arbetslösa föräldrar vars egna föräldrar också var unga och arbetslösa. De flesta hälsoproblemen har sina rötter i droger, alkohol och rökning. Huvudgatan, Saracen Street, är full av vadslagningsställen, snabbmatsrestauranger och en-punds-affärer.
Saracen Street
Saracen Street
Saracen Street
Böcker om att söka jobb på Possilparks bibliotek
Vi gick runt i Possilpark, på Saracen Street, biblioteket och ett par gator iväg. Såg någon som stod upptryckt mot en vägg och kroppsvisiterades. Vet inte om det var civilklädda poliser eller gängrelaterat. Det här var halv två en tisdagseftermiddag.
Possilpark
Possilpark Community Centre
De försökte bygga en lekplats men den vandaliserades innan den öppnade. Subway vandaliserades så att det fick stänga.
Subway på Saracen Street
Vad kan man göra? Vi intervjuade en sjuksköterska som gör hembesök hos nyblivna föräldrar som sa att man bara får fortsätta försöka. Fortsätta försöka och försöka få folk att utnyttja den hjälp som finns att få. Hon sa också att hon inte kände sig otrygg i området och att hon träffat många fantastiska familjer. Det är lätt att döma folk som bor i såna här områden. Och det gör det inte bättre, det går inte att hjälpa nån om man inte tror att de kan hjälpa sig själva också.
Min grupp är ute där vi varit innan, i Possilpark, ett av Glasgows och Storbritanniens värsta områden (och det är inte en överdrift). Området växte fram i slutet av 1800-talet när det öppnades stora fabriker där. I många år var det ett bra område, fullt av industriarbetare.
Possilpark på 30-talet, när det fortfarande fanns grönsaksaffärer, fiskhandlare etc. på Saracen Street
När fabrikerna las ner på 60-talet så började det gå utför. Arbetslöshet och desperation ledde till omfattande heroinhandel på 80-talet och framåt. De fina bostadshusen som byggts i början av 1900-talet stod kvar, knappt renoverade sen dess.
Många hus har rivits den senaste tiden, det byggs rätt mycket nytt och det finns mycket sjukvård och möjligheter till hjälp i Possilpark. De flesta utnyttjar inte den hjälp som går att få.
Det verkar som att många är unga, arbetslösa föräldrar vars egna föräldrar också var unga och arbetslösa. De flesta hälsoproblemen har sina rötter i droger, alkohol och rökning. Huvudgatan, Saracen Street, är full av vadslagningsställen, snabbmatsrestauranger och en-punds-affärer.
Saracen Street
Saracen Street
Saracen Street
Böcker om att söka jobb på Possilparks bibliotek
Vi gick runt i Possilpark, på Saracen Street, biblioteket och ett par gator iväg. Såg någon som stod upptryckt mot en vägg och kroppsvisiterades. Vet inte om det var civilklädda poliser eller gängrelaterat. Det här var halv två en tisdagseftermiddag.
Possilpark
Possilpark Community Centre
De försökte bygga en lekplats men den vandaliserades innan den öppnade. Subway vandaliserades så att det fick stänga.
Subway på Saracen Street
Vad kan man göra? Vi intervjuade en sjuksköterska som gör hembesök hos nyblivna föräldrar som sa att man bara får fortsätta försöka. Fortsätta försöka och försöka få folk att utnyttja den hjälp som finns att få. Hon sa också att hon inte kände sig otrygg i området och att hon träffat många fantastiska familjer. Det är lätt att döma folk som bor i såna här områden. Och det gör det inte bättre, det går inte att hjälpa nån om man inte tror att de kan hjälpa sig själva också.
Kommentarer
Trackback
