Flygande Gurka

Igår hade vi introduktionsdag med mountain medicine-föreningen. Det var jättekul! Jag tyckte också det var extra jättekul eftersom jag organiserade stora delar av den och det verkade uppskattat.

Tyvärr sattes datumet för gårdagen utan att kolla så att folk i ledningen kunde och utan att ha haft introduktionsföreläsningen först eller satt upp planscher eller nåt. Det var bortom min kontroll eftersom jag inte officiellt organiserade dagen, men vi fick ändå med oss femton personer. Och trots att två av tre stationer leddes av andraårsstudenter, eftersom de äldre medicinarna inte kunde just igår, så blev det väldigt lyckat. Det hjälpte också att jag känner jag den före detta ordföranden och grundaren till föreningen och bad honom komma och undervisa första hjälpen (den tredje stationen). Dessutom gick jag och Claire i våras rundan som var planerad för introduktionsdagen så vi kunde leda gruppen.


På språng i Campsie Fells.

Stationen jag ledde handlade om hypotermi, alltså vad som händer med en person som blir nedkyld. Vi hade en sån station på resan jag var på i mars och den var jättebra så därför var jag sjukt pepp på att ha en på introduktionsdagen också.

Det var jättekul, jag satte mig och plaskade lite i en bäck tills jag var blöt och kall och sen kallade Ance, som hade hand om stationen tillsammans med mig, på gruppen vi skulle undervisa. Hon sa till dem, halvt hysteriskt, att hon hittat mig där och inte visste vad hon skulle göra. Jag satt och "skakade" (det var en fin dag så jag skakade inte på riktigt förrän vi kom till sista gruppen) och svarade inte logiskt på frågor. Det var jättekul att se vad folk gjorde i en sån situation.

Efter att ha låtit grupperna, mer eller mindre framgångsrikt, försöka hjälpa mig i några minuter så avbröt vi scenariot, jag tog på mig torra kläder och gick igenom vad hypotermi är, hur man känner igen det, varför och i vilka situationer det händer, och vad man ska göra om någon har hypotermi.

Sen fick de försöka igen. Den första gruppen fick köra en tredje gång också men grupperna blev successivt bättre, antagligen för att de kom in i tänket efter de andra stationerna.


En av grupperna vi undervisade.

Det var jätteintressant att faktiskt typ undervisa något medicinskt för folk och det finns en hel massa jag hade velat berätta men då blir det ett vansinnigt långt blogginlägg och jag måste gå till biblioteket och plugga embryologi.


Utsikten från platsen där vi körde hypotermiscenariot.


Demonstration av hur man sätter på en nackkrage om man misstänker nackskada.


På promenad, som tyvärr blev kortare än vad det var tänkt eftersom det tog längre tid än vi trodde, över två timmar sammanlagt, att köra stationerna.

Det var en jättekul dag, vacker och solig och det verkade som att stationerna var uppskattade (förutom möjligtvis av ett par random personer som inte pratade så mycket engelska och inte läste till läkare - lång historia!). Jag tycker det är en jättekul förening att vara engagerad i och det var skönt bara att komma ut i naturen lite också.