Flygande Gurka

Spritkulturen reagerade jag också på när jag flyttade hit. Visserligen har svenskar ett rejält problem med alkohol och svenska studenter dricker väldigt mycket. En ”fylla” kan vara en kul och cool sak, men som alltid ska man vara lite lagom som svensk. Det är pinsamt att bli för full också. Jag har inte upplevt hemma, men det är bara min personliga erfarenhet, att folk allmänt basunerar ut hur vansinnigt fulla de var, vad de hittade på för pinsamma fylletag, hur mycket de spydde och hur bakis de blev med en nästan skrytsam stolthet.

När jag flyttade in på korridor förra året så tog det en halvtimme innan jag satt och lekte dryckeslekar med mina korridorare och det fortsatte i den stilen. Det tog ett par dagar innan jag insåg att ”vodka coke”, som jag tyckte var en väldigt underlig drink när jag träffade på engelsmän på Nya Zeeland, tillsammans med billig öl och cider (ibland på tvåliters petflaska) var standarddrycken här. Inte för att det är särskilt gott, men det är billigt. Det kan kosta så lite som ett pund med vodka coke på klubbar här.

Två malmöiter som jag träffade i helgen som precis flyttat till Glasgow jämförde utelivet i de två städerna och sa att Glasgow var mycket bättre, lite för att det var billigare men framförallt för att det finns så många fler pubar och klubbar. Det gör det, och det är väldigt roligt. Det tyckte jag absolut när jag flyttade hit, men lite mindre nu. Efter att ha varit på Sauchiehall Street klockan tre på natten några gånger, vilket beskrivs i sydsvenskans artikel, så är det inte lika roligt längre.

Tjejer med lager av smink, skyhöga klackar, korta kjolar och inga strumpbyxor mitt i vintern, dessutom utan jacka för att spara ett pund i garderobsavgift. Slagsmål i taxikön, långa köer till snabbmatsställen och spyor lite här och var. Det är Sauchiehall Street klockan tre på natten.

Det är en rätt stor kontrast mot att gå på sittning och sen ut på nation i Lund. Visserligen är klubbarna bättre i Glasgow, men de har ju inget av den kreativiteten som studentlivet i Lund, med t.ex. Lundakarneval och spex, har utöver festandet.

Missförstå mig inte, jag tycker det är kul att festa ibland, det är bara det att jag tycker alkohol är lagom just ibland och i lagom mängder. På ett sätt håller jag med en annan nyinflyttad svensk som jag träffade i helgen om att det kanske är skönt att man kan ta en öl på en onsdag utan att folk dömer en, men jag tycker nog egentligen att det är rätt bra att man är lite lagom som svensk och lite dömande mot folk som dricker varje dag i veckan. Det är ju helt enkelt inte bra för en…

Det är väl en ”tråkig” attityd, precis som att jag kanske är tråkig som inte går ut ett par gånger i veckan längre. Men jag fattar inte varför det skulle vara tråkigt – jag vill inte festa ett par gånger i veckan för jag tycker faktiskt det är tråkigt att göra samma sak hela tiden. När jag inte pluggar vill jag ut och vandra, titta på film, sitta och snacka med folk, spela spel… sen vill jag festa ibland också, men varför är det tråkigt att vilja ha lite variation?

Det tycker inte jag att det är. Vad jag däremot tycker är väldigt tråkigt det är att Glasgow inte bara är en partystad, utan ”en partystad som festar sig till döds”.

Det finns så många positiva saker med den här staden som gör att jag gillar att bo här och som jag skulle önska kunde väga tyngre. Det finns mycket musik, gamla byggnader, fina parker och utanför stan finns fantastisk natur. Och folk är oerhört trevliga och lättpratade, vilket är en kul kontrast mot reserverade skandinaver. Man säger t.ex. tack till busschaffören när man går av bussen och småpratar gärna med butiksbiträden.

Glasgow är en rätt paradoxal stad, vilken illustreras rätt väl av den skämtsamma kombinationen av två stereotyper: "en Glaswegian knivhugger dig och talar sedan om var närmaste sjukhus ligger". Så extremt är det inte men det är en rätt underlig stad på en del vis, Glasgow. Och jag är ett stort fan av systembolaget.